Vågor i världsklass lockar i Portugal
Strax norr om Lissabon bjuder Ericeira på surfing i världsklass, storslagen natur och havets läckerheter. Den lilla kuststaden lockar alltfler portugiser och internationella gäster, men värnar samtidigt om Atlantkustens ekosystem.
Den lilla kuststaden Ericeira norr om Lissabon utnämndes 2011 till Europas första World Surfing Reserve. Längs en kustlinje på tio kilometer finns tjugotvå olika vågkaraktärer. Under högsäsongen, från juli till september, passar vågorna också för nybörjare. På hösten kan vågorna bli flera meter höga, och stränderna drar till sig avancerade surfare på jakt efter de optimala vågorna.
– Surfing ger livet glädje och balans. En skicklig surfare känner gemenskap med havet och naturen, säger Vasco Dias och blickar ut över vågorna som sköljer in från Atlanten nedanför hans surfingskola mitt i staden.
Varje morgon och kväll hoppar han upp på brädan och fångar vågorna. Att surfa handlar mycket om tajmning, men också om att välja rätt strand och bräda för olika väderförhållanden. Även under högsäsongen från juli till september undervisar han små grupper med högst sex personer åt gången. Då har han tid att dela med sig av både sina tekniska kunskaper och sin kärlek till havet.
Längs Ericeiras tio kilometer långa kustlinje finns tjugotvå olika vågkaraktärer av hög kvalitet, varav sju i exceptionell världsklass. Rent vatten och varsamhet är Vasco Dias motto. Nu är det snart oktober och vågorna kan bli flera meter höga. Då skiftar han fokus och erbjuder guidade turer för avancerade surfare, som snabbt vill hitta optimala vindoch vågförhållanden.
Området utgör sedan 2011 Europas första och hittills enda surfingreservat. Höga brunsvarta klippor sträcker ut sig norr och söder om den lilla stadskärnan, antingen i direkt kontakt med havet eller åtskilda av stränder av olika längd och bredd. Vattnet skiftar från blått till turkost till grönt, ett fenomen som påminner om mareld på nordligare breddgrader.
– Ericeira är ett fantastiskt ställe. Här är enormt vackert och mycket att utforska. I går surfade jag två gånger och i dag har jag varit på yoga. Även maten är fantastisk, säger Marilla Grönholm från Helsingfors som förälskade sig i Lissabon i våras och redan är tillbaka i landet för att fira sin trettioårsdag tillsammans med sin syster Annasofia Grönholm.
Fler och fler turister hittar hit. Många är under trettiofem och reser tillsammans med sina familjer eller vänner. De flesta kommer från Frankrike, Spanien och Tyskland samt övriga Portugal. Mycket har förändrats sedan de första sommargästerna kom resande från Lissabon för över hundra år sedan, men bykänslan, de trånga gatorna och låga vitmålade stenhusen har bevarats.
Stämningen från förr gör sig också påmind tidigt på morgonen när måsarna skriker och de små fiskebåtarna puttrar in med dagens fångst. I dag är antalet aktiva fiskare betydligt färre, men männen som samlas utanför kapellet högt ovanför hamnen har mycket att berätta. Generationen före dem undsatte Portugals kungafamilj i sina fiskebåtar när republiken utropades 1910. Kapellet fungerade som fyr utrustad med kyrkklocka och lykta. När stormarna ven och dimman tätnade sökte fiskarfamiljer även trygghet genom att hedra Nossa Senhora da Boa Viagem, en liten helgonstaty i kapellet. Under en vecka i augusti firas traditionen med musik på torget och fackeltåg ute till havs.
Havet präglar förstås också maten på tallriken. Fiskrestaurangerna är många och bjuder på överraskningar som Faneca, Robalo och Sargo liksom Portugals nationalrätt Bacalhau. Läckerheter såsom hummer och krabba är det gott om liksom de lokala skaldjuren Berbigão och Percebe. I den välbesökta saluhallen, som också säljer kött, frukt och grönsaker, väntar ett spännande besök hos de lokala fiskhandlarna.
Fram till oktober är utbudet av små butiker, mysiga kaféer och restauranger stort. Ännu fler möjligheter finns bara en mil söder ut för den som önskar kombinera friluftsliv med Lissabons storstadspuls.
– Här är så oerhört fint och lantligt trots att det bara är fyrtio minuter till Lissabon. Vissa av våra gäster bor hos oss och tar dagsturer dit, säger Moa Ailert Andersson som tillsammans med sina tre syskon flyttade från Norrköping och öppnade eget gästhus i Ericeira i januari förra året.
Hennes syster Nathalie Ailert Andersson, utbildad dietist och yogainstruktör, stormtrivs eftersom staden attraherar hälsosamma och aktiva människor. Syskonen serverar nyttig frukost, lånar ut surfingbrädor, organiserar yogaveckor och naturvandringar till Sintra och Kap Roca, som är den västligaste punkten på det europeiska fastlandet.
Många joggar längs den gröna cykelbanan som sträcker sig tre kilometer från centrum i vardera riktningen, särskilt runt åtta på kvällen när vinden mojnat och värmen lagt sig. Utanför surfingklubben Lapoint i söder sitter grupper av ungdomar. En del fångar en och annan av de lokala fisksorterna på kastspö om de har turen med sig. Ovanför stranden Foz do Lizandro njuter lokalbefolkningen en stund av utsikten efter arbetsdagen. Bredvid står skåpbilar från Tyskland, Holland och Italien. Ottie Ellström och Gustav Eén från Stockholm vaxar sina surfbrädor utanför en svart van.
– Vänner tipsade oss om Ericeira. Vi flög till Lissabon och hyrde bil där. Sängkläder, porslin, allt vi behöver ingår. Drömmen skulle förstås vara att köra hit i sin egen bil och stanna hela semestern, säger Ottie Ellström.
Vasco Dias minns hur han för snart fyrtio år sedan härmade de amerikanska och australiensiska surfare som hittade till Ericeira. Han använde en luftmadrass eller platta av frigolit. I dag studerar han vågorna tillsammans med sina två tonårsdöttrar. De är också inbitna surfare och vill inte missa en dag med optimala förhållanden. På julafton förra året fångade de vågorna i tomtedräkter. I september arrangerade Ericeira portugisiska surfmästerskap på stranden Foz do Lisandro och den yngsta dottern tävlade i juniorklassen.
– Alla kan lära sig surfa. Ålder är inget hinder. Det gäller bara att träna i sin egen takt och inte vara rädd för vatten, säger han innan han ger sig ut med en ny grupp surfare på stranden Praia do Sul.
Här är så oerhört fint och lantligt trots att det bara är fyrtio minuter till Lissabon.
Moa Ailert Andersson