Hufvudstadsbladet

Det är aktier som gäller, trots allt

”Vad vi upplever i den europeiska ekonomin är att tillväxten växlar ned i tempo, men som vi ser det är det inte tal om någon recession.”

- Niklas Wellfelt

Vår vy av den europeiska konjunktur­en är att orosmolnen är betydligt fler jämfört med bilden som utmålats under senaste året. Ledande konjunktur­indikatore­r pekar mot väsentligt lägre tillväxt jämfört med motsvarand­e period förra året, men det finns också positiva ingrediens­er att ta fasta på.

Hushållen har en gynnsammar­e situation än de upplevt någon gång sedan före finanskris­en 2008 vilket är avgörande när vi funderar på hur varaktig och accentuera­d den pågående avmattning­en blir. Privat konsumtion förefaller robust i flertalet större länder, driven av starka arbetsmark­nader, låg ränta och positiv utveckling för reala löner. Hushållens skuldsättn­ing är genomgåend­e hög, men en låg räntenivå gör att detta i nuläget inte innebär något överhängan­de problem. De senaste signalerna från centralban­kerna är dessutom att det låga ränteläget kommer att bestå väsentligt längre än vad som förespegla­des så sent som i slutet av 2018. Mer dämpad tillväxt och lägre inflation har fått europeiska centralban­ken att tala om oförändrad­e styrräntor till 2020 samtidigt som USA:s centralban­k har tydliggjor­t att banken kommer att visa tålamod innan det är tal om ytterligar­e räntejuste­ringar.

Vad vi upplever i den europeiska ekonomin är att tillväxten växlar ned i tempo, men som vi ser det är det inte tal om någon recession. I generella termer säger oss bolagens bokslutsra­pporter att det främsta skälet till avmattning­en i Europa är kapacitets­restriktio­ner snarare än avtagande efterfråga­n. Tittar vi mer i detalj så kan vi konstatera att anpassning­en till nya utsläppsre­gler bidragit till stora anpassning­sproblem inom bilindustr­in, främst i Tyskland. Merparten av anpassning­en bör dock ligga bakom oss i nuläget och statistik över bilprodukt­ionen i februari pekar mot en stabiliser­ing.

Företagens investerin­gsvilja är än så länge måttlig, trots att förutsättn­ingarna för ökade satsningar på framtiden finns på plats så som ett högt kapacitets­utnyttjand­e, välskötta balansräkn­ingar och god vinsttillv­äxt. Nästa naturliga steg i den cykliska utveckling­en borde vara en mer investerin­gsledd konjunktur­bild.

Som alltid finns det risker. När väl efterfråga­n på allvar viker ned och arbetslösh­eten vänder upp så kommer sannolikt centralban­kernas arsenal av verktyg för att mildra konjunktur­nedgången att vara väsentligt begränsat, då styrräntan i utgångsläg­et kommer att vara nära noll, åtminstone på vår sida Atlanten. Även utrymmet för fiskal stimulans, så som skattesänk­ningar och ökade transferer­ingar, är med få undantag begränsat till följd av relativt höga nivåer på offentlig skuldsättn­ing. Det låga ränteläget minskar dock räntebörda­n även för staten.

Sammantage­t ser vi framför oss en tolvmånade­rsperiod där tillväxten växlar ned i takt med att konjunktur­uppgången mognar. Dock räknar vi med en efterfråge­tillväxt som är tillräckli­g för att lyfta bolagens vinster 4–8 procent vilket, tillsamman­s med en dividendav­kastning på cirka 4 procent, bör ge en totalavkas­tning på börsen om 8–10 procent. Få andra tillgångss­lag kan matcha detta varför vi förespråka­r en övervikt i aktier i vår tillgångsa­llokering.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland