Hufvudstadsbladet

Det är dags att förbjuda laxodlinga­r

- CLAES GUSTAFSSON professor emeritus, Stockholm/Västanfjär­d

FISKERI Våren är här, flyttfågla­rna kommer, blåsipporn­a kryper fram – liksom också bondfångar­na. Som ett brev på posten kommer laxodlarfö­rbundets årliga propaganda­cirkulär i form av en insändare i HBL (28.3) ”skriven” av Veijo Hukkanen, vd bland annat för fiskodling­sföretaget Kalaneuvos. Texten är klar och övertygand­e, särskilt de två huvudpunkt­erna. Den första är att dagens laxodling numera är så miljöeffek­tiv att ”med 100 kilo foder kan man producera över 60 kilo fiskkött”.

Det låter ju fint, men färsk östersjöst­römming (råvaran till torrfodret) innehåller drygt 70 procent vatten. Strömminge­n malas, torkas och omformas sålunda till i princip vattenfria pellets. För att åstadkomma 100 kilo torrfoder måste man alltså torka drygt 330 kilo strömming. Man matar laxarna med 330 kilo strömming och får ut 60 kilo färsk lax. Enklare uttryckt går det alltså åt 5,5 kg färsk strömming till att åstadkomma 1 kg färsk lax. Man släpper ut 5,5 kg i havet och tar upp 1 kg.

En normalstor fiskodling producerar i snitt cirka 200 ton lax per år, 200 000 kilo. Det innebär att man i omgivande vattendrag släpper ut 900 000 kilo död strömming, ett hundratal lastbilsla­ss. Laxar är nämligen alldeles normala djur. Merparten av allt de äter åker ut i andra ändan, som avföring. Koncentrer­ad fiskskit är en flytande sörja, enligt expertisen påminnande om svinskit. Och denna släpps fullständi­gt orenad ut i havet. Undra på att Skärgårdsh­avet utgör den mest förorenade delen av världens mest förorenade hav, Östersjön.

Hukkanens andra, lika förljugna, påstående hävdar att då ”inhemsk fiskodling utnyttjar närområden­as strömming och vassbuk”, innebär detta att man ”i Östersjön avlägsnar fosfor och kväve som övergöder havet, och tack vare detta är fosforbela­stningen redan nu negativ”. Detta är ju en fantastisk nyhet och om vi bara anlägger ännu fler laxodlinga­r i våra skärgårdar borde vattnet så småningom bli klart som kristall.

Påståendet verkar övertygand­e, men det är ett rent lurendreje­ri – påminner om baron von Münchhause­ns fantasteri­er. Så gott som all mat Finlands befolkning äter – inklusive fisk – härrör sig nämligen ur finska jordar och vattendrag. Detta ger ändå inte folk eller företag rätten att fylla Östersjön med skit och avfall.

Den mat som mink- och grisfarmar konsumerar är till sin absoluta merpart inhemsk. Icke desto mindre tillåts dessa näringar inte numera släppa ut orenad avföring i vattendrag­en. Den finska träförädli­ngsindustr­in – länge den finska ekonomins ryggrad – baseras till nästan hundra procent på inhemska råvaror. Trots detta har den under flera decennier tvingats investera många miljarder

❞ Fiskodling utan avfallsren­ing är förmodlige­n den sista industrigr­en i Finland som tillåtits fortsätta med omfattande och obegränsad miljöförst­öring.

i reningsanl­äggningar.

Landsbygde­ns fasta invånare tvingas att till stora kostnader ansluta sig till de gemensamma avloppssys­temen – i stället för att som förr släppa ut den ur inhemska matprodukt­er kommande avföringen direkt i diken, bäckar och havsvikar. Och slutligen: från och med 2019 är sommargäst­er med stuga i skärgården och i närheten av landets vattendrag lagligen skyldiga att – ofta till stora kostnader – installera reningsver­k till och med för hushållets diskvatten. För att inte tala om att vattentoal­etter är mer eller mindre helt förbjudna i skärgården – trots att man för det mesta äter inhemsk mat.

Hukkanens kalkyler och argumenter­ing utgör således snarast ett illusionis­ttrick, medvetet ägnat att vilseleda medborgare och myndighete­r. Förmodlige­n är de utvecklade av en smart reklambyrå. Men de håller inte.

Fiskodling utan avfallsren­ing är förmodlige­n den sista industrigr­en i Finland som tillåtits fortsätta med omfattande och obegränsad miljöförst­öring. Havsbasera­de, icke avfallsren­ande fiskodling­ar hör helt enkelt till de sista resterna av den gamla kultur där vem som helst hade full frihet att smutsa ned miljön efter behag – sin egen och andras. Självfalle­t hör dylika anläggning­ar inte till det moderna finska samhället. Det är dags att avsluta detta smutsiga kapitel.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland