Antero Vartia lämnar riksdagen
De grönas Antero Vartia har hyllat regeringen trots att han sitter i opposition och har ändrat åsikt i flera frågor. Pengarna från försäljningen av bastun Löyly tänker han använda till att bekämpa klimatförändringar.
En lång, blond halvislänning som grundat champagnebaren Mattolaituri, spelat i såpan Salatut elämät och hänger med kändisar som Jasper Pääkkönen. Det var så Antero Vartia beskrevs när han gav sig in i politiken för De grönas räkning i EU-valet 2014. Den gången räckte den stora kampanjen inte ända fram, men året efter blev Vartia invald i riksdagen.
Han ville ta itu med två frågor direkt.
Den första var att bekämpa klimatförändringar genom att stoppa användningen av fossila bränslen för värme och energi.
I vintras beslutade riksdagen att förbjuda användningen av stenkol för värme och energi senast 2029.
– Ambitionsnivån i riksdagen har faktiskt ökat mycket under de här fyra åren. När jag kom hit pratade vi om att minska utsläppen med 80 procent fram till 2050. Nu pratar vi om att vara kolneutrala 2040. Det är en väldigt stor skillnad, säger Vartia, men tillägger att det är långt ifrån vad som behövs.
– Vi har för mycket koldioxid i atmosfären redan nu. Därför borde målet vara att vara kolnegativa redan nu.
Låt skogen växa
Samma år som Antero Vartia valdes in i riksdagen öppnade Löyly, bastuoasen han grundat på Ärtholmen tillsammans med Jasper Pääkkönen. I höstas sålde Vartia sin andel till Pääkkönen. Pengarna lägger han på sitt nya projekt, stiftelsen Kompensäätiö. Han ställer varken upp i riksdagseller EU-valet.
– Om jag inte hade det här projektet skulle jag ställa upp på nytt. Men när jag fick tillräckligt med kapital från Löyly ser jag det som mitt ansvar att starta stiftelsen. För att den ska få effekt måste målet vara globalt. Och det innebär att jag inte kan lova att jag kommer att vara i Finland de kommande fyra åren.
Vad gör Kompensäätiö? Antero
Vartia vill inte avslöja för många detaljer före den officiella lanseringen i april. Men det handlar om att få bort koldioxid ur atmosfären. Inte genom avancerad teknologi, utan helt enkelt genom att låta skogen växa.
– Jag fick ett uppvaknande när någon frågade hur mycket skog som motsvarar en barrel, 159 li- ter, olja. Jag hade ingen aning och när jag frågar folk svarar de oftast en hektar. Men det rätta svaret är 1,5 stora träd. Då insåg jag det som borde vara självklart: skogen består av kol, det vill säga samma sak som oljan består av.
Enligt Vartia behövs det en marknad som uppmuntrar människor till att öka skogens kolsänkor.
– Till exempel odlar många jordbrukare i dag fodersoja till djuren. Vi behöver minska på köttätandet. Därför kunde vi omvandla de åkrarna till skog som binder koldioxid. Men för att jordbrukare ska göra övergången måste de få betalt. Det måste bli ekonomiskt lönsamt.
Vem ska betala?
– Vem orsakar klimatförändringen? Vi människor. Även om vi pratar om staters eller företags utsläpp så finns det alltid en människa, en konsument, i slutet av kedjan. Ansvaret är människornas och människorna måste betala.
Enligt Vartia är sammanlagt några tiotals personer inblandade i projektet. Det finns inga externa investerare och det handlar inte om näringsverksamhet, utan om en ideell organisation.
Vill införa studieavgifter
Den andra frågan Vartia ville driva igenom direkt när han blev riksdagsledamot var att införa en basinkomst. Där har han ändrat sig. Han tycker inte längre det är en bra idé att ge människor pengar utan att kräva en motprestation.
– Det finns människor som inte har så bra kontroll på sina liv. Det räcker inte att bara ge dem pengar och så är allt bra. Vi måste kräva en motprestation så att de har incitament att jobba och vara aktiva.
Han ser att lön kunde kombineras med bidrag, så att människor med låga löner kunde få det bättre. Och han anser att den basinkomstmodell som under två år testades i Finland var helt orea-
listisk. Deltagarna fick behålla hela basinkomsten även om de fick jobb, en modell som i verkligheten skulle bli väldigt dyr.
– Det är klart att människor känner sig lyckligare om de får mer pengar. Men någonstans måste pengarna komma ifrån, och i den modellen hade man inte tänkt på det.
En annan sak Vartia ändrat sig om är studieavgifter. Tidigare tyckte han inte om tanken, men i dag anser han att studieavgifter skulle öka universitetens resurser och göra så att fler kan få en studieplats. Han vill införa avgifter både för utländska och finländska studerande.
I hans förslag skulle kandidatstudier vara gratis, men magisterstudenter skulle behöva ta ett lån med nollränta.
– Om du sedan får ett jobb och tjänar till exempel över 50 000 euro per år, måste du betala tillbaka lånet. Då skulle ingen ha problemet att de inte kan börja studera för att de inte har råd, säger Vartia, som anser att hans förslag skulle vara helt riskfritt.
– Människor som fått en bra utbildning och ett bra jobb har råd att betala. Det är de högutbildade som har det bra ställt i samhället.
Aldrig blivit tillsagd
Antero Vartia har flera gånger försvarat den borgerliga regeringen, trots att hans eget parti De gröna varit i opposition.
Har du någon gång blivit satt på plats av dina egna? – Aldrig. Vi har ibland haft olika åsikter, men jag har aldrig blivit tillsagd. Det hör till De gröna att man får tycka olika, bara man argumenterar för sin sak.
Debattonen i riksdagen har ändå varit en besvikelse för honom. Han tror inte att det finns någon annan arbetsplats där man får prata om kollegerna så respektlöst, helt öppet. Han förstår inte varför politiker antyder att meningsmotståndarna ljuger eller döljer sina egentliga syften.
– Vi frågar oss varför människor inte litar på politiker, men vi litar ju inte på varandra här. Att visa respekt är så mycket mer effektivt än att jävlas med varandra.
Han anser att riksdagsledamöterna är otroligt fina människor och har fått många nya vänner. Med Samlingspartiets Juhana Vartiainen blev han så nära att duon åkte på en gemensam pilgrimsvandring i södra Frankrike i fjol.
Vem orsakar klimatförändringen? Vi människor. Även om vi pratar om staters eller företags utsläpp så finns det alltid en människa, en konsument, i slutet av kedjan.