Politikerna söker väljare på Instagram
Riksdagsval 2019. Har politikerna mobiliserat sina väljare digitalt och kan ligga hemma på soffan medan de sprider sina vallöften och argumenterar för sin sak?
SFP:s Marcus Rantala har noterat att allt fler potentiella väljare finns på Instagram. Här passar han på att uppdatera sin händelse samtidigt som han delar ut godis i Helsingfors centrum. Enligt ÅA-forskaren Kim Strandberg finns det stora chanser att mobilisera nya väljare genom sociala medier. Men man kan också göra bort sig.
Klockan 02.41 lägger Noora Shingler ut en svartvit bild som händelse på Instagram. I några sekunder kan följarna se Shinglers trötta ansikte under texten Sandhamn, Nato, Ryssland, eutanasi, translagen, älgstammen, sommartid, basinkomst ... Det är tidskrävande för kandidaterna i riksdagsvalet att fylla i diverse valkompasser, och Shingler delar den här verkligheten med sina följare. Precis som hon frågade deras åsikt när hon blev tillfrågad om hon ville kandidera för Gröna i Helsingfors.
Sannfinländaren Sebastian Tynkkynen använder samma app för att dela ett meddelande från en niondeklassare i Helsingfors. Enligt meddelandet får eleven anmärkning i Wilma om hen motsätter sig invandring. Med stora röda bokstäver konstaterar Tynkkynen att det här är en kamp för yttrandefriheten.
SFP:s Anders Adlercreutz står på Riksdagshusets trappa med tusentals klimatstrejkande ungdomar i bakgrunden.
– Jag pratade med några ungdomar här och de berättar att de är här på samhällskunskapstimme. Det visar att skolorna har insett att det här är ett engagemang man måste stödja. Man talar mycket om att ungdomarna inte är intresserade av politik. Det kanske handlar om att politiken fokuserar på fel frågor. Det här är rätt fråga att fokusera på, säger Adlercreutz medan han filmar sig själv.
De här händelserna lever bara i 24 timmar och är ett element som också finns på Facebook. Det är ett sätt att ge följarna något nytt flera gånger per dag och rapportera medan en händelse pågår. Och i politikerns fall kan det vara en chans att tala ostört direkt till potentiella väljare medan hen går på gatan eller ligger hemma i sängen. Appen ger feedback direkt. Ifall ingen orkar titta på ens inlägg vet man att något är fel.
Instagram växer
Akademiforskaren Kim Strandberg vid Åbo Akademi i Vasa berättar att hans assistent just nu går igenom alla 2 000 kandidater i riksdagsvalet för att se om de är aktiva på sociala medier. Hur de använder kanalerna finns det inte resurser att kolla upp, bara om de är med eller inte. Detta redovisas först om ett år men Strandberg har noterat att närvaron i sociala medier blivit mer splittrad.
– I samband med förra valet talades det om en explosion i sociala medier. Framför allt Facebook var stort, säger Strandberg.
I dag uppfattas Facebook enligt honom mest som en infosida, som en webbplats var förut. Efter fjolårets avslöjanden om Facebook är många skeptiska till det som dyker upp i deras flöde, vilket sannolikt också har påverkat politikernas närvaro. Men var ska de då vara? Harto Pönkä sammanfattar trenderna inom sociala medier i Finland i sin blogg Lehmätkin lentäis: Twitter har inte vuxit märkbart, många har lämnat Facebook, tonåringarna är mindre aktiva på Snapchat – men Instagram växer. Måhända att två av tre i åldern 15 till 74 inte använder Instagram, men med tanke på riksdagsvalet handlar det om en ansenlig mängd väljare.
Frågan är då om politikerna finns på Instagram. En politiker som gjort ordentligt digitalt fotarbete borde ha tusentals om inte tiotusentals följare på Instagram för att händelserna och nyheterna ska nå tillräckligt många. Sajten Brandsome listar de största varumärkena i olika sociala medier i Finland. Listorna är inte exakta men på personsidan får man scrolla ner rätt långt innan man hittar politiker som ställer upp i riksdagsvalet.
