Samiska toner i organisk skrud – i två generationer
Mor och dotter musicerar ihop i ensemblen Solju, men släpper nu båda varsin skiva med mer jordnära musik.
ETNO
Áššu (Pirttijärvi/Skullerud/Torget) Bafe’s Factory/Nordic Notes 2019.
Vildá: Vildaluodda
Bafe’s Factory/Nordic Notes 2019.
Mor Ulla Pirttijärvi-Länsman och dotter Hildá Länsman musicerar ihop i ensemblen Solju, som bland annat deltagit i UMK-tävlingen och gav ut ett fint debutalbum i fjol. Nu är bägge skivaktuella med egna nya ensembler, bägge med en skön organisk känsla i musiken.
Áššu är en trio bestående av Pirttijärvi-Länsman och de norska musikerna Harald Skullerud (slagverk) och Olav Torget (gitarrer). Materialet består helt och hållet av jojkar i traditionell stil, även om några av dem är nykomponerade.
Nära och kära i toner
Kärnan i jojken är dess förmåga att karakterisera en person eller ett fenomen i några enkla textrader och en enkel melodi. Då Pirttijärvi inleder med att jojka en helig sjö (Sáivui) kan man skönja det lugna, svala vattnet men också de små rörelserna under ytan. Största delen av skivan består ändå av personjojkar, olika nära och kära, de flesta redan hädangångna. Det är intressant att höra så många personjojkar i följd och fundera kring personlighetsdragen – Gávpejas Hans Láide är mer drömsk medan Vulle Mihkku är en piggelin. Pirttijärvi-Länsman klingar som Moder Jord, allt är modigt och nyansrikt uttolkat.
Numera känns det som självklart att man kan förse en jojk med instrumentalackompanjemang, men det kräver stor lyhördhet för jojkarnas form och innehåll. Det uppnår Skullerud och Torget, som ackompanjerar stiligt och på sätt och vis lågmält, samtidigt som intensitetsnivån är hög.
Samspelt och stark duo
Studierna vid Sibelius-Akademin sammanförde Hildá Länsman med ackordeonisten Viivi Maria Saarenkylä. Bägge tillför duon Vildá sin starka musikerröst, och materialet är eget med undantag för en cover på Mari Boines klassiker Goaskinviellja. Till mina favoriter hör riviga Utsjoki-disko där en relativt enkel jojkmelodi möter tajta, intressanta ackord.
Hildá Länsman skapar starka stämningar med sin röst. I Solju har hon visat att hon kan sjunga bluesaktigt elegant, här rör hon sig röstligt närmare jojken. Till exempel i nämnda Boinelåt trollar hon fram flera olika röster, från innerlig och mjuk till bitande udd.
Viivi Maria Saarenkyläs flinka fingrar flyger över hennes instrument och det finns en imponerande lätthet i hennes spel. Den rytmiska pulsen är stark, delvis låter det Balkaninspirerat med också sällsyntare taktarter, men hon behärskar också ett stilla landskapsmåleri.
Kärnduon fungerar men speciellt de rytmiska gästspelskryddorna på skivan är stiliga. Som helhet är skivans längd lämplig, men flera låtar kunde gärna ha utvecklats till längre helheter – tre stycken klockar in på mellan två och tre minuter.
Skivutgivningskonsert med Áššu och Vildá på G Livelab torsdag 4.4. Solju uppträder vid folkmusikfestivalen RotFest på Haltia i Noux lördag 6.4.