Utvecklingen beror på barnet

SPRåK Som mamma till ett barn med precis likadant utgångsläge som familjen Taittinger (HBL 22.2) där mamma talar svenska och pappa talar franska kan jag av egen, subjektiv erfarenhet konstatera att tvåspråkigheten hos oss inte på något vis har inverkat så att talet skulle ha blivit senare utvecklat.

Vår dotter pratade tidigt och utan problem på båda språken, och hon lärde sig tidigt finska hos sin dagmamma där hon började vid cirka 18 månaders ålder. Som treåring var hon helt trespråkig: talade varsitt språk med föräldrarna och använde finska som sitt ”arbetsspråk” när hon lekte, även när hon lekte ensam. Alla tre språken talade hon utan att blanda dem, ända tills hon började i en svenskspråkig förskola där många av barnen blandade finska och svenska.

Svenskan har hela tiden varit det starkaste språket, naturligt eftersom hon är uppväxt i Finland och hela skolgången har gått på svenska. Finskan försvagades under lågstadieåren eftersom hon så småningom övergick till helt svenskspråkiga hobbyer, men den har kommit tillbaka efter hand. Barnet lärde sig läsa långt innan skolstarten och hade vid tioårsåldern dessutom lärt sig en riktigt god engelska utan några som helst påtryckningar.

Jag är medveten om – eftersom vi har många tvåspråkiga vänner – att det alltid inte går så här lätt att lära sig flera språk samtidigt, men hos de allra flesta har allt gått väldigt smidigt. Skräms inte av eventuella forskningsresultat, utan tala det egna språket med barnen, vartenda ett av dem är en rikedom de får ”gratis”, utan studier. ANI BLOMQVIST Kyrkslätt