De satsade på glesbygden – vågar politikerna?
I Ingå är livet på många sätt bättre än i Helsingfors, säger företagarparet Camilla och Kim Forsman. Något av det bästa är närheten till havet – och till Helsingfors.
De flesta av Finlands kommuner tappar invånare. Det gäller även familjen Forsmans hemkommun Ingå. Norge bekämpar samma utveckling med ett stödpaket värt miljarder – den som flyttar till glesbygden slipper betala av sitt studielån och får rabatterad el. Skulle det fungera i Finland?
Camilla och Kim Forsman bjuder på kaffe och egentillverkade citronoch salmiakkarameller i sitt kök på gården Kalkulla i Ingå. Tre månader gamla dottern Lucy sitter i en babystol, 3-åriga Sigrid är på dagis.
Glasverandan på husets framsida bjuder på en utsikt över åkrarna. På baksidan smeker en gran nästan ytterväggen. Huset är byggt 1906 och första våningens planlösning är som en cirkel, perfekt för barn och hundar att springa runt, runt i.
Camilla, 35, och Kim, 44, har båda vuxit upp i jordbrukarfamiljer i Ingå. Båda har också erfarenhet av att bo i städer innan de flyttade tillbaka till hemtrakten. Kim arbetade i Helsingfors i över tio år, Camilla har bland annat studerat i Åbo och Helsingfors och varit utbytesstudent i Argentina.
– Jag har alltid känt att jag hör hemma på landet. I Ingå, framför allt. Jag har funderat på var jag kunde tänka mig att bo och inte kommit fram till något annat svar, säger Camilla Forsman.
Det bästa enligt Forsmans är närheten till havet, och närheten till Helsingfors – man kör till stan på 45 minuter. – Folk är lugnare här, säger Kim. – Jag tycker att man är ensammare i en stad, trots att det är fler människor där, säger Camilla.
I Ingå har man koll på varandra och hjälper om det behövs. Står det plötsligt en främmande bil på den bortresta grannens gård går man dit och kollar. Och trots att fritidsmöjligheterna är färre säger Forsmans att de gör mer än när de bodde i stan.
”Ingå har blivit populärt”
Camilla Forsmans godisfabrik Caramilla ligger i en renoverad gammal ladugård. Forsmans odlar bland annat vete, korn och ärtor, men de letar också efter nya sätt att utveckla jordbruket. När de fick höra att en begagnad karamellinje var till salu slog de till.
Den första satsen karameller tillverkade Camilla i september inför höstmarknaden. Karamellpåsarna sålde slut under första dagen, så hon fick åka hem och göra ett nytt parti på kvällen.
– Karamellerna är helt min grej. Det är jätteroligt och varierande: man gör karamellerna, paketerar dem, kör ut och säljer, uppdaterar sociala medier.
Just nu är Camilla huvudsakligen mammaledig med Lucy, men tanken är att Caramilla ska vara hennes huvudsyssla i fortsättningen. Hon tror att det är en fördel att företaget kommer från en liten ort.
– Ingå har blivit ganska populärt och har en bra image. Och ingen annan tillverkar karameller i regionen, säger hon.
Det handlar om att hitta något speciellt och sticka ut. I staden riskerar småföretagare att drunkna i mängden, men på landet vill många prova karamellerna av ren nyfikenhet.
– Ordet sprids lättare. Det är ju ”någons flicka” som startat företaget, säger Kim.
Svenska överallt
Det är lätt att älska Ingå. Det blir klart både när man pratar med fritidsboende och dem som bor i Ingå på heltid. Ingå beskrivs som vackert, mysigt och härligt. Folk är trevliga och det går att prata svenska överallt. Och det finns en framåtanda. Många nämner tidigare rallystjärnan Marcus Grönholm, som bland annat driver ett köpcentrum och bygger ett helt nytt bostadsområde inför bostadsmässan 2022.
