Vancouver nästa för Kari Turunen
I höst tar dirigenten Kari Turunen sitt pick och pack och flyttar till Vancouver. Han lämnar efter sig en rad körer i fin form, från anrika Akademiska Sångföreningen till Svenskfinlands körkomet Spira Ensemble.
Kari Turunen tar över som konstnärlig ledare för Vancouvers kammarkör i höst efter dess grundare John Washburn, som lett kören i 49 år. Jobbet ledigförklarades för två år sedan och processen har pågått sedan dess. Kören består av tjugo sångare och är professionell om än inte heltidsanställd.
En vänlig och naturskön stad, beskriver Turunen den kommande hemstaden i västra Kanada.
– Att det är en rätt ung stad känns i atmosfären – det är inte länge sedan alla var invandrare.
Nu gäller det alltså att plugga in nordamerikansk körmusik, jämfört med orkester- och operavärlden har körvärlden nämligen oftast mer lokalförankring. Basrepertoaren är inte densamma i hela världen.
– I Finland finns det hur mycket arbete som helst med amatörensembler men de ekonomiska realiteterna gör att man lätt samlar på sig för mycket – och 95 procent av jobbet är kvällar och veckoslut. Det finns inte heller så många möjligheter att komma vidare, om man inte själv grundar en proffsgrupp med allt vad det innebär. På sätt och vis kommer glastaket emot här. I Vancouver får jag möjlighet att jobba med proffs och koncentrera mig på en sak.
Som så många i körvärlden anser Turunen att bristen på proffskörer i Finland är skamlig. Men i stället för att sitta och gråta över det är det dags att gå vidare.
Plask i ankdammen
Att Kari Turunen blev vald till dirigent för Akademiska damkören Lyran 1998 lade an tonen för de kommande tjugo åren, då han som helt finskspråkig kom att jobba intensivt inom finlandssvenska kretsar, också med flertalet uppdrag för Finlands svenska sång- och musikförbund.
– Att jag hamnade i Lyran och ankdammskretsarna har varit en av de finaste sakerna i mitt yrkesliv och mycket meningsfullt för mig personligen, jag är jättetacksam. Det är en delkultur i Finland som inte så många får se inifrån.
När allt kommer omkring påverkas livsvägen av många små tillfälligheter, påpekar Turunen.
– Jag blev en gång i tiden tillfrågad om jag var intresserad av att ta över körledningsundervisningen vid yrkeshögskolan i Tammerfors. Det var jag, men hörde inget från dem på länge. Och så såg jag en annons om att Lyran sökte dirigent. Hade jag vetat att jag skulle få Tammerforsjobbet hade jag kanske inte sökt alls, jag visste ju att de egentligen ville ha en finlandssvensk kvinna …
Men det blev elva år i Lyran och elva år i Akademiska Sångföreningen, samtidigt en intressant utkikspost över könsroller – med unga kvinnor som tar mer plats och en mer mångfasetterad mansroll än förut.
– I de här frågorna har samhället blivit så mycket bättre. Och allt märks i rösterna, i hur man sjunger.
TOVE DJUPSJöBACKA