Gala ger inblick i rysk balettkultur
Balettkulturen och -utbildningen i Ryssland är verkligen gedigen och det ryska gästspel som visades upp häromveckan på Alexandersteatern hette därför duga, även om tolkningarna givetvis saknade de kvaliteter det absoluta toppgardet presterar.
Solister från Mariinskij och Michailovskij-teatern: Galakonsert med mästerverk ur balettrepertoaren. Dans: Olesja Gapienko, Sergei Kononenko, Elena Kozubira, Natalia Potehkina, Alexander Saveliev, Vladislav Shumakov, Arina Varentseva och Boris Zhurlilov. Alexandersteatern 17.3.
Under drygt tre decennier från starten år 1879 var Alexandersteatern en rysk teater vars repertoar byggde på gästspel från S:t Petersburg. Mot den bakgrunden är det intressant att teatern igen, mer än ett sekel senare, om än mera sparsamt och sporadiskt, bjuder på inblickar i rysk balettoch operakultur.
Gästspelet med dansare anknutna till Mariinskij eller till Mihailovskijteatern i S:t Petersburg är ett exempel på det. Förhandsinformationen om gästspelet var knapp och preciserades först när uppspelet närmade sig. Det är inget ovanligt i dessa sammanhang och det gör att man aldrig kan vara helt säker på vad som slutligen uppvisas och av vem.
Nu visade det sig att det ingalunda gällde solister uppgraderade av de två mest kända och prestigefyllda teatrarna i S:t Petersburg, utan om dansare anknutna till dem, som uppträder i solistroller. Balettkulturen och -utbildningen i Ryssland är verkligen gedigen och det vi fick se hette därför duga, även om tolkningarna givetvis saknade de kvaliteter det absoluta toppgardet presterar.
Inom galaformatet rymdes åtta stora pardansnummer, både kända och mindre kända, samt två fint tolkade solonummer. Med bandad musik och en projicerad, till respektive nummer anknuten, bild som enda dekor fokuseras själva dansen och tolkningen.
Ingermanländska Vasilij Väinönens heroiska revolutionsbalett Flammorna i Paris från 1932 är en raritet hos oss. Olesja Gapienko dansar lätt, luftigt och stilrent tillsammans med Vladislav Shumakov i den kraftfulla, energiska och stiligt tolkade mansrollen. Pas de deuxet i Mihail Fokins Harlekinad, ett annat hos oss mindre känt verk, dansas av Arina Verentseva och Alexander Saveliev lekfullt och spjuveraktigt. Saveliev imponerar här, liksom i det stora pardansnumret ur Nötknäpparen med samma partner, med sina höga, luftiga hopp och sina mjuka landningar.
Bland de kända klassiska pardansnumren står Olesja Gapienko och Sergej Kononenko för den gedignaste tolkningen i det avslutande stora pas de deuxet ur Don Quijote. Här får tolkningen drag av det extra som lyfter upp det hela.
I det ikoniska Fokinnumret Den döende svanen imponerar Natalia Potehkina med en själfullt djup och stilren tolkning.
En full läktare visade att det nog finns intresse här för rysk balett, i denna typ av gästspel och galaformat.
JAN-PETER KAIKU