”Det är någonting biologiskt i intresset för seriemördare”
Nästan ett år efter premiären på Cannesfestivalen är det dags för Finlandspremiär för Lars von Triers The house that Jack built. Den kontroversiella filmen om en seriemördare fick ett hundratal i publiken att lämna galavisningen i maj förra året.
Lars von Triers kommentar till publikreaktionerna är både lakonisk och – som alltid – en smula provokativ.
– Det är fint om folk reagerar på det jag gör. Jag var rädd för att jag hade blivit för gammal, säger han till TT.
The house that Jack built handlar om seriemördaren Jack (Matt Dillon). Vi möter honom när han berättar om sina mord för den mystiske Verge (som spelas av den nyligen bortgångne Bruno Ganz) och om sina tankar kring livet, konsten och filosofin. I filmen visas också några av morden.
Grafiskt skildrat våld
Ett par av dessa är mycket grafiskt skildrade, och debatten efter visningen i Cannes kom till stor del att handla om det berättigade i att visa till exempel hur små barn faller offer för blodigt våld.
– Det överraskar mig att folk blir så förargade, säger von Trier.
Själv menar han att filmer om seriemördare är en särskild ”amerikansk genre”.
– Jag kunde inte slå amerikanerna i blodighet. Jag gjorde den mera psykologisk. Det är ju bara två gånger som du borde blunda, hävdar han.
”Min första moraliska film”
The house that Jack built är en sorts reaktion på att han gjort en rad filmer om goda kvinnor, säger von Trier (i den sviten räknas bland annat Breaking the waves, Dancer in the dark och Dogville in). Nu ville han göra en film om en ond man. Men på sätt och vis finns det kvinnor även bakom denna berättelse om en seriemördare, hävdar von Trier.
– Mina hustrur har alla varit begeistrade i seriemördare, säger han och fortsätter:
– Se på rättegångar mot seriemördare, de flesta i rättssalarna är husmödrar som både vill rysa och sitta tätt intill. Det är något biologiskt.
För Lars von Trier är The house that Jack built på fler sätt än ett en ovanlig film. Om utgången i skildringen av seriemördaren säger han:
– Det är ett dejligt ämne. Alla omkring honom är i fara, så det är en enkel historia. Det är min första moraliska film, han blir ju straffad.
”Jag är en bråkmakare”
Någonting som alltid har utmärkt Lars von Trier är hans humor, även om den ibland är av det mörka slaget.
– Jag tror jag baserar allt på humor, vad jag än gör. Även om det är en svart film, så finns det alltid svart humor. Fast det kanske inte alltid framgår att det är humor. Jag är en bråkmakare och jag hatar det politiskt korrekta allra mest.
– Jag gör de filmer som saknas. I varje genre finns det filmer som saknas, då är det viktigt att de görs. Om jag går på bio, vilket jag inte gör så ofta, då vill jag bli provocerad. Det är en gåva.
Att Lars von Trier inte har mått bra de senaste åren är ingen hemlighet.
Det är osäkert om han just nu skulle klara av det tuffa jobb det innebär att göra ännu en långfilm. Därför planerar han bland annat en serie kortfilmer på tio minuter, samtliga ska spelas in i Köpenhamn och ta tre dagar styck att göra.
– På det sättet kan jag få annars upptagna skådespelare att komma till Köpenhamn över en helg, konstaterar han.