Vem vill vi ska leda våra förbund?

Rösträknarna kommer tillbaka in i mötessalen och sorlet lägger sig. Vi får höra valresultatet och jag andas ut. Min kandidat har fått flest röster. Trots att det är väldigt länge sedan jag som aktiv scout var på mitt första höstmöte för Finlands svenska scouter minns jag känslan. Jag fick vara med och välja. Även om jag inte visste exakt vad scoutchefen, som ordförande kallas, skulle göra.

Att vara ordförande för ett finlandssvenskt förbund är inte alldeles enkelt, men säkert både roligt och givande. Inom folkrörelserna har det av tradition varit representativa styrelser, vilket samtidigt bidragit till en demokratisk fostran då individer utbildas till att bli ledare och beslutsfattare. Lokalt aktiva blir regionalt och nationellt aktiva och får på vägen kontakter, kunskaper och insikter i organisationens kärna: syftet som förbundet arbetar enligt. En medlem, ofta med lång erfarenhet och stark förankring inom förbundet, väljs att som ordförande representera alla.

Det finns ändå utmaningar med styrelser som representerar medlemmarna, eftersom ansvaret är stort och utmaningarna många. Nu talar allt fler om behovet av en professionell styrelse i och med att kraven på att förbunden leds professionellt ökar. Många förbund arbetar med påverkansarbete och genom att knyta en politiker till organisationen garanterar man en direkt kanal för informationsutbyte och möjlighet till påverkan. På samma sätt vill många att det i styrelserna finns ekonomer, jurister, hr-kunniga och andra med olika kompetenser som behövs, för att säkerställa att verksamheten håller en professionell nivå. Ska vi gå med på omvärldens krav på allt mer professionella organisationer, eller ska vi värna om mervärdet i att medlemmarna bland sig väljer sin ordförande?

Av nuvarande förbundsordförande i Svenskfinland ställer åtminstone elva upp i riksdagsvalet och två i EU-valet. På listan finns ytterligare många andra med en synlig politisk profil. Kommunförbundets utredning visar att av kandidaterna i riksdagsvalet sitter cirka 40 procent i kommunfullmäktige. Jag skulle gärna se motsvarande siffra när det gäller hur många av kandidaterna som har förtroendeuppdrag inom civilsamhället. Min magkänsla är att det är en mycket högre procent. Demokratiskolan inom förbunden fungerar, och förbundens syften drivs med hjälp av personer med inflytande.

Att medlemmarna, och utomstående, ser att ordförande representerar medlemmarna kan vara viktigt. Om medlemmarna inte ”på riktigt” väljer ordförande, utan det finns ett förberett förslag på en ”professionell” ordförande engagerar valet kanske inte lika mycket som om man måste engagera sig för att få igenom sin kandidat, vilket på sikt kan betyda lägre engagemang.

Jag tror att det som behövs är personer med ett hjärta som bultar lite extra för just det som står i förbundets syftesparagraf. Och den scoutchef jag då var med om att välja skötte förtroendeuppdraget bra. Det tyckte jag både då och nu senare när jag vet lite mer om vad det innebär att leda ett förbund.

”Jag tror att det som behövs är personer med ett hjärta som bultar lite extra för just det som står i förbundets syftesparagraf.”

MARI PENNANEN är verksamhetsledare för Svenska studieförbundet.