Soluppgången i Nepal är spektakulär
Med åtta av världens tio högsta toppar är Nepal ett attrakivt resmål för bergsbestigare världen över. Allt från korta dagsturer till bestigning av Mount Everest – här finns någonting för varje vandrare.
Den ökande turismen är Nepals främsta industri. I fjol slog landet sitt eget rekord med över 940 000 turister, en ökning på 24 procent från året innan. Djungelsafari, bergsklättring och vandring hör till några av de populäraste aktiviteterna för landets besökare.
Som för många andra var det vandringen, de höga topparna och vackra vyerna som lockade oss till Nepal. Redan på flygplatsen möts vi av de majestätiska bergen som reser sig som jättar i bakgrunden. Framför ligger Katmandu utbredd som en matta.
”Slösa inte bort tiden”
I taxin på väg in till stan har vi med oss en man som jobbar för en trekkingbyrå inne i Thamel, Katman- dus turistområde. Nästan påstridigt övertygar han oss om att vi måste komma iväg så snabbt som möjligt.
– Ni måste ut i naturen, varje dag inne i staden är ett slöseri med er tid i Nepal.
Möjligheterna är många men vi bestämmer oss för en relativt lätt tur på fyra till fem dagar upp till Poon Hill, Ghorepani. Leden är en av områdets populäraste och med en långsam stigning till en topp på 3 210 meter är det ett bra alternativ även för den ovana vandraren.
Hela nästa dag sitter vi på bussen till Pokhara, där Poon Hill-leden startar. Nere i vandrarhemmets lobby morgonen därpå möts vi av vår guide Madhu Adhikari, en sprudlande positiv man i fyrtioårsåldern. Han presenterar sig och spricker med en gång upp i ett skratt.
– Ni har minsann med er mycket packning för några dagar i bergen, säger han med en blick på våra tunga ryggsäckar.
Vi tar en taxi upp till Nayapul som ligger knappt två timmar från Pokhara. Vandringen påbörjas här, i perfekt väder med 25 grader och delvis molnigt.
Terrasserade odlingar
När vi vandrar uppåt får vi utsikt över gröna betesmarker och terrassodlingar som sträcker sig kilometervis längs med bergsväggarna. Överallt passerar vi gårdar med små hus, betande djur och lekande barn. Förutom en jämn ström av turister möter vi också många ortsbor som sköter sina vardagliga sysslor: vallar får, tvättar kläder eller bär flätade korgar på ryggen.
Nepal är ett land med en stor etnisk och religiös mångfald på en relativt liten yta. Med inflytelserika områden som Tibet i norr och Indien i söder har landet blivit en smältdegel av olika framför allt hinduistiska och buddistiska traditioner. De tibetanska anorna syns också här; överallt hänger de färgstarka böneflaggorna som girlander mellan husväggarna och på restaurangerna kan man beställa in tibetanskt bovetebröd.
Efter en lätt inledning på fyra timmar tar vi in på ett gästhus i Thikedunga där vi ska tillbringa natten. Thikedunga är en av de många små byarna längs leden, belägen i en idyllisk skogsmiljö med några olika gäst- hus och restauranger att välja mellan. Resten av dagen sitter vi ute på terrassen med utsikt över bergen och dalarna.
Ghorepani nästa
Nästa dags etapp är något längre med ungefär 7 timmars vandring. Efter steniga slätter och terrassodlingar förändras miljön drastiskt. Vi kommer in i den svalkande skogen och rör oss plötsligt längs snåriga stigar mellan stenväggar, vattenfall och lianer.
Destinationen för dagen är byn Ghorepani som ligger på 2 850 meters höjd. Här är landskapen kargare och luften känns rå, vi får klä på oss ett extra lager för att inte frysa. Ghorepani är sista byn längs med Poon Hill-leden, men platsen är en knut-
punkt för många olika vandringsrutter så möjligheten finns att fortsätta åt olika håll. Också historiskt sett har byn fungerat som rastställe för vandrare. Forna handelsmän stannade här där de hittade vatten till sina hästar. Därav namnet Ghorepani, som betyder häst (ghore) och vatten (pani).
Toppen Poon Hill är en utsiktsplats som ligger ungefär 45 minuter uppåt från Ghorepani. Vi har väckning 5.30 följande morgon för att hinna upp i tid före soluppgången. Vi trängs i mörkret på de våta stenarna tillsammans med alla andra som också är här för att fånga den magiska gryningen.
Vyn där uppe är spektakulär. Framför oss har vi en del av Himalayakedjan med två av världens tio högsta bergstoppar. Dhaulaghiri I, som är sjua med 8 171 meter och Annapurna I som ligger på tionde plats med sina 8 091 meter. Andra toppar som syns är till exempel Nilgiri (7061m) och Gurjapeak (7193m).
Vi står uppe i utsiktstornet en bra stund för att se hur ljuset sakta slukar skuggorna, topp för topp väcks det ståtliga massivet upp av solens strålar. Ett drömskt dis ligger i luften, precis lagom utan att skymma vyerna för mycket. Platsen är full av turister nu, men det finns gott om utrymme, och från utsiktstornet lyckas man ta bra bilder trots folkmassan.
Ett annat namn för Poon Hill är Magar Hill, efter Magarfolket som brukade använda platsen som rast- plats, berättar Adhikari. Och visst är det en magnifik plats för picknick. Det är värt all möda på vägen upp när vi får njuta av en kopp varm choklad till den här utsikten.
Vandringen tillbaka till Nayapul går snabbare och känns betydligt lättare än vägen upp. Vi går via samma gästhus i Thikedunga där vi sover en natt. Även om det inte krävs lika stor ansträngning att gå neråt så tar vi det försiktigt. Benen är trötta och risken för att halka eller stuka fötterna är stor.
Där nere tar vi avsked av Adhikari och tackar för all hjälp. För oss tar äventyret slut här, men för honom gäller det att ladda upp inför nästa vandring.
– Det kommer nog att bli Mount Everests basläger, ler han ivrigt.