Kaffekonsert med kvittrande Beethoven
Söndagskonserten på Sandudd bjöd på klarsynt och fokuserat Beethovenspel av Joonas Ahonen, med historiens vingslag närvarande på flera sätt.
Klassiskt vid Sandudd: Diabellivariationer. Joonas Ahonen, piano. Beethoven. Sandudds paviljong 17.3.
Konsertserien på Sandudds paviljong fick i söndags besök av pianisten Joonas Ahonen och det en timme långa Beethovenverket Diabellivariationerna op. 120. Ahonen har nyligen spelat in verket på skiva med ett historiskt piano. Till konserten på Sandudd hade man valt ett wienskt Böhmpiano från 1826, som ägs av Tuija Hakkila.
Två tolkningsmässiga val som Ahonen skriver om i sitt skivkonvolut var närvarande också vid konserten i Sandudd. För det första tog han avstånd från ett slags formell bokstavstrohet vad gäller Beethovens notskrift. Det finns hundratals accenter i noterna och de behöver inte understrykas. För det andra använ-
Ahonens musicerande framstod klarsynt och fokuserat men inte alls uppstyltat.
Dante Thelestam
Recensent
de Ahonen ett äldre instrument och historisk uppförandepraxis i ett försök att bredda perspektiven. Att bekanta sig med historien leder snarare till nya frågeställningar än till dogmer – på 1800-talet lät musik så här!
Böhmpianots klang väckte många tankar. Stora ackord, fram och tillbaka över klaveret, skulle på en nutida Steinwayflygel låta lite som dånande vågor. På Böhmpianot lät det mer som övernaturligt fågelkvitter där små toner snabbt sprakade förbi.
Ornament och allusioner
Ludwig van Beethovens 33 variationer över en vals av Diabelli är pianomusik med hög status. Ahonens musicerande framstod klarsynt och fokuserat men inte alls uppstyltat. I repriser tillade Ahonen då och då egna ornament vilket enligt historiska källor motsvarade 1700-talspraxis.
En lång rad variationer hittade latenta egenskaper i Diabellis vals. Små enkla motiv skiftade form på besynnerliga sätt. Mot slutet av den långa variationssviten kom man fram till de drag som brukar kallas för Beethovens ”sena stil”. Ålderdomlig barockmusik och allusioner till J. S. Bach ljöd med en aura av klokhet, men likaså bröt musiken mot 1700-talets anständighet. Besvärade pauser, underligt snedvriden musik och en tendens till överdrift och ytterligheter fick en att fråga: är det här gravallvar eller humor från Beethovens sida?
Överlag presenterade kaffekonserten på Sandudds paviljong en högintressant konsert i en trevlig stämning. En stor del av publiken stannade också kvar för eftersnacket med Ahonen som berörde bland annat Böhmpianots historia.