Grundlagsutskottet förmådde inte åtgärda vanvården inom vården

SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN Bra att professor Matts Brommels i HBL både i intervju och på debattplats har uppgett fakta om vårdreformen. Detta som motvikt till de många som gett sina subjektiva vilseledande uppgifter som enbart baserar sig på eget tyckande och inte det minsta på befintliga fakta.

Brommels har uppgett att ingen reform har utretts så grundligt som denna reform. Precis då regeringen har låtit höra över 1 000 sakkunniga och bland dem många grundlagsexperter. Därtill har justitiekanslern uppgett att vårdreformen fyller grundlagens krav.

Den bästa expertisen finns på Social- och hälsovårdsministeriet och på landets specialverk för vården, Institutet för hälsa och välfärd THL. Dessa har grundligt utrett alla tänkbara aspekter för att utveckla och reformera vårdens förvaltning i vårt land. Utredning har skett under 14 år och dröjt alltför länge samtidigt som vården hela tiden försvårats och segregationen inom vården har kontinuerligt ökat. Det gäller framför allt grundvården som vårdreformen speciellt skulle ha förbättrat och gjort den så jämlik som möjligt.

Nu är folket i vården indelat i A-klassen som ges snabb grundvård och diagnos och vid behov remiss till specialistvården. Det gäller A-medborgarna som har pengar att betala, som har sjukförsäkringar eller som har gratisförmånen av personalhälsovård, vilken till över 60 procent sköts av privata läkarcentraler. Detta för att facket favoriserar privatvården där tid ges snabbt.

Vänsterpartierna är de första att armbåga sig fram till privata läkarcentraler för att få fackets medlemmar förbi alla andra i kön för snabb grundvård.

Av hushållen har 1,2 miljoner privat sjukförsäkring vilket visar att A-medborgarna som har råd övergett tilltron till den offentliga sjukvården fullständigt. Medlemmarna i riksdagens grundlagsutskott har prioriterad privatvård samma dag liksom alla riksdagsledamöter och de accepterar ingalunda att ställas på kölistan till Tölö hälsostation. Därmed är grundlagutskottets medlemmar jäviga att behandla grundlag och vårdtillgång då de saknar objektivitet liksom de professorer de hör som sakkunniga, vilka även åtnjuter prioriterad snabb läkartillgång på tjänstens vägnar. Samtidigt ger de uttalanden om att B-medborgarna inte behöver någon valfrihet för vi ska gå förbi i kön.

Till B-medborgarna, som är degraderade till hälsostationernas ändlösa köer, hör de fattiga, de arbetslösa och en stor del av pensionärerna och fattiga barnfamiljer.

Under de veckor och månader de tvingas köa fördröjs diagnosen och i värsta fall med ödesdigra och livshotande följder. De grundlagsexperter som hörts i riksdagen har ingen uppfattning om den nuvarande vårdens verklighet för B-medborgarna och saknar totalt förmåga att jämföra den med de avsevärda förbättringar vårdreformen hade inneburit.

Utskottets lekmannamedlemmar har handlat helt ansvarslöst och skulle vår rättsstat fungera borde de ställas inför riksrätt för att de genom att stoppa reformen har kastat de fattiga vårdbehövande till ulvarna och därmed skadat folket och utelämnat det från grundlagsenlig vårdtillgång. Jag talade med en äldre patient som febrilt försökte få tid till en hälsocentralläkare vilket lyckades efter fyra månader. Läkaren insåg att det är bråttom och sände henne till cancerkliniken där man konstaterade att hon borde ha fått komma några månader tidigare, nu var det för sent. Destinationen blev efter en kort tid krematoriet. Det är dagens vanvård i Finland som grundlagsutskottet med sitt agerande inte förmått åtgärda.

Samma gäller förskräckligheterna inom äldrevårdens långvård. Vanvård i de mest obskyra former och diagno- ser via call center-läkare som gissar sig fram till diagnoser utan att någonsin varken ha sett, talat med eller hört patienten för att inte tala om att någon undersökning skulle ha skett.

Patienterna lever i så vidriga förhållanden att ord inte kan beskriva dem. Nattblöjan sätts på vid 17-tiden och byts följande morgon. Huden skadas då utsläppen fräter sönder den och då patienten skrapar sig blodig binds händerna fast i sängen med blåmärken som följd.

Ingenting än denna vårdtortyr kan vara mer fjärran från grundlagen, men utskottet ansåg att en förbättrande reform inte fyller grundlagens krav.

En professor med verklighetsförankring sade i en intervju att han inte längre kan förutse om riksdagen någonsin klarar av en vårdreform och undrar om en reform kommer att kunna korrigera den nerkörda vanvård som cementerats.