Det är aktier som gäller, trots allt
”Vad vi upplever i den europeiska ekonomin är att tillväxten växlar ned i tempo, men som vi ser det är det inte tal om någon recession.”
Vår vy av den europeiska konjunkturen är att orosmolnen är betydligt fler jämfört med bilden som utmålats under senaste året. Ledande konjunkturindikatorer pekar mot väsentligt lägre tillväxt jämfört med motsvarande period förra året, men det finns också positiva ingredienser att ta fasta på.
Hushållen har en gynnsammare situation än de upplevt någon gång sedan före finanskrisen 2008 vilket är avgörande när vi funderar på hur varaktig och accentuerad den pågående avmattningen blir. Privat konsumtion förefaller robust i flertalet större länder, driven av starka arbetsmarknader, låg ränta och positiv utveckling för reala löner. Hushållens skuldsättning är genomgående hög, men en låg räntenivå gör att detta i nuläget inte innebär något överhängande problem. De senaste signalerna från centralbankerna är dessutom att det låga ränteläget kommer att bestå väsentligt längre än vad som förespeglades så sent som i slutet av 2018. Mer dämpad tillväxt och lägre inflation har fått europeiska centralbanken att tala om oförändrade styrräntor till 2020 samtidigt som USA:s centralbank har tydliggjort att banken kommer att visa tålamod innan det är tal om ytterligare räntejusteringar.
Vad vi upplever i den europeiska ekonomin är att tillväxten växlar ned i tempo, men som vi ser det är det inte tal om någon recession. I generella termer säger oss bolagens bokslutsrapporter att det främsta skälet till avmattningen i Europa är kapacitetsrestriktioner snarare än avtagande efterfrågan. Tittar vi mer i detalj så kan vi konstatera att anpassningen till nya utsläppsregler bidragit till stora anpassningsproblem inom bilindustrin, främst i Tyskland. Merparten av anpassningen bör dock ligga bakom oss i nuläget och statistik över bilproduktionen i februari pekar mot en stabilisering.
Företagens investeringsvilja är än så länge måttlig, trots att förutsättningarna för ökade satsningar på framtiden finns på plats så som ett högt kapacitetsutnyttjande, välskötta balansräkningar och god vinsttillväxt. Nästa naturliga steg i den cykliska utvecklingen borde vara en mer investeringsledd konjunkturbild.
Som alltid finns det risker. När väl efterfrågan på allvar viker ned och arbetslösheten vänder upp så kommer sannolikt centralbankernas arsenal av verktyg för att mildra konjunkturnedgången att vara väsentligt begränsat, då styrräntan i utgångsläget kommer att vara nära noll, åtminstone på vår sida Atlanten. Även utrymmet för fiskal stimulans, så som skattesänkningar och ökade transfereringar, är med få undantag begränsat till följd av relativt höga nivåer på offentlig skuldsättning. Det låga ränteläget minskar dock räntebördan även för staten.
Sammantaget ser vi framför oss en tolvmånadersperiod där tillväxten växlar ned i takt med att konjunkturuppgången mognar. Dock räknar vi med en efterfrågetillväxt som är tillräcklig för att lyfta bolagens vinster 4–8 procent vilket, tillsammans med en dividendavkastning på cirka 4 procent, bör ge en totalavkastning på börsen om 8–10 procent. Få andra tillgångsslag kan matcha detta varför vi förespråkar en övervikt i aktier i vår tillgångsallokering.