Så blir du känd och det här vill folk ha
Politikerna står inte bara inför ett kanalval när de ska få ut sitt budskap. Vi frågar veteranerna Pekka Sauri, Harri Saukkomaa och Jukka Manninen om nuläget och framtiden.
Arbetslivsprofessor i Kommunikationslära vid Helsingfors universitet, före detta biträdande stadsdirektör i Helsingfors (Gröna), nästan 100 000 följare på Twitter.
För en politiker är det viktigt att vara på Twitter. Under vintern har vi sett flera exempel på att traditionella medier har lyft upp nyheter från Twitter, det blir hela tiden vanligare.
Om jag i dag skulle vara en ung okänd politiker skulle jag fokusera på att argumentera för något på Twitter. Om det är intressant retweetar folk och man når en stor publik. Fast nu är det för sent att aktivera sig med tanke på riksdagsvalet, då handlar det om opportunism. Det ser man en del av, folk som uppenbarar sig före ett val, sedan försvinner de. Det är irriterande.
Man behöver också ha en Facebook-sida, dit man länkar från Twitter. Budskapet ska ha ett politiskt innehåll, inte bara ”rösta på mig”. De flesta kandidaterna gör reklam för sina valevenemang, till exempel i Facebook-grupper.
Instagram används främst av yngre personer. Om man vill nå yngre väljare ska man vara där, men då måste man komma ihåg att det är en visuell kanal.
Man måste helt enkelt välja de kanaler och evenemang där potentiella väljare finns, och se till att vara på plats. Det känns som om närvaron på gator och torg blivit mindre viktiga eftersom man kan nå en större publik genom sociala medier. Hur man orkar med allt? Kampanjen pågår trots allt under en begränsad period, den tar slut en dag.
Styrelseordförande för konsult- och kommunikationsbyrån Tekir, före detta journalist.
Just när alla politiker borde ha en närvaro på Facebook uppfattas det inte längre som en oskyldig plattform. Folk lämnar Facebook och många är mer skeptiska till det de ser i sitt flöde. Twitter är en kanal för eliten, med journalister, beslutsfattare och experter. Instagram är en nyare kanal för dem som vill nå yngre människor. Men på Instagram krävs visuell förmåga, vilket inte är så lätt för gammalmodiga politiker.
Man kan inte bygga upp en trovärdig närvaro på några veckor, speciellt inte på Twitter.
Vi har få politiker som är stora i sociala medier. Alexander Stubb (Saml) är en virtuos och Hjallis Harkimo (LN) är skicklig på rörlig bild. Man kan också fråga varför vi har så få företagsledare på Facebook och Twitter. Kunskaperna saknas, men det är också tidskrävande.
Om man är oroad över att unga inte röstar och funderar på demokratins framtid borde man se till att vara där de unga är. Det enda stället man kan hitta dem på är i sociala medier. Det är trots allt billigt att annonsera digitalt, men man måste vara noga med vad man lägger ut eftersom folk är kritiska.
Man måste hitta ett eget område som man är bra på, ett område som är viktigt och berör folk. I olika kanaler behövs olika ton. Jag tror att folk börjar vara trötta på alla ordkrig i Twitter. Man kanske borde försöka göra något så exotiskt som att vara vänlig mot andra och försöka skapa konstruktiva diskussioner. En politiker måste ha tydliga åsikter men de kan framföras utan att vara arrogant. Till exempel har det inte förekommit så mycket lösningsorienterad diskussion kring vårdreformen.
Jag efterlyser mer självironi och humor. Inte elak humor. Man kan inte vara för allvarlig på sociala medier. Människor vill trivas och tycker varken om fundamentalism eller alltför faktabaserade inlägg. En bra inställning är att först lyssna och sedan försöka ge folk något. Mycket handlar om attityd och närvaro. Var där som människa.
Överlag tror jag inte att man kan vinna ett riksdagsval genom närvaro i sociala medier. Man måste vara ute bland folk eftersom majoriteten av dem som röstar är äldre och inte använder sociala medier. Alla människor vill dricka gratis kaffe och äta bulle. Det är inte bara en ritual, se vad Juha Sipilä (C) gjorde efter att han lämnat in avskedsansökan: han for till Prisma i Riihimäki.
Forskningsdirektör på kommunikationsbyrån Ellun Kanat, före detta planeringschef på Samlingspartiet.
De flesta som är med i politiken använder en gammal modell som de anpassat till den nya världen. Förut kunde politikerna faxa pressmeddelanden med embargo till redaktionerna, sedan fick de epost och egna webbplatser. Efter det har Facebook, Twitter och andra kanaler tillkommit. Men principen har varit densamma.
Nu ser vi en generation som använder kanalerna för växelverkan med folk. Antingen vill de agera språkrör och debattera eller så vill de bygga upp en bas med trogna följare. På Facebook går de till exempel med i lokala grupper för att bli en del av gemenskapen. Precis som att gå till torget, men digitalt.
Instagrams händelser är ett bra exempel på hur man knyter följarna till en. Jag talade nyligen med en kandidat vars händelser har mellan 600 och 700 visningar. Om de börjar tala om en i sina kanaler kan man mobilisera många fler. De unga rösterna är tacksamma både för kandidaterna och för partiet. De äldre väljarna har röstat många gånger, men om du lyckas tilltala de unga kan du få en röst som aldrig tidigare utnyttjats.
För vissa politiker är bloggarna fortfarande viktiga men poddar är förvånansvärt ovanliga. Få vloggare har gett sig in i politiken i Finland. Kanske det beror på att de är nöjda med sina inkomster och sin frihet. Eller så skulle deras följare lämna dem om politiken kom med i bilden.
Jag tror att vi i framtiden får se en kombination av argumentation och gemenskapsbygge. Ett intressant exempel från USA är Alexandria Ocasio-Cortez som är den yngsta kvinnan någonsin att väljas in i kongressen. Hon kan använda sociala medier för att styra sitt eget parti och har blivit en global kändis.
Det finns många politiker som känner ångest inför de nya kanalerna. Det är ett långsiktigt jobb och var och en måste vara sin egen chefredaktör och förstå skillnaden mellan kanaler. Till exempel gjorde Antti Rinne (SDP) ett beslut när han berättade om sin hälsa på Facebook och inte på Twitter. Facebook är en mer personlig kanal.
Man ska inte stirra sig blind på själva kanalerna, de lever. Vi vet inte var folk finns nästa riksdagsval. Vi har sannolikt haft det stabilaste decenniet nu, hädanefter blir det mer splittrat. Jag läste nyligen att Fortnite nu är det viktigaste sociala nätverket. En stor del av kommunikationen sker redan nu i slutna nätverk, till exempel Whatsapp eller Slack.