Hjallis Harkimo (Liike Nyt) är i en klass för sig. Han är stor på Twitter, Instagram och Youtube. Li Andersson (VF) har tiotusentals följare på Twitter, Facebook och Instagram. Men i övrigt är det inte många politiker som ställer upp i riksdagsvalet som kommer över 10 000 följare på Instagram.
Gammelpolitik och nypolitik
Kim Strandberg är nyfiken på vad som händer om så kallade influerare börjar ge sig in i politiken.
– Influerarna når dem vi statsvetare ojar oss över att inte engagerar sig i gammelpolitiken. I Sverige har influerare gjort politiska saker, till exempel hade Margaux Dietz en intervjuserie med politiker från varje parti inför senaste val.
Gammelpolitik är en populariserad benämning på traditionell politik och går ut på att individer bevakar kollektiva intressen. Med andra ord riksdagsjobbet i ett nötskal. Nypolitik, eller icke-traditionell politik på forskarspråk, är ensakskampanjer som blossar upp snabbt och också handlar om samhälleligt engagemang.
– Valdebatter på tv har enorm synlighet hos de grupper som är intresserade av gammelpolitik, de som fortfarande läser tidningar och ser på tv-nyheter.
För att de som engagerar sig i så kallad nypolitik ska rösta måste man enligt Strandberg förstå hur man använder sociala medier.
– Det smartaste sättet att sprida sitt budskap är att ha olika paket för olika kanaler.
Att förstå sina målgrupper och hur de ska bemötas kräver en hel del av kandidaten.
– Vissa orkar och kan vara aktiva, men de flesta behöver assistenter. Det kostar. Behöver man inte nå 25-åringar är det ingen idé att vara på Instagram. Lite äldre politiker har inget att vinna på sociala medier. De gör snarare bort sig där, det är svårt att lära gamla hundar sitta.
Det som forskarna vet mest om är Twitter. Få vanliga medborgare skulle gå in på Twitter i dag för att få en bild av vem man ska rösta på i april, ändå är det ett viktigt forum för kandidaterna. Strandberg talar om tvåstegseffekten som kan ge exponentiell uppmärksamhet.
– Twitter är en bubbla för eliten och journalister. Enligt den klassiska kommunikationsteorin kan man nå ut genom opinionsledare. Nu finns det en massa små opinionsledare som är lätta att nå. Om man är lite kontroversiell och spetsar till inläggen behöver man inte ha så många egna följare, ifall ens följare sprider dem vidare.
Det är hela idén med kampanjer i sociala medier, enligt Strandberg.
– Man brukar likna det vid att vissa har smittan och de kan sprida den vidare.
Om man är lite kontroversiell och spetsar till inläggen behöver man inte ha så många egna följare, ifall ens följare sprider dem vidare. Kim Strandberg Akademiforskare
Företag backar ut
En journalist som under en veckas tid försöker få en bild av politikernas kommunikation direkt med väljare kan naturligtvis ha undgått en influensa – det vill säga någon influerare som ställer upp och kan skrälla i valet eftersom följarskaran har fullt förtroende för sin individ. Noora Shingler, som enligt Brandsome har över 49 000 följare i olika kanaler, är i alla fall en.
Shingler som titulerar sig journalist, producent och bloggare, säger att hon fått mycket respons i egenskap av färsk politiker.
– Jag har arbetat som journalist i fjorton år och aldrig varit politiskt aktiv. Människorna är superglada för att jag nu tar upp teman som jag aldrig förr har pratat om. Samtidigt representerar jag samma saker som alltid, nu med en ny hatt på huvudet.
Det som förvånat henne är att företagen som samarbetat med henne i egenskap av bloggare nu lyser med sin frånvaro.
– Nu när jag är kandidat vågar företagen inte vara med. Det är jättekonstigt, tycker jag. Jag är ju samma Noora som förut.
Hon postar allt på sina konton själv och lovar fortsätta på samma sätt om hon blir invald.
– Jag har lovat mina väljare att ta med dem till riksdagen och börja med en politikpodd varje fredag. Jag vill minska gapet mellan folket och politikerna och få unga att intressera sig för politik.