Korruptionspengar kunde användas till bistånd

VENEZUELA Olli Tammilehto konstaterar alldeles riktigt i sin insändare ”Varför vill Venezuela inte ta emot hjälp av USA?” (HBL 11.3) att humanitär hjälp inte bör politiseras. Dessvärre har president Nicolás Maduro själv politiserat hjälpen bland annat genom att avböja den katolska kyrkans, Röda Korsets och FN:s erbjudanden om hjälp. Han har också i åratal tillåtit att hjälpförsändelser förstörts.

Nu borde man under FN:s ledning grunda en internationell fond där man samlar alla de tiotals och slutligen kanske hundratals miljarder euro av regimmedlemmars korruptionspengar, som nu i flera länder antingen frysts eller beslagtagits. Dessa pengar kunde användas till humanitär hjälp och de bör gemensamt administreras av Venezuelas lagliga parlament och dess talman socialdemokraten Juan Guaidó, som nu fungerar som landets legitima ställföreträdande presi- dent till dess att en ordinarie president utsetts genom fria val. Regeringen Maduros administration har avsiktligen strävat efter att hålla kvar de fattiga i fattigdom för att behålla kontrollen över dem, samtidigt som den fåtaliga bolivarianska eliten lever i överflöd.

Venezuelas humanitära kris började redan många år innan USA i januari 2019 beslöt om olje- och guldhandelssanktioner. Tillgång till internationell finansiering har Venezuela inte längre eftersom landet slösat bort alla sina intäkter från oljehandeln och samtidigt fortsatt att skuldsätta sig allt mer.

Alfred de Zayas, som Tammilehto nämner, har aldrig varit officiell FN-rapportör, trots att han kallat sig för en sådan. I stället är han en slags ”oberoende expert” vars rapport den ansedda FN Watch konstaterat vara falsk.