”Myllrande stad, dina gator fylls av drömmar”
En desperat 19-årig marockan och en 31-årig amerikansk historiker träffas i Paris.
Andra världskriget är ett ofta återkommande tema i den produktiva brittiska författaren Sebastian Faulks produktion. Charlotte Gray (2000), filmad med Cate Blanchett i huvudrollen, sålde i miljoner exemplar och handlade om en ung skotsk kvinna som rekryterades som hemlig agent i Paris under andra världskriget. Faulks fjortonde roman Paris Echo granskar åter en gången tid. Hur påverkar det förflutna vad vi minns? Vad vi borde minnas?
Två individer med mycket olika bakgrund besöker Paris år 2006. Tariq är en 19-årig marockan som är desperat. Han måste absolut bort, säger han, och Paris lockar. Han vill veta mera om sin döda franska mor. Men han har inga pengar och enda utvägen är att han gömmer sig i en lastbil. Faulks andra huvudperson är Hannah. Hon är en 31-årig amerikanska med doktorsgrad och hon har kommit till Paris för att skriva om kvinnor som levde i staden under ockupationen 1940-44. Tariq och Hannah träffar varandra – ingen romantik, men Hannah tycker synd om Tariq och erbjuder honom husrum i sin lägenhet.
Tariq lever i nuet, känner inte till den tyska ockupationen och undrar vad det är för idé att studera det förflutna. För Hannah är det förgångna och historien det viktigaste i hennes liv. Vi får veta att hon i tidig ungdom varit i Paris och blivit kär. Det slutade illa och känsloengagemang är något hon inte förstår sig på.
Tariq får jobb av en algerisk invandrare på ett kafé och denne berättar att fransmännen torterade hans föräldrar. Det är en lektion i fransk kolonial historia, en inblick i alla ”pieds noir” som kom till Frankrike efter Algerietkriget. Mycket av det Hannah tar del av är uppskakande och kontroversiellt. Hon söker upp kvinnor som levde 1942 och läser brev och dagböcker från den tiden. Kvinnor som misstänktes för att ha haft relationer med nazister fick gå avklädda och med rakat huvud på gatan. Senare var det svårt att förstå att general de Gaulle delade ut tusentals medaljer till motståndsrörelsens ”hjältar” av vilka sex var kvinnor!
Faulks visar hur Hannah och Tariq lär sig förstå varandra bättre, och romanen är framför allt en bok om hur det är möjligt för människor från mycket skilda bakgrunder att kommunicera. Tariq lär sig mera; han återvänder till Marocko och återupptar sina studier.
Hannah litar ännu inte på sina känslor, och ”ett lyckligt slut är sådant man hittar i böcker på flygplatserna”, tycker hon.
Paris Echo är en saklig lågmäld bok som faktiskt kunde ha haft mera glans och liv. Men det är också en bok om Faulks själv – han är nu 62 år – och hans egna tidiga minnen då han som 17-åring levde i Paris. Vi går med honom längs boulevarderna och pratar franska – ofta inte översatt till engelska i romanen – och vi letar oss fram i Metron. Faulks citerar Baudelaire: ”Myllrande stad, dina gator fylls av drömmar”. Det får vi: Tariqs och Hannahs drömmar, och kanske också Faulks egna. Och vi får en påminnelse om att en gång var Paris den mest lockande av alla världsstäder.