Inte utan min son
■ Kati Juurus dokumentär Pian hän tulee skildrar en mardröm för alla skilda föräldrar. Situationen där den ena föräldern flyttar från landet, och tar barnet med sig mot den andra förälderns vilja. Det kallas egenmäktighet med barn och tiotals fall sysselsätter myndigheterna i Finland varje år.
I Kati Juurus dokumentär möter vi Hezha Sadek vars exfru tagit deras son med sig när hon flyttade tillbaka till Irak. Nu inleder Hezha kampen för att få hem sonen Hezhwan till Finland igen. Dokumentären följer processen från det att han går till polisen och anmäler bortförandet.
Vi får se Hezha försöka få tala med sin son i telefon, men samtalet med exfrun eskalerar snabbt till gräl och leder ingen vart. Han spelar in alla samtal han för med henne och hennes far i Irak. Vi får se honom söka hjälp hos myndigheter och föreningen för bortförda barn. Vi får se honom demonstrera i ett tält utanför Riksdagshuset. För att nå sonen spelar han in Youtubeklipp med meddelanden både till sonen och mamman. Han för en outtröttlig, envis kamp för att få träffa sitt barn, och han vägrar ge upp. Till sist beslutar han sig för att åka och hämta barnet, till sin mors förtvivlan som fruktar för vad som kan hända honom i Irak.
Det är Hezhas sida av konflikten som visas – exfrun beskyller han för att ljuga, och dokumentären lämnar det upp till tittaren att själv skapa sig en uppfattning. Den visar hur svårlösta dylika konflikter är, då ingendera parten vill ge efter. Myndigheterna kan heller inte göra mycket, och det de kan försöka göra sker inte i en handvändning utan är utdragna processer. Myndigheterna jobbar i alla fall för barnets bästa, vilket betyder att om det anses vara bäst för barnet så får det stanna hos den förälder som begått brottet att egenmäktigt föra bort det. Tiden är den berövade förälderns fiende; ju längre tid som går desto mera hemmastadd blir barnet hos den förälder det bor hos.
Den här dokumentären överraskar med en rätt oväntad upplösning, en vändning som leder in på en helt annan historia och kunde vara värd en dokumentär i sig. Sådana har också gjorts, och kan hittas om man söker på Arenan. Yle TV1 19.00, repris söndag 13.20