Det spelas för lite ”finlandssvensk” musik i Vegas flöde
MUSIKER: Svenska Yles musikpolitik bidrar till den finlandssvenska musikens försvinnande, säger musikern Tom Salomonsen.
Finländska musiker som sjunger och skriver på svenska befinner sig i en prekär situation. Det säger musikern Tom Salomonsen, även känd under artistnamnet Wimsy. Han tar kontakt med HBL och beskriver en destruktiv dynamik, där avsaknaden av skivbolag för svenskspråkiga artister i kombination med Svenska Yles musikpolitik och Spotifys mikroskopiska ersättningar, gör tillvaron besvärlig.
Salomonsen har nyligen gett ut albumet Agitpop och talar alltså delvis utifrån sina egna erfarenheter. Men han konstaterar också att han under sin över 40 år långa karriär i huvudsak arbetat som musiker inom teater och film, och därför inte hör till dem som varit mest beroende av royaltyn och skivförsäljning.
Enligt Salomonsen innebär avsaknaden av skivbolag att musikerna själva bär den ekonomiska risken för skivproduktionen, från inspelning till tryck, registrering hos marknadsföringsorganisationer, distribution och marknadsföring. Och även om man med dagens teknik kan göra inspelningar mycket billigare än förr så blir de skivor som produceras i egen regi närmast ett slags dyra visitkort, säger han.
– Det går att få lite understöd från Stiftelsen för musikfrämjande, men du måste ha en professionell distributör.
Utan skivbolag är det i regel Spotify som gäller, men de ersättningar som finns att hämta där är ofta mikroskopiska.
– Gissa hur mycket jag tjänat på Spotify hittills? Två cent!
Yle Vegas uppdrag
Bättre royaltyn kan musikerna få om musiken spelas i radio. För svenskspråkiga musiker står hoppet i synnerhet till Svenska Yles kanaler.
– Men det har visat sig att de inte är intresserade av att spela finlandssvensk musik utom i specialprogram. Merparten av musiken kommer ändå i flödet och det mesta är anglosaxiskt eller rikssvenskt. Därutöver är det lite blandat, men väldigt lite europeisk musik från Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal... Valet av flödesmusiken verkar också gå skivbolagens ärenden, säger Salomonsen och tillägger att han nästan aldrig hör finlandssvensk musik i flödet.
– Nån enstaka gång hör man Frida Andersson, men det är sällan. Jag anser att Yle Vegas uppdrag vore att spela mer finlandssvensk musik. Och att de sviker sitt public serviceuppdrag då de inte gör det.
Salomonsen är inte den första att kritisera flödesmusiken, men vill protestera mot det som antytts från Yles håll i tidigare diskussioner: att den finlandssvenska musiken inte skulle hålla riktigt samma kvalitet.
– Vi har många proffsiga musiker i Svenskfinland: Désirée Saarela, Fredrik Furu, Peter Hägerstrand, Markus Bergfors som kallar sig för Månskensbonden, Vasas Flora och Fauna, Emma Salokoski, Annika Cleo, Iiris Viljanen, Frida Andersson, Johanna Almark ...
Byta språk eller flytta till Sverige?
Vad Tom Salomonsen efterlyser är alltså en annan musikpolitik från Svenska Yles sida. Men den andra de
len av kritiken är svårare att adressera, säger han. Institutioner som skulle motsvara litteraturvärldens förlag saknas i Svenskfinland. Det går inte att kritisera finlandssvenska skivbolag för att de inte existerar.
– Men jag är så avundsjuk på författarna som har två större förlag och ett antal mindre. Tänk vilket helvetes liv det skulle bli om författarna var tvungna att ge ut sin litteratur på eget förlag och sen publicera den gratis på nätet
Vad borde hända?
– För det första skulle det hjälpa om Svenska Yle skulle spela mer finlandssvensk musik för då skulle vi få lite pengar via upphovsrättsorganisationerna. För det andra vore det bra om till exempel Kulturfonden kunde stöda något initiativ för ett finlandssvenskt musikbolag, även om fonden naturligtvis inte själv kan grunda ett eller ens ta initiativet.
Tyvärr finns inga enkla lösningar, säger Salomonsen, men tillägger att de alternativ som finns för många musiker antingen är att börja sjunga på engelska eller finska, eller att emigrera till Sverige och försöka slå sig in på den svenska marknaden.