Grunden gör mödan värd
Gamla hus som ser tråkiga ut. Surdegsbröd som aldrig blir lika vackra som på Instagram. Finskan som blir mer och mer klumpig och obekväm. Åkrar som inte ger den skörd man tycker att de borde. Alla dessa saker som inte riktigt är så som man skulle vilja.
Hur löser man det då? Jag får ibland för mig att göra en lång lista på saker jag behöver köpa. Målarfärg till husen, en ny bakbok, finska ljudböcker, kalk till åkrarna. Men häromdagen blev jag på ett sakligt och uppfriskande sätt påmind om var man egentligen ska sätta fokus.
Det var en kväll med seminarium om vattenhushållning och jordhälsa för bönder. Flera olika talare belyste ämnet från olika håll. Redan när man tog sig till mötesplatsen fick man en inblick i ämnet eftersom Sjundeå å var proppfull av smältvatten och redan hade börjat svämma över på åkermarken. Men i färskt minne har vi också bristen på vatten förra sommaren. Det talades om hur mycket vatten en välmående jord kan hålla och också om vikten av en bra markstruktur för att släppa igenom vatten så det inte blir ansamlingar där det inte är meningen.
Det viktiga skulle ju också vara att låta vattnet rinna genom jorden utan att det tar med sig näringsämnena som vi ju alla har mycket mera glädje av på åkrarna än i havet. Just nu görs ett flertal olika försök med material man ska kunna sprida på åkrarna för att snabbt få en förbättrad markstruktur och det forskas också i mikroorganismernas roll i det hela, som verkar mycket större än man kunde tro eftersom man inte ens kan se dem med blotta ögat.
Som alltid när det gäller marken och vatten är det komplexa system som dessutom är mycket reglerade av samhället. Det för mig mest givande inlägget var den praktiska bondens. En bonde som ägt sin gård i drygt tio år och alltid haft som mål att det ska vara både miljömässigt och ekonomiskt hållbart. Han berättade om nya intressanta metoder och tekniska lösningar. Olika odlingsväxter, gödselmedel, kalk och maskiner.
Men, det han betonade gång på gång och som för mig var uppfriskande och lite obekvämt, var att han först nu insett vad han har gjort fel. Han har glömt bort grunden. Han har varit så intresserad av det nya och avancerade att han inte sett att något så grundläggande som dikningen varit den största orsaken till att inte heller det avancerade gett önskat resultat. Man måste börja med grunden. Även om det kan kännas både tråkigt och svårt, men annars blir allt annat mindre värt än det kunde vara.
Det är inte värt att måla ett hus om stockarna är ruttna eller att skära ett vackert mönster i en deg om man inte vet hur man ska få den att jäsa på rätt sätt. Det är ingen vits att lyssna på finska för att lära sig nya ord om man ändå inte vågar prata. Ofta vet vi om var de grundläggande problemen finns och jag tackar min kollega för påminnelsen om att det aldrig är för sent och att det alltid är värt att ta tag i dem.
”Det är inte värt att skära ett vackert mönster i en deg om man inte vet hur man ska få den att jäsa på rätt sätt.”