Dags att slå klimatnäven i bordet

Det börjar finnas klimatmedvetenhet, men i fråga om åtgärder råder fortfarande vilsenhet.

Det hände något då FN:s klimatpanel presenterade sin rapport i höstas. I den slog ledande klimatforskare fast att det krävs omfattande och snabba åtgärder för att den globala uppvärmningen inte ska stiga över 1,5 grader. Rapporten visar den stora skillnaden i konsekvenserna mellan uppvärmning på 1,5 och 2 grader.

Världens medeltemperatur har redan stigit med en grad sedan industrialiseringen, så det brådskar verkligen, marginalen är knapp.

Rapporten blev en ögonöppnare också för dem som inte tidigare har brytt sig så mycket om miljön och utsläppen. Den klimatbarometer som styrgruppen för statsförvaltningens klimatkommunikation har låtit göra bekräftar att klimatmedvetenheten hos finländarna har stigit rejält sedan den föregående barometern för fyra år sedan.

Klimatfrågan engagerar också unga mer än någon fråga på länge, antagligen sedan kärnvapenkapprustningen under kalla kriget. Förra veckans stora demonstration i Helsingfors, som var en del av en internationell kampanj, talar sitt tydliga språk. De unga kräver att politikerna gör mer.

Enligt barometern som presenterades i måndags tycker fler än fyra av fem finländare att det är bråttom med att rå på klimatförändringen och att den är ett av de största globala hoten. 70 procent anser att stävjandet av uppvärmningen bör vara ett huvudtema för nästa regering.

Den här attitydförändringen kommer sannolikt att märkas också i röstningsbeteendet i riksdagsvalet om några veckor. Många av de tillfrågade säger att klimatfrågan inverkar på hur de röstar i riksdagsvalet, 44 procent väljer en kandidat som aktivt jobbar för att bromsa klimatförändringen. Klimatet och miljön kommer i det här valet att ha en mycket större roll än i något tidigare val.

Tre av fyra stöder tanken på att de som orsakar utsläpp också ska betala i form av skärpta skatter. Men då det kommer till konkreti så minskar viljan att själv betala eller minska konsumtionen. Bara hälften av finländarna är beredda att betala mer skatt på till exempel fossila bränslen och köttprodukter.

Det går ändå framåt. För fyra år sedan framgick det i motsvarande klimatbarometer att var tredje finländare hade gjort ändringar i sin vardag med tanke på klimatet och miljön. Den siffran är nu 41 procent. Det är bra, men fortfarande är det en majoritet som inte har insett att var och en kan och bör bidra med ett eget förändrat konsumtionsbeteende till en minskad uppvärmning av vårt klimat.

Det är serverat för driftiga och modiga politiker, folkets stöd för åtgärder finns. Men precis som bland folk i gemen verkar politikerna och partierna ha svårt att inse hur kraftiga och snabba tag som egentligen behövs för att förhindra en för stor uppvärmning.

Valdebatterna har kommit i gång och bekräftar att miljön och den globala uppvärmningen hör till de hetaste frågorna i valrörelsen. Den ena partiledaren bjuder det ena och den andra det andra. Faktum är att alla åtgärder behövs – innovationer, styrning mot mindre miljöskadlig konsumtion genom skatter, miljövänligare produktionssätt, minskad användning av fossila bränslen, överlag andra levnadsvanor.

Det räcker inte med att välja något från det smörgåsbord av åtgärder som finns på klimatbordet. Det är för sent att bara välja sådant som faller en i smaken, nu krävs också mod att ta sig an rätter med även bittrare smak.

Våra ledande politiker kunde ruskas om inför valet genom att läsa den amerikanska journalisten David Wallace Wells färska bok The Uninhabitable earth (Den obeboeliga jorden).

Han inleder med ”Det här är värre, mycket värre än du tror” och fortsätter med att redogöra för klimatkrisens omfång och framför allt dess konsekvenser. Det är potentiell naturförödelse, extremväder och efterföljande samhälleligt kaos som han målar upp, om vi inte lyckas stå rejält på bromsarna – snabbt.