Juri von Bonsdorff Analys om Donald Trump och Rysslandsutredningen, sidan 9
Att Trump nu frikänts för brott som är svåra att bevisa och kanske aldrig förekom, kommer att överskugga det faktum att han är en ovärdig president som befläckat hela institutionen.
Det har hunnit bli sen kväll innan jag kommer hem från en 14-timmar lång arbetsdag med förvecklingar som kommer att skrivas ner i amerikansk politisk historia. Jag känner mig oväntat emotionell. Robert Muellers Rysslandsutredning har pågått i nästan två år och lika länge har den slukat upp såväl min som många andra journalisters tid och uppmärksamhet. Vietnamkriget. Watergate. Iran-Contra. Mueller-utredningen. Tiden får utvisa var på axeln av betydelsefulla historiska kapitel den placerar sig, men säkert är att utredningen nu är slut. Det känns konstigt.
Vår hund har somnat på mitt skrivbord. Jag häller upp ett glas bourbon och placerar min dator invid tassarna för att försöka skriva en analys, men märker snabbt att det inte känns som ett vardagligt uppdrag. Är det vemod, eller sorg? Jag kan inte definiera känslan klart.
– Ha, en kommunistjournalist som inte kan acceptera att Trump blivit frikänd,anar jag att nån tänker.
Men så är det inte. Det låter säkerligen som efterklokhet, men jag minns att jag ofta betvivlat att Donald Trumps gäng skulle ha mäktat med någonting så organiserat som en konspiration med Ryssland, eller att de skulle ha varit till den grad förrädiska.
Nej, min nedstämdhet kommer från någon annan källa. Jag börjar läsa justitieminister William Barrs fyra sidor långa brev till kongressen där han, helt lagenligt, drar sina egna slutsatser av det han läst i Muellers rapport. Hur man än ser på saken är läsningen en triumf för Trump.
Sammanfattningen redovisar de dataintrång och kampanjer på so- ciala medier som ryska aktörer genomförde för att påverka valresultatet 2016, men konstaterar också att inga amerikanska aktörer hjälpte ryssarna i sina strävanden. Ingen sammansvärjning. Ingen maskopi. Hur många gånger har Trump inte upprepat de orden? I det ovala kontoret. På den enorma gräsmattan bakom Vita huset på väg till helikoptern. På presskonferenser med andra statschefer i rosenträdgården vid presidentresidensets västra flygel. 500? 1000? Hur många det än var, hade han rätt. Alla gånger.
– Ett totalt och komplett frikännande, sa Trump och stirrade stint in kamerorna som väntade på honom på flygfältet i Palm Beach tidigare på eftermiddagen. När han ett par timmar senare var hemma i Vita huset stannar han igen vid kamerorna. Den här gången bara för några sekunder. Just tillräckligt för att säga att USA är den finaste platsen på jorden.
Donald Trump har förmågan att intala sig själv att han vunnit fast alla andra i rummet kan se hur pinsamt fel han har. I dag vet alla att han har rätt. Och han vet att alla vet att han har det.
Demokraternas ledargarnityr med Nancy Pelosi och Chuck Schumer i spetsen har tappert börja gräva skyttegravar för en försvarsstrid. De kräver att hela rapporten ska offentliggöras, inte enbart en fyra sidors sammanfattning som gjorts av en justitieminister som redan innan han tillträdde för någon månad sedan hade uttryckt en skepsis mot hela utredningen.
Det gör de rätt i. Så mycket som möjligt måste offentliggöras för största möjliga transparens.
Det finns visserligen en princip inom FBI att man inte ska beskriva de oegentligheter som varit i grunden för brottsmisstankarna ifall inget åtal väcks. Inget åtal betyder ju strikt taget oskyldig och då ska den oskyldiga inte smutskastas. Men den principen fimpade dåvarande FBI-chefen James Comey inför valet då han glatt redogjorde för Hillary Clintons slapphänta hantering av hemligstämplad epost trots att inga åtal väcktes. Demokraterna är ute efter hämnd och vill veta allt om Trumps alla eventuella suspekta handlingar som Mueller redogjort för men som inte var tillräckligt för att karakteriseras som brott. Demokraterna vill fortsätta förhöra folk i kongressen och ställa Trump politiskt till svars för sina handlingar.
Ur justitieministerns sammanfattning framgår att Mueller valde att inte dra en egen slutsats om huruvida Trump obstruerade rättvisan eller inte. Det var den andra huvudsakliga frågan han utredde. ”Emedan rapporten inte konkluderar att presidenten begick ett brott, frikänner den honom inte heller”, skriver Mueller. I avsaknaden av ett klart ställningstagande från Mueller bestämmer justitieministern att inget brott förekommit. Hur kan man obstruera rättvisan om det slagits fast att inget brott föreligger, lyder resonemanget som inga demokrater kommer att köpa.
Pelosi, Schumer och Jerry Nadler, justitieutskottets ordförande, kommer att föra striden vidare men kriget är redan förlorat. Pelosi anser klokt att riksrätt kan komma i fråga enbart om det finns ett överväldigande stöd över partigränserna. Det finns det inte. Ingen chans. I dag firar republikanerna på bred front. De som hittills hållit sig för näsan och accepterat Trump så länge som han levererat rätt politik, kan nu hänvisa till den välrenommerade Muellers friande dom. Bara att tuta och köra vidare.
Det är kanske där skon klämmer för mig. Frågan om vad som händer nu. Landet går vidare med Trump som president, kanske till och med till en andra mandatperiod. Han har inte funnits skyldig till maskopi och konspiration, men icke desto mindre har han ljugit till sitt folk om att han inte hade några som helst affärer i Ryssland under valkampanjen fast han i verkligheten fortfarande fiskade efter sitt torn i Moskva. Han svek sin underrättelsechef offentligt i Helsingfors när han sa att han hellre tror på Putins försäkran om att Ryssland inte var inblandad i valet. Han ljög utan att blinka att han inget hade att göra med de tafatta förklaringarna om varför hans son och kampanjchef gick med på ett möte med en rysk aktör som lovat ”smuts” på Hillary Clinton. Han anställde högt uppsatta medarbetare med suspekta kopplingar till Ryssland som utan skrupler ljög för amerikanska myndigheter, blev fast och dömdes. Han svor att han inget visste om betalningarna till porrstjärnan fast han kan höras på inspelning konspirera kring det.
Att Trump nu frikänts för brott som är svåra att bevisa och kanske aldrig förekom, kommer att överskugga det faktum att han är en ovärdig president som befläckat hela institutionen. Trump är rentvådd men samtidigt smutsig som fan och i dag sitter han stadigare på sin tron än någonsin tidigare. Den insikten har jag svårt att förlika mig med.
Trump är rentvådd men samtidigt smutsig som fan och i dag sitter han stadigare på sin tron än någonsin tidigare.