Från Paris till Karis.
Målarfärgen flagnar och intrycket är ruskigt. Men oftast är fönstervirket friskt och bara i behov av renovering. I dag ser allt fler värdet i att bevara och vårda gamla fönster och dörrar. Fönsterhantverkare som Marina Lindqvist och Pernilla Sjöblom har f
De unika fönsterbågarna från ungdomsgården i Karis får ny lyster genom linoljefärgen i nyansen Versailles, som även pryder fönsterbågarna på det franska palatset i Paris. Fönsterhantverkare Marina Lindqvist är en perfekt representant för sitt skrå, hon är kvinna och har en bakgrund inom en helt annan bransch.
Marina Lindqvist stryker med omsorg ytterligare ett nytt lager av en gyllene nyans linoljefärg på fönsterbågen. Nyansen heter Versailles och exakt samma linoljefärg från Allbäcks fabrik i Ystad i södra Sverige finns faktiskt också på fönsterbågarna i slottet Versailles i Paris.
Nu är det fönsterbågarna från ungdomsgården Borgkila i Karis som ska bära samma förnäma nyans. Fönstren på Borgkila har varit i eländigt skick i många år men ungdomsföreningen firar i år sitt 120-årsjubileum genom att låta renovera de unika ursprungliga fönstren.
Fönsterbågen är en av många som står staplade i Marina Lindqvists verkstad på Järnvägsgatan i Ekenäs. Hennes verkstad är en av flera som verkar i Hemholmens gamla bageri som lades ner för femton år sedan. I rummet där Lindqvist målar fönsterbågar friterade man förr munkar. I grannrummet med ett skönt slitet nätverksgolv i metall har man bakat bulle och bröd och det är här som Pernilla Sjöblom arbetar. Husets söta dofter från kanel och vanilj har ersatts av mer skarpa dofter från linoljefärg, virke, kitt och damm som uppstår när man bearbetar trä.
– I princip är vi förstås konkurrenter men vi jobbar mycket ihop och har ibland gemensamma projekt. Vi behöver varandra också rent fysiskt för stora fönster och dörrar är både tunga och svåra att hantera ensam, säger de.
Lindqvist och Sjöblom är förresten inte de enda hantverkarna i det gamla bageriet, på samma våningsplan arbetar Mia Meller med dekorationsmålning, en trappa upp restaurerar Annika Bertlin möbler.
Att arbeta som hantverkare i Ekenäs är att ha drömläge. I trähusstaden finns en uppriktig känsla för att värna om den genuina miljön, och i synnerhet i Gamla stan känner husägarna väl till värdet i att restaurera och renovera i stället för att riva och reparera med hård hand.
– Men väldigt många som anlitar oss har inte hem och hus i Gamla stan. Unga familjer är i dag mycket medvetna om att ursprungliga fönster och dörrar hör till husets själ, och när de köper till exempel ett frontmannahus renoverar de varsamt.
Trenden att renovera och bevara är stor i Sverige och klart växande i Finland men fortfarande förekommer fördomar som gör gällande att nytt är bättre än gammalt.
– Min dotter köpte ett gammalt hus, tyvärr hade man ersatt de gamla fönstren med nya och detta var ett säljargument som fastighetsmäklaren stolt förde fram, berättar Marina Lindqvist.
Två tre års väntan
Varken Marina Lindqvist eller Pernilla Sjöblom har räknat hur många fönster de har renoverat. Men en hel del handlar det om. Pernilla Sjöblom har jobbat med fönsterrenovering i över tjugo år, ända sedan hon slutade skolan och utbildade sig till snickare och fönsterhantverkare.
Marina Lindqvist har för sin del hunnit med 16 år som fönsterhantverkare, och representerar branschen väl eftersom hon har en bakgrund inom en helt annan sektor.
– Jag är maskiningenjör till utbildningen och jobbade på Visko i Hangö men sadlade om, säger hon och tillägger att hon inte har ångrat sig en enda gång.
– Tvärtom, det är ett sant nöje att komma till jobbet på måndagsmorgonen. Någon söndagsångest känner jag inte.
Hon är typisk för sitt skrå både för att det är kvinnodominerat och för att ungefär 90 procent har en tidigare yrkeskarriär bakom sig. Som fönsterhantverkare arbetar många som varit sjukskötare, grafiker och lärare, och så finns de som är fönsterhantverkare på vintern och bönder eller trädgårdsmästare under varmare årstider.
Såväl Lindqvist som Sjöblom gick på fönsterhantverkarutbildning hos Allbäcks i Ystad. Senare har Sjöblom i samarbete med Byggnadsapoteket i Billnäs byggt upp utbildningen i Finland.
– Intresset har varit stort men den senaste kursen lockade inte tillräckligt många deltagare. Men kanske nästa gång. Jobb finns, det kan jag lova, säger hon och svaret på frågan om väntan för att få sina slitna fönster fixade är två tre år.
– Fönsterrenovering är inget som man gör i all hast. Jobbet måste få ta tid och det är ju bokstavligen fråga om hantverk, där varje element utförs för hand. Det gäller oavsett om man gör jobbet på plats där huset står eller om det sker i verkstaden.
Alltid värt att renovera
Gamla slitna fönsterbågar kan ge ett svårt förfallet intryck men är sällan i sådant skick att det inte skulle löna sig att renovera.
– Målarfärgen må flaga men skenet bedrar. Oftast visar det sig att virket är i prima skick. Förr tillverkade man alltid fönster av det mest hållbara virket, kärnvirket och allra helst från rotstocken. Sådant virke är hårt, tätt och håller länge, jag har sett kådan spruta fram från en 300 år gammal fönsterbåge, berättar Marina Lindqvist.
Något överutbud på gediget virke som lämpar sig bäst för fönster finns inte men lokala virkeshandlare i Västnyland har kunskap om behovet och levererar rätt sort.
– Sågarna vill helst inte ha det mest kådrika virket som är kladdigt och sliter på klingorna. Bästa fönstervirket växer bland lingonris som trivs i torr mark, inte bland blåbärsris, säger Pernilla Sjöblom.
Nytt virke behövs främst för de mest utsatta beståndsdelarna, för att byta dropplist och bågens bottenstycke.
– Största risken för att fönsterbågen drabbas av röta uppkommer då man har målat över med tät plastbaserad målarfärg. Värsta scenariet uppstår om virket är fuktigt när man målar över. Vi använder bara linoljefärg som låter virket andas.
Linoljefärger har dessutom den fördelen att man inte behöver skrapa bort det gamla utan kan stryka över nytt efter fem till tio år, beroende på om fönstret har söderläge eller är hårt utsatt för vädrets makter.
Om plastfärgen är en riskfaktor för ett gammalt fönster är silikon en annan.
– Om man använder silikon som kitt blir det inte bra. Silikonet biter sig fast och är nästan omöjligt att avlägsna. På en gammal fönsterbåge känns silikonet dessutom som material fel. Vi rekommenderar kitt för kitt är en naturprodukt och man kan alltid lägga nytt på. Men silikon i form av självhäftande omegalist är ok.
Nytt fönsterglas inte som gammalt
Ett annat dilemma är att dagens fönsterglas inte har samma tilltalande egenskaper som gammalt, som skimrar, har nyanser och bryter fint ljusets inflöde. Förr var fönsterglaset munblåst, det formades i rundlar och svalnade långsamt.
– Ur rundeln skar man ut små fönsterglas som var både dyrbara och beskattningsbara. Genom att ha en mångfald av fönsterglas signalerade husägaren sin rikedom. Senare tillverkade man draget glas och bearbetningen av glasmassan resulterade i en struktur med ränder. I en viss vinkel ser man hur glaset är randigt. Dagens maskinella glastillverkning har sitt upphov i 1970-talet, glaset är perfekt slätt och trist, säger Pernilla Sjöblom.
Ur fönsterhantverkarens synvinkel är själva hanteringen av det gamla glaset en utmaning. Innan man kan renovera fönsterbågen ska glaset tas loss och risken är att det går i kras. I synnerhet är riktigt gammalt glas florstunt och därmed skört.
Ersättande gammalt glas är svårt att hitta, och typiskt för fönsterhantverkare är att spana efter rivningsprojekt där man kan fynda både glas och virke att återvinna.
– Fönsterhantverkarens ideologi är att återvinna, att respektera naturliga material och gamla arbetsmetoder. Glädjande är att renoveringar numera genomsyras av miljötänk med sunda värderingar.
Några konkreta jämförelser i kostnader för att renovera gamla fönster och dörrar eller ersätta gammalt med nytt vill Marina Lindqvist och Pernilla Sjöblom inte ge sig in på.
– Det är vanskligt eftersom prisnivån på nytt varierar beroende på kvalitet, liksom kostnaden för renovering varierar beroende på skick och omfattning. Vi föreslår förstås renovering av ekologiska, etiska och estetiska skäl.