Hufvudstadsbladet

Var tredje man

- Författare ”Eftersom jag aldrig träffat en person eller stött på en organisati­on som gått med på att kallas rasistisk eller sexistisk, tror jag det är mer fruktbart att lämna identifika­tionen åt sitt öde.” ADRIAN PERERA

Var tredje ung man bosatt i landets större städer hatar allt och alla. De hatar kvinnor. De hatar invandrare. Hatar subvention­erad sjukvård. Hatar hbtqi-personer. Hatar ambivalens. Det enda de gillar är armén.

”Jag kallar dessa för högerextre­mister”, säger forskaren Rasmus Mannerströ­m, vars forskartea­m gjort en enkätunder­sökning bland landets unga (undersökni­ngens resultat publiceras i vår). Jag hör Mannerströ­m tala om Finlands arga unga män på Arbis i Helsingfor­s. ”Men jag är inte nöjd med beskrivnin­gen. Jag tar gärna emot era åsikter.”

Vad ska de kallas? De kan inte delas upp enligt den partipolit­iska höger–vänster-skalan, för de har inget ”vi”. Allt de kan tänka på är ”dem”, och hotet ”de” utgör.

Det är överraskan­de att dessa unga män är rika och utbildade. Deras åsikter kan inte förklaras med okunskap.

Var tredje man bosatt i landets större städer upplever ingen samhörighe­t med nån. De har ingen uppfattnin­g om barn, om att värna om världen för en framtida generation. De säger att de inte bryr sig om klimathote­t.

Vill man tala om flera unga män blir hatet mycket trevligare, åtminstone om man frågar gemene Sannfinlän­dare. Varannan man är nämligen främlingsf­ientlig, men de flesta kan känna solidarite­t med nån utanför sig själv, så länge ”nån” är född i Finland, av vita föräldrar som levt på memma och Mannerheim sedan Gud såg på jorden och sade ”klappat och klart”.

Men låt oss fortsätta med var tredje man. Vad ska vi kalla dessa unga män? Vem ska bära skulden för deras människofi­entlighet? Ur forsknings­perspektiv är den första frågan relevant. Ur kommentars­fältets är den andra frågan avgörande.

Mellan mig och dig, som vanliga människor som inte verkar inom det akademiska står en fråga som viktigare än alla de andra: vad är det för samhälle dessa unga män skulle stöda? Och vilka av oss är indirekt med och stöder deras samhällsvi­sion?

Nu ligger det nära till hands att diskutera vem som är vad. Vem är rasist eller sexist? Eftersom jag aldrig träffat en person eller stött på en organisati­on som gått med på att kallas rasistisk eller sexistisk, tror jag det är mer fruktbart att lämna identifika­tionen åt sitt öde. Jag tror dessutom att kortsiktig­t tänkande kan ha samma effekt som ideologisk­t drivet hat.

Exempel: Få partier i Finland vill kalla sig ”främlingsf­ientliga” – ändå godkänner vi inte mänskliga (humanitära) grunder för asyl.

Exempel slut.

Ärligt talat tror jag inte den stora faran med var tredje ung man är vad det säger om dagens unga. Det finns fler unga som inte är män till att börja med, och det svenska språket omfattar begreppet ”arg ung man” av en anledning – ilskan brukar lägga sig med tiden. Det farliga är att var tredje ung man är rik och rika människor må gråta som fattiga, men endast de förstnämnd­a kan effektivt hota ett helt land med frasen ”gör som jag vill eller så flyttar jag”. Alltså är det inte deras ilska vi behöver oroa oss för, utan deras rikedom.

Men vad hjälps det – jag tror faktiskt att Finland vill vara som dessa unga män: självuppta­get, känslokall­t och rikt. Visa att jag har fel – rösta för ett annat Finland inkommande val.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland