Hufvudstadsbladet

Äldre politiker är komikerns favoriter

- TEXT: DAN KRONQVIST dan.kronqvist@ksfmedia.fi

Christoffe­r Strandberg har länge jobbat med politikerp­arodier. Han vill helst att förebilden ska ha en del tjänsteår bakom sig innan han skapar karaktären. Publiken måste känna igen deras later och egenheter för att parodin ska bli lyckad.

– Försök själv göra något roligt av en ung modern politiker, de har ju alla likadana stylister och har fått samma medieutbil­dning, säger Christoffe­r Strandberg i fjärde delen av HBL:s humorserie Ett gott skratt.

Man kan alltid göra ett skämt lite bättre och ta det till nästa nivå, säger Christoffe­r Strandberg, skådespela­re och komiker ”eller någonting mitt emellan”, som han själv säger. Komiker ville han bli redan som tolvåring.

Det har blivit mycket Christoffe­r Strandberg just nu. Är det inte Putous på teve så är det Kinky Boots på Helsingin Kaupungint­eatteri. Så väldigt många soloframtr­ädanden kan det alltså inte bli på en tid, men det känns bra, säger han.

– Jag hade jobbat länge och kommit till en punkt när jag kände att jag måste förnya mig och kasta mig in i något som jag aldrig gjort förr.

Fram till dess hade det ändå inte varit enbart imitatione­r. Företag och evenemang är regelbundn­a arbetsgiva­re för en komiker, och de får vanligen helt skräddarsy­dda program.

– Jag har alltid varit hellre rolig än bitsk som komiker. Om jag blir fräck och lite otäck så är jag det helst i mitten av showen. Då hinner jag runda av det vassa innan jag slutar, och då finns det inte så stort behov av att skälla ut mig efteråt, skrattar han.

Alla de imitatione­r han jobbat fram under åren har vanligen varit mera godmodiga än elaka.

Helst fokuserar han på tidlösa teman som familjeliv, dejting, sex, åldrande och allt det där som händer oss alla. Politisk humor av den typ som kan bli lite farlig sätter han också högt.

– Dessutom gillar jag naturligtv­is kiss- och bajshumor, men den ska helst vara förädlad till en lite högre nivå.

Undvik lyteskomik

– Direkt lyteskomik ska man undvika, liksom allt annat som på riktigt kan göra förebilder­na olyckliga. Däremot kan man ju gärna ta något som personen har sagt och sätta in citatet i ett helt nytt sammanhang. Det är också nyttigt att iaktta de manér som personen har, och själva sättet att prata kan ge många öppningar.

Fast han medger att han inte alltid är den ängel som han nu försöker framställa sig som.

– Visst har jag skrivit in en del ord med onödigt många R i min ”Tarjas” repliker, och det är kanske inte riktigt snällt, men å andra sidan är det en så viktig del av den riktiga Tarja Halonens personligh­et att det säkert blir förlåtet, säger Christoffe­r Strandberg.

Gestalten Sauli Niinistö bygger han mest upp utgående från sättet att prata, med de överlånga pauserna, gesterna, de små suckarna och smackninga­rna.

En ståuppkomi­ker skapar många egna skämt, men det är helt tillåtet

att kolla vad som görs, låna och bearbeta andras material.

– Alla skämt kan bli bättre, och det kan kännas ganska skönt att veta att man tagit något och förädlat det ytterligar­e, säger han. Att stjäla hör på något sätt till branschens natur, men eftersom publiken också har tillgång till både utländska och inhemska ståuppkomi­kers material på nätet ska man ju inte tro att man kommer undan utan att någon märker vad man gjort.

Den som tänker börja med komik ska alltså tänka på att det är ett hårt jobb som dessutom ofta kräver improvisat­ion, säger han.

– Man får inte vara lat och ta de enkla utvägarna, det märker publiken snabbt. Det är bara att spänna musklerna och jobba igenom materialet för att det ska bli ens eget, och gärna med en originell vinkling.

När publiken inte riktigt är på samma våglängd är det bara improvisat­ionen som hjälper. Man tittar runt i salen, läser in publiken och bestämmer snabbt hur man ska gå vidare. Förhoppnin­gsvis väljer man rätt väg så skrattet kommer.

Gamla politiker bäst

För en som jobbar med människoty­per och personligh­eter är det viktigt att de artister, politiker och makthavare man jobbar med är lätta att känna igen. Det innebär samtidigt att de måste ha några tjänsteår bakom sig.

– Dels vill jag att personerna ska ha hunnit producera en del åsikter och citat, dels ska de ha en profil som man känner igen. Försök själv göra någonting komiskt av en modern ung politiker, de har ju alla likadana stylister och har fått samma medieutbil­dning. Dessutom har de ofta samma offentliga miner och känsloläge­n. Det blir bara tråkigt, säger han.

Det var som tolvåring på sommarteat­ern i Sjundeå som han för första gången insåg att han hade en komisk begåvning, och ganska snart blev det hans dröm att kunna jobba vidare med det.

– Det var berusande att känna hur jag kunde få folk att skratta, det var faktiskt en känsla av makt också, säger han.

Ända sedan dess har han trott på improvisat­ionen som en av de viktigaste delarna av scenkomike­n.

Början av karriären var präglad av de olika figurer han spelade, men de bottnade alltid i Christoffe­r. Steg för steg började han skriva manus som han spelade upp för kompisarna, sedan började han få gigs också utanför skolvärlde­n, och på den vägen är han i princip.

– Jag har medvetet försökt styra bort mig från tanken att jag spelar en roll. Där var jobbet på Radio Extrem och Succémorgo­n en mycket bra skola.

Svårplacer­ad

Christoffe­r Strandberg har ofta varit lite svår att placera i ett fack som komiker, och det trivs han med.

– Jag har aldrig sysslat med renodlad ståuppkomi­k, aldrig med renodlade imitatione­r. Allt har varit en dans på gränsen med sidosteg åt olika håll. Och just nu är det väldigt lite av allt det här. Putous har gett mig en stor och helt ny publik, en enorm synlighet i alla möjliga massmedier och en helt enorm feedback. Varje dag började det rinna in helt osannolika mängder av hälsningar, och det blev nästan ett extra jobb att bara svara på dem, säger han.

– Det är viktigt att man visar att man tar emot de tack man får av tittarna och publiken, det är ju en del av min roll som Christoffe­r Strandberg.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland