SFP är ett ... [trumvirvel] högerparti!

Svenska folkpartiets ideologiska krumbukter är lite underliga. Men ingen har väl heller påstått att total uppriktighet ger valframgång?

var står svenska folkpartiet?

Den frågan har jag grubblat på en längre tid. Det är så svårt att veta: är SFP fågel eller fisk, höger eller vänster?

Förr var det lättare. Med Carl Haglund eller Stefan Wallin vid rodret behövde man inte ängslas. Båda hade en trygg habitus av finlandssvensk högerman som gjorde att man sov gott om natten.

Men sedan HBL:s partiledarintervju med Anna-Maja Henriksson i oktober har jag trevat i dimman. I intervjun säger hon nämligen att hon inte håller med om att SFP skulle driva högerpolitik i ekonomisk bemärkelse.

I en annan intervju, från maj, säger den potentiella kronprinsen och vice ordföranden Anders Adlercreutz att inte heller han kan placera sig på en vänster–höger-axel.

Ur led är tiden! Som en ankunge som tappat bort sin mamma har jag irrat omkring på mörka vatten, utan mål, utan mening, utlämnad åt elementen.

Först nu har jag lugnat mig. När det äntligen drar ihop sig till val har SFP gett klara och tydliga besked: vi är fortfarande ett parti med en stabil högerorientering.

det här visar HBL:s valkompass, vars resultat jag har analyserat. Här finns en handfull frågor som ger en tydlig vink om var på den ekonomiska höger– vänster-skalan partiet ska placeras.

Jag tittar till exempel på frågan om hårdare kapitalskatt. Det är något som vänstern brukar gilla och högern ogilla. SFP är emot, medan tanken applåderas av vänsterpartierna SDP och Vänsterförbundet, samt mittenpartiet De gröna.

Samma sak med frågan om arvsskatten. Också den är ett starkt indicium. Vänstern tycker överlag att skatter på arv är ett bra sätt att omfördela medel, högern tycker inte att det är en schysst form av omfördelning. Enligt valkompassen vill SFP att arvsskatten slopas, medan SDP och Vänsterförbundet vill behålla den, liksom mittenpartiet De gröna.

Ytterligare en definierande fråga handlar om vinster i välfärden. Ska offentliga medel kunna slinka ner i privata fickor genom utdelningar från aktiebolag i välfärdssektorn? Återigen: Vänsterpartierna SDP och Vänsterförbundet är emot, liksom mittenpartiet De gröna. SFP är för. därutöver har sfP gett mig vägledning via Facebook, vars algoritmer identifierat min vilsenhet och visat en länk till partiets ”Politik A till Ö”. Där har jag klickat mig vidare till ”Ekonomi och skatter” och kunnat läsa att partiet vill sänka skatten på arbete och höja skatten på konsumtion.

Inte vet jag, men det är en linje som är typisk för högerpartier och som vänsterpartier brukar motsätta sig med argumentet att progressiviteten i beskattningen minskar och att de ökade konsumtionsskatterna främst drabbar arbetslösa, ensamstående föräldrar och andra som har det knapert.

alltså: allt talar för att SFP är ett högerparti i ekonomisk bemärkelse. Henrikssons och andras krumbukter kring frågan är lite underliga, men ingen har ju påstått att total uppriktighet nödvändigtvis ger valframgång.

I rättvisans namn ska det ändå sägas att SFP inte är någon tokhöger, utan mer ett Samlingspartiet light. Sett till de tre analyserade frågorna i HBL:s valkompass tycker SFP och Samlingspartiet lika, men Samlingspartiet är mer tvärsäkert.

Det är förstås heller inte så att SFP är oresonligt i de ekonomiska frågorna. Om det går som opinionsundersökningarna för tillfället antyder – att SDP, Vänsterförbundet och De gröna samlar ungefär 90 mandat i riksdagen – så kommer SFP efter valnatten att stå utanför Antti Rinnes dörr och vifta på svansen som en glad labrador jag känner.

Det går nog bra att ge vacker tass också åt en vänsterlutande husse, i synnerhet då sådana oftast är mer villiga att dela ut godbitar med smak av minoritetsoch språkpolitik.