Finland dåligt på att upptäcka hedersvåld
Det finns en stor osäkerhet om hur man ska agera då man stöter på tecken som tyder på hedersrelaterat våld. Det finns ett stort behov av kunskap.
Hedersrelaterat våld finns också i Finland, men i jämförelse med annat våld mot kvinnor är det ofta ännu mer dolt. Myndigheter och andra måste bli bättre på att känna igen hedersrelaterat våld och reagera på det, säger Johanna Latvala på Förbundet för mänskliga rättigheter.
Knivdådet i Haga förra helgen har visat sig innehålla också element som tyder på hedersrelaterat våld. Det var i söndags som en man knivhögg sin exhustru och hennes vän och skadade de tre gemensamma barnen i samband med en övervakad träff med barnen. Efter dådet har det framkommit att mannen var belagd med besöksförbud, och att knivdådet inte var första gången han brukade våld mot exhustrun.
Av domstolshandlingarna om besöksförbudet framgår det bland annat att mannen hotat döda sin exhustru, och exhustrun berättar att mannen sagt till släktingarna i hemlandet att hon inte längre bär slöja, att hon går på restaurang, uppför sig olämpligt och har förstört släktens heder.
Som följd av det här har släkten förskjutit exhustrun, vilket hon anser gör henne sårbar också i Finland.
– Så kan det mycket väl vara. Hedersrelaterat våld är ofta gränsöverskridande, som nu då mannen tagit kontakt med släkten i hemlandet. Det är möjligt att släktingarna tillsammans funderat på vad de borde göra. Om man beslutar att straffa kvinnan kan den som får uppdraget vara också någon annan som hör till gemenskapen, förutom mannen, säger Johanna Latvala, chef för arbetet mot hedersrelaterat våld vid Förbundet för mänskliga rättigheter.
Familjen kom till Finland som asylsökande från Irak 2015 och har fått uppehållstillstånd. Paret skiljde sig i fjol och mannen har haft besöksförbud i ett drygt år. Latvala vill inte ta ställning till om det aktuella knivdådet hade kunnat förhindras med bättre kännedom om hedersrelaterat våld.
– Men generellt sett tas den här frågan inte riktigt på tillräckligt stort allvar och här finns anledning att skärpa sig. Myndigheterna är inte tillräckligt bra på att identifiera hedersrelaterat våld, kanske för att vi inte haft lika allvarliga fall som i andra nordiska länder där det förekommit fler hedersmord och rättegångar. I Finland är hedersrelaterat våld fortfarande mer okänt, även om vi vet att det finns i alla former, förutom mord som vi åtminstone ännu inte har vetskap om, säger Latvala.
Inte bara fysiskt våld
Hedersrelaterat våld handlar inte bara om fysiskt våld, utan har många former. Central är kopplingen mellan mannens eller släktens heder och flickornas och kvinnornas anständighet och dygd enligt vissa normer. Bryter man normen – och det kan gälla också en man som till exempel tillhör en sexuell minoritet – anses hedern ha skadats.
– Det är sällan så att hedersvåldet yttrar sig enbart som plötsligt, fysiskt våld. Ofta förekommer också kontroll och att en persons liv och rörelsefrihet begränsas, ekonomisk ofrihet, hot och till exempel tvångsäktenskap. Det fysiska våldet är en del av helheten precis som i annat våld i nära relationer.
År 2016 gjorde Förbundet för mänskliga rättigheter en utredning kring hedersrelaterat våld i Finland. Någon statistik över förekomsten i Finland finns inte. Men då förbundet intervjuade representanter för olika yrkesgrupper och invandrargrupper visade det sig att många stött på fenomenet också här. Däremot är det sällan det kommer till myndigheternas kännedom.
Förbundet ordnar utbildningar för olika myndigheter och yrkesgrupper för att de ska bli bättre på att känna igen hedersrelaterat våld.
– Vi har märkt att det är något som många funderar på, och det finns en stor osäkerhet om hur man ska agera då man stöter på tecken som tyder på hedersrelaterat våld. Det finns ett stort behov av kunskap. Det handlar inte bara om att kunna identifiera våldet, utan också om att veta hur man agerar på ett sätt som skyddar offret och inte gör situationen värre, säger Latvala.
Slumpmässig kunskap
Förbundet efterlyser enhetliga anvisningar för bland annat polisen och socialmyndigheterna. Dessutom borde utbildning om hedersrelaterat våld ingå också i vissa grundutbildningar, anser förbundet.
– Nu är kunskapen om de här frågorna ganska slumpmässig.
Slumpmässigt är också hur man når dem som kommer från samhällen där det finns en stark hederskultur, menar Latvala. Tidigare jobbade förbundet också med
enskilda konflikter kring hedersvåld, men nu fokuserar man på utbildning och påverkansarbete. Tvångsäktenskap är till exempel inte explicit kriminaliserat, något som förbundet jobbar för.
– Vi arbetar också förebyggande genom att hålla utbildningar om teman som självbestämmande och rättigheter för nyanlända och olika invandrargrupper. Men här finns rum för förbättring. I integrationsutbildningen är samhällskunskap en del, men sedan är det upp till läraren vad hen väljer att lyfta upp. Här finns ingen systematik, säger Latvala.
Det finns också en rädsla för att tala om hedersrelaterat våld. Man vill kanske inte stämpla en viss grupp.
– Det ska man inte heller, det är inte kultur eller bakgrund som ska fördömas utan handlingar. Hedersrelaterat våld eller våld i nära relation handlar om just våld, och i våld ska man alltid ingripa.