Klimatkabaré med värme
Globaré 2.0 är mer trivsam än utmanande, anser HBL:s recensent.
KABARé
Globaré 2.0
Text, musik och uppförande: Claes Andersson, Henrika Andersson, Niklas Häggblom, Daniel Westö. Aha-gruppens föreställning på Viirus 2.4. ”Döden, döden, döden”, så börjar Aha-gruppens Globaré 2.0. Den lilla kabarén med klimattema fortsätter med avstamp i gruppmedlemmarnas barndomsminnen, smak- och matminnen som fiskefärder, en levnadsglad farmors uppdukade skinka och tuppkycklingar som nackas av en handlingskraftig storasyster.
Ett återkommande motiv i den en timme långa kabarén är telefonsamtal om en mamma som först inte mår bra i värmen, senare avlider och till slut är stadd i en process vi kanske inte behöver gå in på här.
Claes Anderssons (här med namnet Stig Bakåt) jazz på piano är en stark bärande kraft, den anger ett lugnt tempo, men är lekfull och munter – i likhet med Anderssons lakoniska konstaterande att varje generation har sin apokalyps. Vill alla generationer faktiskt se sig som de sista på jorden?
Avokado på Korpo
Här finns några guldkorn, till exempel Niklas Häggbloms oneliner ”Some like it hot” och paret (Henrika Andersson och Niklas Häggblom) som går in för att bli de första som odlar avokado på Korpo. Eller episoden ur verklighetens arkiv om hur Leonardo DiCaprio flög i privatplan över halva jordklotet för att ta emot en belöning för sin miljömedvetenhet, och sen donerade 16 miljoner euro för att bekämpa klimatuppvärmningen. En paradox som sammanfattar ett utbrett sätt att förhålla sig till klimatfrågan?
I slutet visas några goda nyheter, så den dramatiska bågen finns.
Det politiska budskapet är, hur angeläget det än är, formulerat utan udd. Som kabaré är föreställningen mer trivsam (trots sitt ämne) och saktmodig än utmanande.