Politik, jämställdhet, systerskap
■ Till SVT:s julsatsningar hörde den tredelade serien Systrar 1968, och det var också tänkt att även Yle skulle sända den samtidigt. I stället blev det ändring i tablån och serien sköts upp till nu, då den denna vecka sänds från onsdag till fredag i Yle Teema.
Som framgår av titeln är det här en serie om systerskap i kombination med det legendariska året 1968 som är så centralt för vänsterrörelsen med ökad politisk medvetenhet och studentrevolter. Serien kan ses som en pendang till SVT-serien Fröken Frimans krig som skildrade kvinnokampen för hundra år sedan. I Systrar är nedslaget i stället femtio år tillbaka i tiden, i ett sextiotal där hemmafrun möter den politiskt medvetna och sexuellt frigjorda kvinnan.
Sextiotalets olika kvinnotyper representeras också av seriens tre huvudpersoner. Huvudpersonen Karin (Mikaela Knapp) är arbetarklassflickan som nyligen utexaminerats från journalistinstitutet i Stockholm och försöker slå sig fram i en mansdominerad bransch som ännu inte tar kvinnliga journalister på allvar. Men Karin är en tuff grävande re- porter som dessutom är mycket politiskt och feministiskt medveten. Hon får sommarjobb på en tidning i Ystad, och hennes systerskap består dels av konstnärsväninnan Lottie (Maja Rung) som står för tidens liberala syn på sex och relationer, och hennes motsats Ingrid (Anna Åström), skönhetsdrottningen snart ska gifta sig och bli hemmafru.
Liksom Fröken Friman är också det här lättsamt och underhållande – tänk chick lit snarare än Mad Men och bra så. Liksom Fröken Friman är produktionen påkostad; sextiotalet är trovärdigt och noggrant rekonstruerat i miljöer och kläder, och sättet att prata klingar också väldigt tidsbundet, som ur gamla sextiotalsfilmer. Fröken Friman krig var måhända snäppet vassare som en mycket njutningsfull tv-serie full av underhållande feelgoodkänsla. Men också det här är en behaglig tv-upplevelse, och man skulle inte tacka inte nej till fler säsonger om det vankades. Yle Teema onsdag-fredag 20.00, repris lördag 12.30