Till och med politikerna och tjänstemännen får beröm av de boende. Ingås ledande politiker Henrik Wickström är bara 24 år och valdes i fjol in på HBL:s lista över Svenskfinlands framtidshopp.
Kommundirektören Robert Nyman säger att Ingå har ”en otrolig drive”.
– Viljan finns. Och det behövs i en region som tampas med utmaningen att avfolkas, säger han.
För trots närheten till Helsingfors minskar befolkningen i Ingå. Det har den gjort, sakta men säkert, varje år under de senaste tio åren och så väntas det fortsätta.
Robert Nyman vill inte spekulera i varför folk flyttar från Ingå. Kommunen har beställt en intervjuundersökning om det och han vill vänta in resultaten. Men han konstaterar att det inte finns några storföretag i Ingå och att kommunen är den största arbetsgivaren. Många pendlar till huvudstadsregionen för arbete.
Fortum har planer på att bygga en servercentral i området där det tidigare låg ett kolkraftverk. Projektet skulle ha en enorm betydelse för Ingå, men än så länge är det osäkert om planerna blir verklighet.
En annan utmaning för Ingå är kollektivtrafiken. Sedan 2016 stannar VR:s tåg inte längre i Ingå. Eller, rättare sagt, de stannar ofta vid den gamla stationen för att vänta på ett mötande tåg, men dörrarna öppnas inte.
Robert Nyman har inget större hopp om att få tågen tillbaka. Kom-
munen fokuserar på trafik de lättare kan påverka själva, det vill säga bussar, och experimenterar bland annat med en gratis stortaxiförbindelse till Lojo sjukhus.
Vad önskar du dig av rikspolitikerna? – Jag önskar att de inte ålägger kommunerna mera skyldigheter och att statsandelarna hålls någorlunda på den nivå de är. I hela Finland måste man jobba långsiktigare med vägunderhåll och nyinvesteringar i infrastruktur. Och elskatten för företag borde sänkas för att gynna etablering av servercentraler, säger Robert Nyman.
De flesta kommuner minskar
Invånarantalet minskar i 200 av Finlands drygt 300 kommuner samtidigt som allt fler människor samlas i städerna. Om tjugo år växer endast tre stadsregioner – Helsingfors, Tammerfors och Åbo – medan res- ten av landet tappar invånare, enligt en prognos från konsultbyrån MDI.
De flesta partier ser flyttmönstret till städerna som en naturlig utveckling. Både Socialdemokraterna och Samlingspartiet använder formuleringen ”städer är motorer för tillväxt” i sitt valprogram.
Regionpolitik är nästan ett skällsord i Finland. I valprogrammen skrivs att hela Finland ska leva, men de konkreta förslagen för glesbygden är få och små. Det tydliga undantaget är Centerpartiet (se faktarutan).
Norge är ett exempel på radikalt annorlunda politik med miljardrullning från städerna till glesbygden. I norra Norge behöver företagare inte betala arbetsgivaravgifter och elen är rabatterad. För den som tar ett jobb på glesbygden minskar studieskulden med 2 600 euro varje år.
I slutet av februari kom visserligen ett förslag som verkar starkt in-
spirerat av Norge. En parlamentarisk arbetsgrupp föreslog slopade arbetsgivaravgifter, skattelättnader och en årlig minskning av studielånet med 2 600 euro för den som flyttar till landsbygden.
Men trots att politiker från alla partier deltog i arbetet blir det norska stödprogrammet knappast verklighet i Finland. Man kunde säga att gruppen består av landsbygdsentusiasterna från respektive parti. Inget parti går till val på att driva den norska modellen.
”Vi har det nog så bra”
Ansvarsskötaren Annika Eriksson trär blå plastskydd över skorna innan hon kliver in hos Tyra Stenman, 84, i Ingå kyrkby. Det är smidigare än att ta av och på sig skorna. Hemvården besöker Stenman en gång om dagen och hjälper henne med duschen och annat som är svårt att klara av när man mestadels sitter i rullstol.
