Ett enat Europa är nödvändigt
Den franska bokmässan Salon du livre 2019 hade i år valt att bjuda in Europa som hedersgäst. Det är en hedersbetygelse som normalt ägnas enskilda länder, men som i brexits, nationalismens och populismens tidevarv känns mer än berättigad strax inför EU-valet.
Den europeiska unionen är den enda förnuftiga utopi som skapats i Europa, säger den spanska författaren Javier Cercas. Han intervjuas inför en stor publik på Europascenen mitt i utställningshallen. I Europa har länderna fört krig mot varandra i tusen år, min generation är den första som inte har upplevt ett storkrig i Europa, säger Cercas, född 1962. Att skapa en stat av Europa är den enda möjligheten att bevara demokrati och välstånd, tillägger han. Det stora problemet med EU är att unionen blev ett projekt för en elit, som den stora massan inte förstår. Och nationalismen som igen har dykt upp är den verkliga demonen som hotar.
I många romaner behandlar Cercas temat förståelse för den andre, i Soldaterna från Salamis gäller det en man som räddar en fiendesoldat. Europa håller på att upprepa misstagen från 1930-talet, säger han. Alla vet att ett förenat Europa är vad vi behöver. Krisen 2008 var förfärlig, jämförbar med 1929. Då följde andra världskriget, nu nationalpopulismen och Trump. Frankrike, Italien, Spanien med de katalanska självständighetskraven, alla har fått sitt. Historien upprepar sig, med postmoderna masker. Nationalpopulismen är en fullständig galenskap. Gula västarna är naturliga i sammanhanget. Ingen verkar förstå någonting. Man påminns om Ludvig XVI, som den 14 juli 1789 när Bastiljen stormades, antecknade i sin dagbok: ”Ingenting”. Han hade inte fått något jaktbyte.
Giuliano da Empoli, italiensk essäist och före detta rådgivare till Matteo Renzi, Italiens premiärminister 2014–2016, deltog i en diskussion om populismen. Italien är ett laboratorium för populism, säger han. På 1990-talet fick alla tidigare politiker respass, sedan kom populisten Berlusconi till makten och nu har man en garanterat populistisk regering. Det betyder en raseriets politik. Italiens ekonomi är fortfarande mindre än innan den stora ekonomiska krisen 2008. Nu har Italien tecknat ett stort handelsavtal med Kina – det hade varit naturligare med Europa och Kina.
Ett problem är att Europa känns tråkigt och abstrakt. Empoli berättar att han då han jobbade som förläggare fick rådet att aldrig använda ordet Europa i en rubrik. Svaret på problemen måste vara kulturellt, säger han, och symbolen Bryssel, inte Strasbourg. Här hörs den franska publiken mumla protester.
Den grekiska författaren Astrid Panosyan understryker behovet av moraliska värderingar, demokrati och rättvisa, miljöengagemang och, i likhet med alla kolleger, en social dimension av Europa. Men den saknas i stort. Erasmus är utmärkt, men borde utvidgas till alla ungdomar, inte bara högskolestuderande, säger Panosyan.
Österrikaren Robert Menasse påminner om att populismen redan en gång förstörde Europa. Att ena Europa var det nödvändiga svaret. Förbättringar krävs ändå inom EU. Parlamentet är inte till för de enskilda länderna, det ska vara övernationellt. Ett enskilt land kan inte längre besluta om sitt eget öde och inte om de globala frågorna, som klimatet. Le Pen med sina stängda gränser är bara löjlig.
Menasse har ett konkret förslag: Från nästa år borde EUpass införas, utan uppgifter om nationellt medborgarskap. Bara födelseorten skulle stå för närmare upplysningar.