Tayyips tomater

Regeringspartiet AKP verkar nervöst. Recep Tayyip Erdoğan, som under de senaste åren har drivit en slags permanent valkampanj och så gott som dagligen gått upp i talarstolen, utropar valet till en ”överlevnadsfråga”. Han till och med utnyttjade videon från terrordådet i Christchurch för att hetsa upp sina anhängare.

Under drygt sexton år vid makten har AKP slösat bort mycket av sitt politiska kapital. Samhället polariserades medvetet. Grundlagsändringen lägger all makt i presidentens händer. Och Erdoğans Rättviseoch Utvecklingsparti står i dag hellre för förtryck och korruption än de höga mål som partinamnet lovar. Dessutom går det dåligt för ekonomin.

Partiets stabila väljarstöd har länge byggt på en solid ekonomisk tillväxt. Den ledde till allmänt välstånd, högre inkomster och bättre levnadsförhållanden främst för de fattiga. Men i fjol gick ekonomin i recession. Den turkiska liran förlorade en tredjedel av sitt värde jämfört med dollarn, bland annat på grund av en konflikt med Donald Trump. Arbetslösheten steg till 13,5 procent, inflationen nådde 20 procent. Maten blev ännu dyrare.

I lokalvalet ska 57 miljoner väljare rösta fram drygt 1 300 borgmästare och mer än 21 000 ledamöter i regional- och lokalfullmäktige. AKP brukar ha ett utbrett stöd i kommunerna. Där började islamisternas segertåg. Erdoğan blev borgmästare i Istanbul 1994, samtidigt vann en partivän i Ankara. Nu visar opinionsmätningar att borgmästareposten i huvudstaden för fösta gången efter 25 år kan gå till oppositionspartiet CHP. Inte ens i Istanbul, med sina 15 miljoner invånare, är en valseger för AKP längre säker.

Då är det dags för valfläsk. I februari började Turkiets största städer köpa upp jordbruksprodukter, sätta upp stora vita tält och sälja auberginer, gurkor, lökar, potatisar och tomater till halva marknadspriset. Mängderna är begränsade till tre kilo per dag och person. Erdoğan hävdar att prishöjningar för baslivsmedel är spekulativa och kallar dem för ”matterrorism”. Men folk förstår vad det handlar om och talar om Tayyips tomater.

AKP vann de senaste president- och parlamentsvalen med knapp marginal och bara i allians med det ultranationalistiska MHP. Båda partierna stöder varandra också i lokalvalen. Oppositionen har likaså bildat en valallians, den består av CHP och ett parti som bröt sig ut ur MHP.

Ännu viktigare för oppositionens framgång kan vara det prokurdiska HDP. Partiet, som är mest utsatt för regimens förtryck, ställer inte upp egna kandidater i västra Turkiet och koncentrerar sig hellre på de kurdiska områdena. Där har drygt 80 valda HDPborgmästare avsatts och många fängslats för påstådda terroristbrott.

Ett valnederlag i städerna med högt symbolvärde skulle drabba Erdoğan omedelbart. Visst kunde han trots det tryggt stanna kvar vid makten. Men då presidenten blandar sig i allt skulle en valförlust skada och skaka hans auktoritet.

Det finns rykten om att före detta tungviktare inom AKP överväger att grunda ett nytt parti och väntar bara på ett tecken på svaghet. Bland annat nämns den tidigare premiärministern Ahmet Davuto lu, välrenommerade ex-ministrar och till och med Abdullah Gül, som var Turkiets president före Erdoğan. Alla, den ena efter den andra, har avpolletterats av envåldshärskaren.

På lång sikt är det kanske inte oppositionen som är det största hotet mot Erdoğans politiska överlevnad utan snarare hans partivänner från en annan tid.