Konstiga klockan
Väckarklockan ringer och jag trycker på snooze. Den ringer igen och nu blir det bråttom, dessutom har det snöat och garagedörren krånglar. Att färdas från landet ända ut till flygplatsen Helsingfors Vanda, bjuder både på överraskningar och tar tid, särskilt under vintern. Efter att vi parkerat bilen i parkeringshallen på flygplatsen, hastar vi, min make och jag, med vårt handbagage till säkerhetskontrollen. Där är det köer. Skrammel och buller.
Då jag skall ta av mig skorna och armbanden, rycker jag i hasten av mig klockan (armbandsuret) och samtidigt går något på tok. Klockan gör en volt i luften och sedan flyger den med en skräll i golvet! Jag plockar upp den och som tur är ser jag ingen skråma, klockan verkar oskadd. Visarna visar på 7.23. Vi går raskt vidare och kommer till gaten, boarding börjar precis då vi anländer.
Väl fastspänd i flygplanet råkar jag snabbt titta på klockan, den visar fortfarande 7.23. Något är fel. Jag knackar på glaset och försöker lyssna. Detta kan inte vara sant! Klockan har stannat. Min trogna vän i trettio år har sagt upp kontraktet. Planet lyfter och snart är vi ovanom molnen. Jag tittar på min klocka och tänker på alla tillfällen och stunder som den följt mig genom åren. Den vilar runt min högra handled, där har den alltid varit, eftersom jag redan som sjuåring visste att ifall man är vänsterhänt så skall klockan finnas runt höger handled. Min första klocka var av märket ”Certina” och den fick jag av min pappa då jag började i skolan. Nu tittar jag med saknad på min klocka där jag sitter fastspänd i stolen i kabinen, den är min andra klocka i livet.
Ping! Jag rycker till och vaknar av att kaptenen meddelar att vi landar om fyrtio minuter, vädret på destinationsorten är klart och fint, ingen vind. Jag råkar snegla på klockan. Den visar 10.10. Vad nu?! Jag rycker i min make. ”Titta! Klockan går!” Sannerligen! Det konstiga är, att klockan visar samma lokala tid som råder på destinationsorten! Kan det månntro ha något med lufttrycket att göra? Väl framme, tar jag inte av mig klockan under hela resan, den följer mig dag och natt. Under hemresan i flygplanet tar min make en paus i tidningsläsandet, han vänder sig mot mig och frågar: ”Går klockan fortfarande?” Jag svarar ”Ja”. ”Det var då konstigt!” kommenterar han och tar fram en ny tidning.