Barn har inga svårigheter att lära sig flera språk samtidigt
SPRåK Artikeln om två- och flerspråkiga familjer (HBL 23.2) var i sig informativ och belysande i sina exempel. Men påståendet ”flerspråkiga barns språkutveckling är långsam i början” är missvisande och kan i värsta fall skrämma tvåspråkiga par som haft en tanke att satsa på tvåspråkighet med sitt kommande barn.
Jag är en svenskspråkig förälder till två barn och farfar till ett barn som alla har en finskspråkig mor. Alla tre är helt tvåspråkiga. Inget av de tre barnen har varit sen i språkutvecklingen, snarare tvärtom. Inget av dem har blandat språken. Alla har kunnat läsa och skriva före skolåldern på två språk. Engelskan har kommit in i bilden i tidig ålder genom böcker, tv, film, musik och internet.
Jag har också många bekanta två- och flerspråkiga familjer som kan intyga detsamma. Hur har Heidi Rontus doktorsavhandling kommit till slutsatsen om sent tal? Hur kan hon med säkerhet veta att barnen som enligt undersökningen varit sena i språkutvecklingen inte skulle ha varit det om de lärt sig bara ett språk? Barn har inga svårigheter att lära sig två eller flera språk, som artikeln också påvisar, bara föräldrarna är 100 procent konsekventa genast från födseln och stöder omgivningens svagare språk genom dagis, skolgång, läsa med och för barnen och framför allt, genom att tala ett vårdat språk med dem.
Jag har heller aldrig stött på påståendet att barnet kommer att ifrågasätta varför det talar ett visst språk med en förälder. Det är ju det naturliga för det barnet precis som att det talar svenska eller finska med släktingar, vänner och bekanta utan att blanda språken eller ifrågasätta dem.
Att ett barn talar endast ett språk, fast det förstår båda språken bra, har jag stött på endast i familjer där den ena föräldern varit mindre aktiv eller börjat tala sitt eget modersmål först i ett senare skede med barnet.
Vad som inte framkom i artikeln var hur väl fadern i familjen Taittinger förstår svenska. Av erfarenhet vet jag att för att kommunikationen skall fungera friktionsfritt bör även föräldrarna förstå varandras språk bra då man under diskussionen automatiskt byter språk beroende på vem man vänder sig till.
Det framkom inte heller vilket språk barnen pratar sinsemellan. I mitt fall är det svenska, vilket blivit deras känslospråk då dagis och skolgång varit och är svenskspråkiga.
Men bra att det skrivs om två- och flerspråkigheten som länge varit en verklighet i ett stort antal familjer där barnen med rätt stöd och uppmuntran får en värdefull färdighet och fördel för livet.