Elände, bara elände
■ Det hade inte gått mer än sex år sedan Les Misérables (2012) gjordes som musikalfilm med Hugh Jackman, Russell Crowe och Anne Hathaway i rollerna, när BBC 2018 lät producera en sex timmar lång tv-serie på Victor Hugos klassiker med samma namn från 1862. Men medan filmen byggde på Claude-Michel Schönbergs musikalversion utgår BBC-serien från House of Cards-författaren Andrew Davies originalmanus baserad på romanen – utan musik.
Les Misérables är en berättelse som utspelar sig tiden efter att Napoleon besegrats i slaget vid Waterloo med stor fattigdom och misär som följd i ett Frankrike där fattiga saknar människovärde och straffen för de mest obetydliga förseelser leder till livslånga fängelsestraff. Seriens huvudperson Jean Valjean (Dominic West) har avtjänat nitton år i fångläger när han frisläpps och lyckas arbeta sig upp till borgmästare. Men Valjeans gamla synder fortsätter förfölja honom när hans plågoande från fängelsetiden, fångvaktaren Javert (David Oyelowo) söker upp honom för att sätta dit honom en gång för alla. En gång en usling, alltid en usling, är nämligen Javerts övertygelse (som man känner sig själv känner man andra).
I en parallellhandling möter vi den vackra arbeterskan Fantine (Lily Collins) som efter en utomäktenskaplig affär med en man ur societeten lämnas att ensam försörja sitt barn i ett samhälle som dömer sådana kvinnor hårt. Valjeans och Fantines vägar korsas, och de är två rena och goda själar i denna mörka historia om mänsklig grymhet och de svagastes utsatthet. Det är en social skildring som pekar med hela handen på orättvisorna, men här finns även ett mer filosofiskt plan som grunnar på kampen mellan det goda och det onda i människan.
Må vara att penseln är bred och doppas i två färgburkar: en svart och en vit. Nyanserna, nyanserna, kunde man utropa, men det är också polariseringen som gör det här misärgråa kostymdramat engagerande. Victor Hugo verkar ha varit något av sin tids Lars von Trier i sitt sätt att utsätta sina huvudpersoner för pina och plåga och människosynen påminner om varandra: det är svårt att låta bli att ge sig på den som är svag. Det här är i alla fall verkligen en historia som vet hur man drar åt de dramatiska tumskruvarna, och i mindre kompetenta händer hade det blivit pekoral. Yle TV1 22.00