Kärnkraften är i motvind

KÄRNKRAFT ”Det ryska statliga företaget (Rosatom) bygger nu kärnkraft på många håll i världen” skriver Katarina Koivisto (HBL 13.3).

Oberoende ryska experter ger dock en helt annan bild än den officiella, enligt vilken Rosatom har utlandsprojekt omfattande 27 reaktorer till ett värde av 100 miljarder euro. Största delen av dessa är nämligen principiella överenskommelser på politisk nivå, där Rosatom lovar att med pengar från ryska statskassan bygga reaktorerna, finansiera dem, leverera bränslet och stå för driften.

I verkligheten byggs nya reaktorer av typ VVER 1200 endast i Kina, Vitryssland och Indien. I andra länder stöter projekten på problem redan när avtalen ska formuleras och sättas på papper. Då Kreml betalar kräver man enligt uppgift också ansvarsfrihet vid olyckor och produktionsstörningar, förbud för

”köparen” att samarbeta med andra och totalt bränslemonopol. Med andra ord krävs rysk kontroll av landets elsystem. Exakt hurdant avtal Rosatom har med Fennovoima är mig obekant. Bränslemonopolet strider mot EU:s konkurrensregler.

I nuvarande marknadsekonomi är kärnkraft inte ett attraktivt investeringsobjekt på grund av osäkerhet med leveranstid, tillstånd och politisk acceptans. Detta har Westinghouse-Toshiba fått erfara, trots att deras reaktor AP-1000 påstås vara världens säkraste. Franska Areva, vars reaktortyp betecknas EPR (Olkiluoto 3, 1 600 MW), har problem med tidtabellen för samtliga projekt.

Rosatom skyller problemen på att de krav säkerhetscentralen Stuk ställer skiftar hela tiden. Men planeringen av verket enligt västerländska säkerhetskrav stöter på rysk inkompetens i instrumenteringsfrågor. Världsledare på separat säkerhetsinstrumentering är brittisk-frans-

ka Rolls-Royce, som har konstruerat eller uppgraderat säkerhetsinstrumenteringen i de flesta västliga kärnkraftverk. Nu senast har Rolls-Royce blåst nytt liv i de två ålderstigna ryska VVER 440-reaktorerna i Lovisa. Men RollsRoyce är av någon okänd anledning inte längre aktuell för Fennovoima.

Även när Olkiluoto 3 startat har Finland fortfarande ett effektunderskott på cirka 3 000 MW som måste importeras från Sverige och Ryssland. Snabb utbyggnad av kärnkraften är omöjlig. Vindkraft fungerar endast när det blåser.

När riksdagskandidaterna slår sig för bröstet och lovar avskaffa stenkol och torv och övergå till elbilar är det följaktligen fråga om ren klimatpopulism.

JARL AHLBECK teknologie doktor, Åbo