Keramikkonstnären Anna Hackman
För åtta år sedan köpte keramikkonstnären Anna Hackman ett gammalt hus, inte fullkomligt fallfärdigt men allt annat än inflyttningsklart. I dag är villan på Rosala renoverad till en vilsam, vacker skärgårdsboning som också fungerar året runt.
har renoverat och restaurerat ett nästan 130 år gammalt hus på Rosala i Skärgårdshavet. Hackman är händig och har lagt golv, byggt skåp, fixat lister och karmar, målat och tapetserat och röjt såväl vind som gårdsplan. I dag är sommarvillan i användning i alla väder.
En isande styv kuling från norr sveper mellan de resliga tallarna som ramar in den smala, slingrande vådligt hala vägen som leder till Enholmen, den nordostligaste udden av Rosala i Skärgårdshavet.
Snötäcket är inte tjockt men isen ligger kvar i Kyrksundet som skiljer Rosala från Hitislandet. Längre ut på fjärden skymtar öppet vatten.
I mitten av februari är landskapet inte bara blåsigt, det är också ödsligt med undantag för några vitsvanshjortar och några bilar på väg till eller från Långnäs där färjan från Kasnäs tar i land. Bakom ratten sitter främst folk som är fast bosatta på Rosala eller Hitis, med en sammanlagd befolkning på ett par hundra personer.
Så här års har lanthandeln på Hitis inte öppet alla dagar i veckan, turismen och skytteltrafiken mellan Vikingabyn och Bengtskärs fyr ligger nere och det dröjer tills sommargästerna återvänder för att flockas kring bryggor och klippor, stränder, kaféer och olika verksamheter i skärgården.
Evighetsprojekt
Nästan längst ute på Enholmen står ett gammalt rött hus. Torp kan man inte kalla det för byggnaden är tämligen stor, den har ett vackert svart mansardtak och fina fönster och dörrar med spröjs. Ytterväggarna går i en varm nyans av rödmylla och de vita karmarna ger en klassisk kontrast.
Det var till Enholmen på Rosala som keramikkonstnären Anna Hackman kom en vack- er dag i maj 2011 och stället tog henne med storm. Barndomens sommarparadis, morföräldrarnas ställe i Tenala hade gått förlorat då arrendet gick ut och villan revs och hon ville skaffa sig och sonen Kasper ett eget.
– Jag har samlat på gamla föremål nästan hela mitt liv, kanske enligt tanken om att någon dag ha ett eget sommarställe där jag kan ställa fram alla mina skatter. Dessutom var både mormor och mamma något av samlare och också de väldigt dåliga på att slänga, berättar Anna Hackman och fortsätter:
– Den här platsen och det här huset kändes rätt direkt. Skärgårdshavet är dessutom inte alls främmande för mig. Min pappa hade ett ställe nära Kasnäs och Kaspers farmor kommer från Rosala.
Men det var dock ingen färdig idyll att flytta in i som hon kom till utan till ett oöverskådligt renoverings- och byggprojekt som har tagit sju åtta år att slutföra.
– Och ändå finns här fortfarande en hel del att fixa och bygga.
Den äldsta delen av huset är från 1890 och så har man byggt till på 1910-talet. Huset har fram för allt sett generationer av fiskare och bönder, fiske, odling och djurhushållning är sysslor som skärgårdsbefolkningen har ägnat sig åt i syfte att skaffa utkomst och levebröd.
– Den ursprungliga ägarfamiljen sålde först till en köpare som på mindre än ett år hann riva inomhus och avverka utomhus. När jag köpte var interiören nästan som i en rivningskåk, vinden något av en soptipp och det fanns inte
ens en trappa upp utan bara en stege. Fördelen var att timmerväggarna nu var blottade och man kunde se att virket är friskt. Och vinden som aldrig varit bebodd var som ett öppet rum och gav spelrum för att planera och bygga för mina behov och önskemål.
På gården låg de fällda träden huller om buller, stubbarna satt kvar i jorden, på några veckor nådde ogräset nästan midjehöjd och vassen frodades i strandbrynet. Man kunde knappt ana den gamla jordkällarens existens men växthuset stod intakt.
Bra på att fixa och bygga
Anna Hackman räds inte fysiskt jobb och hon är dessutom duktig på att reparera och bygga. Hennes verktygslåda får vilken karl som helst att bli grön av avund.
– Jag har alltid gillat att jobba med mina händer. Jag skapar ju också min keramik med mina händer. Så allt som jag bara har kunnat klara själv har jag också gjort, säger hon.
Det är inte lite. Hon har byggt skåp och lister, lagt golv, slipat, målat, lackerat, tapetserat och reparerat. Badrummets kakelgolv är inte bara lagt av henne, hon har också formgett, glaserat och bränt vartenda kakel.
– Men jag har också anlitat proffs för jobb som man inte ska göra själv. Som arkitekten som har planerat, elektrikern som dragit in ny el, rörmokaren som har installerat nytt vatten- och avloppssystem och timmermannen som till exempel lagt det spontade innertaket. – Huset hade både rinnande vatten och el men konstruktionerna var föråldrade. Egentligen hade jag inte tänkt mig toalett inomhus men i rådande blåst och kyla är jag tacksam för alternativet. Sommartid gäller utedasset.
I och med att Anna Hackman har bilväg fram var det naturligt att bestämma att huset ska vara beboeligt under alla årstider.
– Jag har luftvärmepump för att stödja uppvärmningen av huset. I den trevliga gamla köksspisen sprakar veden och värmer gott men en isande februaridag behöver man alla extra värmekällor.
Vassen tar tre år att tämja
I dag räknar Anna Hackman att våningsytan i huset är ungefär 150 kvadratmeter. I nedre våningen på tre fyra rum på sammanlagt 80 kvadratmeter har man både stängt dörröppningar och öppnat nya med den följden att överskådligheten är tydlig. Från en rymlig hall når man både det vilsamma vardagsrummet och det trivsamma köket. Den gemensamma nämnaren som förenar rummen är det vita golvet och dagsljuset som flödar in från alla håll. Badrummet ligger i gömman bakom köket och från köket kliver man också ut på verandan med fri sikt mot Kyrksundet.
– Sikten var allt annat än fri när jag började renoveringen utomhus. Vassen växte hög och tät och jag har slitit hårt med att tämja den. Jobbet tog tre somrar, den första skar jag ned växtligheten åtta gånger, den andra fem gånger och den tredje tre gånger. Men nu kommer ingen vass längre.
Rara prylar, vita soffor
I sitt sommarhus blandar Anna Hackman med säker smak udda samlingar av rara prydnader med korgstolar och mjuka vita soffor. Hon har bord och pallar som representerar allt från allmoge till gustavianskt, somliga föremål är unika pjäser, andra kommer från Ikea och så skapar hon raffiga kontraster med tyger från såväl Svenskt Tenn som Artek.
– Hemma i Grankulla har jag inrett helt i nutida stil och alla gamla grejer som jag har ärvt, fått eller köpt finns numera här. Jag tror jag är botad från benägenheten att samla.
Soptippen till vind tog en sommar att ba- ra tömma på all bråte. Nu är vinden ombyggd till tre harmoniska sovrum. Trappan upp är ny och där någon annan inte skulle bry sig om att räcket är något otympligt är Anna Hackman inte helt nöjd.
Hon må föredra den bohemiska stilen att inreda villan men hon är också perfektionist:
– Nej, den här vinkeln är klumpig så jag får bygga om. Huset blir kanske aldrig färdigt men samtidigt är ju den fortlöpande processen innovativ, inspirerande och intressant.