Stora frågor präglade valperioden
Riksdagen har präglats av tungt jobb och konflikt – inte minst turerna kring vårdreformen. Nu ger talman Paula Risikko en bunt förslag på hur vissa misstag inte ska göras om.
Underrättelselagar, nedskärningar, vårdreform, klimat och sysselsättning. Stora frågor har präglat riksdagsperioden – och under den sista veckan också omtalade förnyelser, som att slopa riksdagsledamöternas anpassningspension och införa en anpassningspeng i stället. Nu efterlyser talmannen mer tidtabellsdisciplin.
Det var sista knapptrycket, konstaterar Mats Nylund (SFP) som sätter sig i kaféet med en berlinermunk och en kopp kaffe. Partikollegerna samlas runtomkring – Nylund ställer inte upp i valet i vår utan går vidare som Svenska lantbruksproducenterna SLC:s ordförande.
Partiledare Anna-Maja Henriksson kommer fram och berömmer Nylund och säger att det blev ”en statsman med fötterna stadigt kvar i den österbottniska jorden”.
Ett bord därifrån sitter också veteranen Seppo Kääriäinen (C) som tar en sista bit bakelse innan han slutar efter över trettio år i riksdagen.
På måndagen höll han sitt sista anförande, och talman Paula Risikko (Saml) ger som råd till vårens alla nya ledamöter att läsa igenom veteranernas råd. Kääriäinen citerade bland annat den tidigare statsministern och parlamentarikern V.J. Sukselainen:
– Han betonade att riksdagen, folkväldets centrala plats, i sista hand bär ansvaret för att förbättra de svagas ställning och att ingen lämnas vind för våg. De andra skyddsmekanismerna kan fallera, men riksdagen är det sista låset, som inte får ge vika, sade Kääriäinen innan han tackade för sig. Och också: – Låt oss inte missförstå varandra med flit.
Ordning på tidtabellerna
Debattklimatet har prövats hårt de senaste fyra åren, men talman Risikko säger att hon alltjämt vill tro på att det är sakfrågorna som står i konflikt, inte människorna.
En hel del saker kan ändå förbättras, säger Risikko, några veckor efter att det enorma vårdpaketet konstaterats för svårt att ro i land.
Ett utvecklingsarbete har varit i gång de senaste månaderna och nya förslag kommer att ligga på bordet då nästa talman tar vid.
– Vi måste komma vidare så att det inte uppstår sådana här låsta situationer. Att få tidtabellerna i ordning är centralt. Regeringen och riksdagen måste samarbeta bättre kring tidtabellerna. Som tidigare minister vet jag själv att det blir så, att regeringen bara meddelar hur mycket lagförslag som är på väg, men det diskuteras inte hur tempot ska sättas, säger Risikko.
De senaste fyra åren har riksdagen fått 956 lagpropositioner av regeringen, ett tiotal fler än under förra valperioden.
Av dem har 913 behandlats. Hela 42 propositioner kommer att löpa ut obehandlade, då det förra perioden var 12, men till det finns en förklaring: vårdreformens öde.
– Om man räknar bort de lagar som hade en koppling till vårdreformen så är det 15 kvar, det vill säga inte en så stor skillnad till förra perioden, säger Risikko.
Dessvärre fanns det viktiga lagar bland dem som kunde ha räddats om de kopplats loss från vårdreformen tidigare, funderar Risikko. Till exempel förnyelsen av handikapplagen, och andra lagar som kunde ha gått vidare som fristående men som inte lösgjordes från den övriga reformen tillräckligt tidigt.
Samtidigt vill Risikko inte spekulera i om man borde ha kastat in handduken tidigare i vårdfrågan, och hon upprepar att det var i den här tidtabellen som problemens storlek grydde.
– Jag kommer själv från vårdbranschen, och där hänger man inte upp handskarna förrän man gjort allt för patienten ända till slut.
Ett annat fenomen som kommit till riksdagen för att stanna är just fenomenen – politiska megatrender som är så omfattande att de kräver övergripande jobb i riksdagen.
Klimatförändringen påverkade
– Klimatförändringen, hållbar utveckling, säkerhet, samhällsklyftor. Det här är sådana frågor där alla utskott har något att säga, men nu behandlar de frågorna turvis från sina egna perspektiv. Det påverkar hur vi använder experter – ibland ska samma experter höras av flera utskott. Det kunde finnas mer synergi att hitta, säger Risikko.
Klimatförändringens genomslagskraft är något som förändrat debatten mer än ledamöterna hade gissat för några år sedan. Anders Adlercreutz (SFP), som suttit sin första period i riksdagen, noterar också det. Han har suttit i miljöutskottet och en av hjärtefrågorna har varit klimat och byggande.
– Många saker jag tog upp i början av perioden har nu blivit vedertagna sanningar och gått vidare på Miljöministeriet, till exempel hur vi ser på energieffektivitet i byggnader. Där frångår man nu dagens system för att i stället beakta byggnadens koldioxidavtryck under hela livscykeln, och det är en jättebra sak för träbyggande och för hållbart byggande, säger Adlercreutz.
– Över huvud taget har synen på klimatet gått mycket framåt. Det klimatpapper vi skrev för några veckor sen kunde man inte ha skrivit för fyra år sen, säger Adlercreutz och syftar på att åtta av nio riksdagspartier enades om vilka klimatambitioner Finland ska driva som EU:s ordförandeland.
Även om många saker förändras sakta tycker han att det finns frågor som tidigare väckt motstånd och som småningom fått bred genomslagskraft, som behovet av att reformera familjeledigheterna.