Utvecklingen är ibland mördande långsam
”Till kännetecknen för våld i nära relationer hör psykiskt våld och att isolera offret.”
En artikel i tidningen Kaleva från 2002 börjar så här: ”En man som strypt sin hustru åtalades på måndagen i Helsingfors tingsrätt för mord. Mannen var vid tiden för dådet tjänsteman vid Finansministeriet. Enligt åtalet begicks mordet med berått mod.”
Det här är inte en engångshändelse. I Finland dör nästan lika många kvinnor av våld i nära relationer som i grannlandet Sverige, trots att vi är hälften så många. Enligt en undersökning är Finland det våldsammaste landet för kvinnor av alla EU-länder.
På statsrådets webbsidor står det om våld i nära relationer att de direkta kostnaderna för våldet uppskattas till ungefär 90 miljoner euro per år.
Att identifiera och ingripa i våld i nära relationer är ett nytt fenomen i västländerna, fastän våldet i sig har betydligt längre anor. Kvinnornas ställning har förbättrats under det förra århundradet, fastän utvecklingen ibland känns plågsamt och mördande långsam.
Som ett resultat av den offentliga debatten inleddes 1997 ett nationellt projekt för att förhindra våld mot kvinnor i Finland. Efter det gick ytterligare flera år innan våld i nära relationer ställdes under allmänt åtal. Före det var det ett målsägandebrott. År 2014 fick vi en paragraf som förbjuder förföljelse.
År 2019 är frågan om förebyggande av våld i nära relationer och tillgång till service ännu inte löst i det finländska samhället.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen, trädde i kraft i Finland 2015, men planen för genomförande av Istanbulkonventionen först 2018. Kvinnosaksförbundet Unionen var i sitt utlåtande till jämställdhetsombudsmannen i fjol oroligt över att man inte anslagit tillräckligt med resurser för att implementera konventionen.
Yles artikel från mars 2019 börjar så här: ”Polisen i Helsingfors bekräftar att en man har knivhuggit två vuxna vid Santavuorivägen i Norra Haga. Mannen ska också ha skadat två barn i skolåldern och ett yngre barn som var på platsen. Enligt polisen svävar offren inte i livsfara.”
Offret har berättat att mannen hade försökt vända kvinnans familj emot henne.
Till följd av det här fallet har det förekommit diskussioner, också i mitt eget Facebook-flöde, där man funderar över kulturens inverkan på dådet och vissa gruppers förutsättningar för att anpassa sig till det finländska samhället. Till kännetecknen för våld i nära relationer hör psykiskt våld och att isolera offret. Kultur friar inte förövare från ansvar, men att fästa uppmärksamhet vid särskilda gruppers situation (invandrare, personer med funktionshinder, sexuella minoriteter och könsminoriteter) kan främja det våldsförebyggande arbetet. Fördomar mot minoriteter kan i vissa fall höja tröskeln för att prata, av rädsla för att hela gruppen stämplas. Då det sker finns bara förlorare.