Ägarna måste också dela, inte bara äga

DELNINGSEKONOMI Forskaren Mats Nylund vill ”få delningsekonomin att växa i Finland” (HBL 11.3). Enligt honom bygger denna ekonomi ”på att det finns underutnyttjade resurser som privatpersoner kan dela med hjälp av sociala nätverk eller digitala plattformar.”

Det låter ju bra. Jag kan tillbringa några semesterveckor i Minsk och eftersom min våning då inte utnyttjas kan jag få hjälp med resekostnaderna från kinesiska turister som hyr den under dessa veckor. Eller: min goda vän Fredrika äger en bil som jag och några andra vänner kan använda (mot en rimlig ersättning) när hon inte gör det. Inte mig emot!

Ändå fattar jag inte varför artikeln nämner ”Airbnb och Uber” som exempel på delningsekonomi. Jo, jag har på känn att dessa firmor gärna vill föreställa sig som förespråkare för den nya och mediesexiga delningsekonomin. Det är visst bra för business. Men det är falskt.

Den viktiga poängen är vem som äger Nylunds ”underutnyttjade resurser som privatpersoner kan dela”. Det framgår inte av artikeln: ”Det finns bara användare.” Men visst måste de underutnyttjade resurserna som används ägas av någon? Nåja, om jag har förstått delningsekonomins idé rätt måste ägarna också vara privatpersoner. Vänta; inte nog med detta, ägarna skall också vara användare, eller hur? Det är inte delningsekonomi om ägarna bara äger, men inte delar.

I fallet av min Minsk-semester är det jag som äger våningen och normalt använder den (som mitt hem). Och kanske var det så Airbnb fungerade i början. Folk hyrde ut sina hem då de inte behövde dem. Dessa var ”underutnyttjade resurser” – även om bara tillfälligt. Men nu för tiden tycks ju Airbnb-våningarna ägas av privatpersoner som inte använder dem själva. Det vill säga, de använder våningarna som investeringsobjekt, inte som något att bo i. Så ekonomin skiljer sig bara obetydligt från normal, gammalmodig uthyrning av möblerade våningar. Jo, ”sociala nätverk eller digitala plattformar” är med i bilden, men det gör väl inte aktiviteten till delningsekonomi.

I bilexemplet ovan var det Fredrika som både ägde och delade bilen. Uber brukar föreställas som ett system för just det här, ett system som hjälper privatpersoner att dela privatägda bilar. Men resurserna som delas i Uber-systemet är egentligen inte ”bilar”; det är ”bilar med chaufför”. Så återigen är det faktiskt ingen delningsekonomi. Chaufförerna, bilarnas ägare, använder ju inte själva, och delar självfallet inte, resursen ”bil med chaufför”. De ingår själva i resursen.

Så jag tycker man skall vara mycket noga med beteckningen ”delningsekonomi”. Airbnb och Uber är välkända företag med omsättningar i miljardklass, men de borde verkligen inte användas som exempel på delningsekonomi – hur framgångsrika de än är. SAKARI AALTONEN Helsingfors