Tyra Stenman har bott i Ingå hela sitt liv. På väggen i radhuslägenheten finns en bild på den gamla hemgården. Rummets stora fönster är nästan täckt av krukväxter och mitt på golvet står en antik motionscykel.
– Armarna har blivit så klena, det är bara skinn, säger Tyra Stenman när Eriksson ska ta hennes blodtryck.
– Bra att du hade något att ta av, svarar Eriksson.
Jargongen mellan Stenman och hemvården brukar vara skämtsam. Stenman har bara berömmande ord om vårdarna.
– Vi har det nog så bra i Ingå, säger hon.
Hon gav högt betyg när Ingå i höstas utredde vad klienterna tycker om hemvården. Av cirka sjuttio klienter svarade drygt hälften, och de flesta var nöjda.
Kör inte bara på
Vad är det man gör rätt i Ingå? Frågan går till äldreomsorgschefen Johanna Syrén.
– Vi har samma glädjeämnen och utmaningar som överallt i landet. Men det jag upplever som vår styrka är att vi försöker ordna arbetet på bästa sätt och har möjlighet att följa med hur situationer lever. Vi kör inte bara på. Det är min sak att försöka se till att personalen har det bra, för när personalen har det bra tror jag att också klienterna har det bra, säger Syrén.
Nyligen anställde kommunen en fysioterapeut och en närvårdare till hemvården. Satsningarna kommer i takt med att antalet klienter ökar.
– Trenden är kraftigt stigande, som överallt, säger Johanna Syrén.
Kommunen sköter både hemvården och äldreboendet, med plats för ett sextiotal klienter, i egen regi. Man köper in tjänster av kommunala aktörer och privata företag, när någon är i tillfälligt behov av krävande vård eller rehabilitering. Maten till skolelever och äldre köps också av ett privat företag.
Enligt kommundirektören Robert Nyman har man inte ens övervägt en mer omfattande privatisering av vården.
– Vi har ett relativt nytt eget välfungerande serviceboende som klienter och anhöriga är nöjda med. Det finns ingen orsak att sälja bort det, säger han.
Johanna Syrén lägger sina ord försiktigt när hon kommenterar vinterns avslöjanden om missförhållanden inom den privata äldrevården.
– Rent allmänt ser jag det som problematiskt när ekonomisk vinning får styra för mycket. Personligen tycker jag inte att man ska ordna vård och omsorg så att man gör största möjliga vinst, säger hon.
Om vårdreformen hade blivit av hade ansvaret för äldrevården flyttats från Ingå kommun till landskapet. Johanna Syrén tror att det skulle göra vissa saker bättre, medan annat skulle riskera att bli lidande.
– Jag tror att vi har klarat äldrevården ganska bra för att vi varit en liten organisation. Helheten är lättare att kontrollera. Å andra sidan kan en liten organisation halka efter när det gäller större processer och program.
Kände inga finskspråkiga
Camilla Forsman berättar att hennes farmor bodde länge på äldreboendet i Ingå, och att vården var riktigt bra. Hon hoppas att det går att behålla kvaliteten på samma nivå även när hennes egna föräldrar blir gamla och behöver hjälp.
Vad mer önskar du dig av politikerna? – Att de tar i beaktande saker som är viktiga för en. Framtiden för skolorna i Ingå kommer snart att bli aktuell för oss.
Hon har själv gått i byskola, men funderar på att man kanske måste slå ihop skolor för att höja nivån på undervisningen. Och kanske kunde man bygga den svenska och finska skolan vägg i vägg. Nu är det väldigt uppdelat mellan språkgrupperna. När hon var barn kände hon inga finskspråkiga i Ingå.
Camilla Forsman har börjat följa med politiken mer än tidigare sedan hon fick barn och blev företagare.
– När man bor här vill man att glesbygden ska vara levande.