”Man måste få vara stolt över sitt eget språk”
Finska språket är i kris om all vetenskaplig forskning görs på engelska i Finland. Man ska klara sig på finska eller svenska, säger justitieminister Antti Häkkänen (Saml).
– Språk kan svetsa samman en nation, men språk kan också splittra en nation. Språket är en mycket viktig del av vår vardag, så det är klart att språkfrågor väcker känslor, sade Antti Häkkänen när han inledde ett seminarium om språkfrågor på torsdagen.
Seminariets arrangörer vid Justitieministeriet är oroade för att det finska språket trängs undan i takt med att engelskan vinner terräng i till exempel arbetslivet, vetenskapen och undervisningen.
– Världen globaliseras i allt snabbare takt – också Finland. För att lära sig ett främmande språk måste man först kunna sitt modersmål tillräckligt bra.
Därför är det enligt justitieministern dags att Finland sätter fokus på finskan och svenskan.
– Det är bara Finland som värnar om det finska språket. Så länge som finländarna uppskattar sitt eget språk, så behöver man inte vara orolig.
Själva seminariet tar avstamp i ett ställningstagande som finska språknämnden vid Institutet för de inhemska språken gjorde i höstas. Enligt språknämnden finns det en risk för att nationalspråken tappar sin ställning i samhället. Därför efterlyser de ett nationellt språkpolitiskt program.
– Finland är ett flerspråkigt land där språk inte ska ställas mot varandra. Vi kan och ska vara stolta över det finska språket. Men det betyder inte att vi ska utesluta flerspråkighet, säger Häkkänen.
Lagstiftning garanterar rättigheter
Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet, pratade om språkpolitikens utveckling i Sverige. Enligt honom har Finland kommit mycket längre inom språkpolitiken än Sverige.
– Den finska språklagen är hundra år gammal, den svenska tio. Det säger en hel del, säger han.
Enligt Sveriges första språklag från 2009 ska det svenska språket vara huvudspråk i Sverige. Det ska vara ett komplett och samhällsbärande språk, det vill säga ett språk som kan användas inom alla samhällsområden – till och med i sådana branscher som domineras av något annat språk.
– Lagar och förordningar är faktiskt ganska viktiga. Det behövs grundläggande lagstiftning för att garantera olika typer av rättigheter, säger Josephson.
Han ger ett exempel. Fram till 2009 hade det svenska regeringskansliet engelska e-postadresser , vilket retade gallfeber på språkvår- darna. Så fort språklagen trädde i kraft anmäldes regeringskansliet till Justitieombudsmannen som krävde att adresserna skulle bytas till svenska.
Trots att Finland är en föregångare inom språkpolitiken, finns det några områden som Sverige har kommit längre i.
– Vi har större erfarenhet av mer utspridd flerspråkighet, med nya språk i samhället: arabiska, kurdiska och persiska för att nämna några. Det kan vara värt för Finland att se hur vi har gjort till exempel då det gäller modersmålsundervisning i grundskolan, säger Josephson.
Inte nationalism värna om finskan
Corinna Tammenmaa, språkrättsråd vid Justitieministeriet, säger att språkpolitik är mycket mer än bara svenskans ställning. Det handlar om språkvård, strategi och nationalspråkens ställning i migrationspolitiken och i utbildningen.
– Jag skulle inte säga att finskan är hotad. Vi är inte där än. Men vi ska inte vänta på att det föds ett hot, vi ska vara proaktiva. Jag tycker det räcker med att vi har tungviktare bland forskarna som ser ett händelseförlopp som på sikt kan göra att finskan utarmas i en del branscher.
Tammenmaa säger att alla inte behärskar språk som Alexander Stubb. Enligt henne ska det vara en självklarhet att man klarar sig på svenska eller finska i Finland.
– Alla glider inte fram i samhället och upplever all den nytta som globaliseringen kan medföra. Folk känner sig begränsade av främmande språk. De går därför i försvar och börjar attackera andra språkminoriteter. Där har du receptet för en polariserad samhällsdebatt.
Språkpolitiken behöver neutraliseras enligt Tammenmaa.
– Man måste få vara stolt över sitt eget språk utan att bli stämplad som någon som är emot flerspråkighet. Det normala måste vara att man kan tala om finska språket utan att skämmas, utan att bli kallad en ingrodd nationalist.