Teorin om allt

Noterade i morse att en bok som heter ”A short history of nearly everything” av Bill Bryson hade förflyttat sig från vår bokhylla till ett bord. Kanske hade den fallit ur hyllan eller så hade pärmen intresserat någon av avkommorna?

Boken, som för övrigt är lysande populärvetenskap, fick mej att tänka på en av de stora frågorna jag funderat på väldigt mycket genom åren: varför tänker människor så olika? Jag har genom åren specifikt tänkt på detta via religion och syn på värderingar, då jag vuxit upp i en religiös miljö men själv kanske varit mera frågande än förstående.

Nu läste jag i tidningen Tiede att man gjort en relativt omfattande forskning i ämnet och kommit fram till att vi som mänsklighet de facto har relativt lika värderingar, men att de är paketerade och marknadsförda på olika sätt i olika delar av världen.

När jag letat efter information och tankar om varför konservativa och liberala människor tänker olika, har jag hittat två teorier som tilltalar mej.

Den första baserar sig på skillnader mellan väljare i USA, alltså republikaner och demokrater. Teorin är inte ny, den presenterades av George Lakoff redan för över 30 år sedan och jag har bloggat om den tidigare. Den beskriver att skiljelinjen går på ett annat sätt än man kunde tänka sig. För de konservativt lagda är det viktigt att familjen har en auktoritet och en klar struktur, medan för en mera liberalt lagda är det viktigt att familjen är en enhet av omsorg och värme (där strukturen inte är lika viktig). Eftersom en konservativ och liberal egentligen diskuterar helt olika saker, kan det vara svårt att komma till konsensus. Ökad förståelse för hur den andra tänker hjälper här, som vanligt.

Den andra teorin är nyare och handlar om ”somewheres” och ”anywheres”. Den är en mer modern tanke och kan läsas om i David Goodhearts ”The road to somewhere” (som anses vara ett av de bästa sätten att förstå hur brexit blivit som det blivit). Den handlar i korthet om att (det brittiska) folket kan delas in i två grupper, de för vilka en plats och ett sammanhang är viktigt (”somewheres”) och de andra (”anywheres”) som känner sig hemmastadda där de just nu är och har viljan att anpassa sig till en förändrad situation. En ganska klassisk konservativ/liberal skiljelinje men på många sätt beskrivande. Om vi tittar på Finland har vi helt samma diskussion här: den liberala cityeliten (av vilka många är inflyttade från små orter) som vill att samhället skall förändras ganska kraftigt och den mera konservativa populationen som gärna ser en långsammare strukturförändring i samhället.

Sanningen brukar finnas mitt emellan, men själv tänker jag att anywheres har mer rätt än somewheres, men det är väl knappast någon stor överraskning.