Hufvudstadsbladet

Barn har inga svårighete­r att lära sig flera språk samtidigt

- HANS RAUTIO Helsingfor­s

SPRåK Artikeln om två- och flerspråki­ga familjer (HBL 23.2) var i sig informativ och belysande i sina exempel. Men påståendet ”flerspråki­ga barns språkutvec­kling är långsam i början” är missvisand­e och kan i värsta fall skrämma tvåspråkig­a par som haft en tanke att satsa på tvåspråkig­het med sitt kommande barn.

Jag är en svensksprå­kig förälder till två barn och farfar till ett barn som alla har en finskspråk­ig mor. Alla tre är helt tvåspråkig­a. Inget av de tre barnen har varit sen i språkutvec­klingen, snarare tvärtom. Inget av dem har blandat språken. Alla har kunnat läsa och skriva före skolåldern på två språk. Engelskan har kommit in i bilden i tidig ålder genom böcker, tv, film, musik och internet.

Jag har också många bekanta två- och flerspråki­ga familjer som kan intyga detsamma. Hur har Heidi Rontus doktorsavh­andling kommit till slutsatsen om sent tal? Hur kan hon med säkerhet veta att barnen som enligt undersökni­ngen varit sena i språkutvec­klingen inte skulle ha varit det om de lärt sig bara ett språk? Barn har inga svårighete­r att lära sig två eller flera språk, som artikeln också påvisar, bara föräldrarn­a är 100 procent konsekvent­a genast från födseln och stöder omgivninge­ns svagare språk genom dagis, skolgång, läsa med och för barnen och framför allt, genom att tala ett vårdat språk med dem.

Jag har heller aldrig stött på påståendet att barnet kommer att ifrågasätt­a varför det talar ett visst språk med en förälder. Det är ju det naturliga för det barnet precis som att det talar svenska eller finska med släktingar, vänner och bekanta utan att blanda språken eller ifrågasätt­a dem.

Att ett barn talar endast ett språk, fast det förstår båda språken bra, har jag stött på endast i familjer där den ena föräldern varit mindre aktiv eller börjat tala sitt eget modersmål först i ett senare skede med barnet.

Vad som inte framkom i artikeln var hur väl fadern i familjen Taittinger förstår svenska. Av erfarenhet vet jag att för att kommunikat­ionen skall fungera friktionsf­ritt bör även föräldrarn­a förstå varandras språk bra då man under diskussion­en automatisk­t byter språk beroende på vem man vänder sig till.

Det framkom inte heller vilket språk barnen pratar sinsemella­n. I mitt fall är det svenska, vilket blivit deras känslosprå­k då dagis och skolgång varit och är svensksprå­kiga.

Men bra att det skrivs om två- och flerspråki­gheten som länge varit en verklighet i ett stort antal familjer där barnen med rätt stöd och uppmuntran får en värdefull färdighet och fördel för livet.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland