Yes sir! London i våra hjärtan

Brexit 2019 visar hur viktigt England är. Vi, vänner av den brittiska kulturen, håller en näsduk i handen när vi tänker på dagens Storbritannien. Många är synnerligen trötta på brexitpolitiken. Nu när separationen hotar har européer kunnat inse hur djupt den moderna västerländska kulturen är formad av engelsk mentalitet och förebilder. Inte minst när det gäller medier och underhållning.

Huvudstaden London har i århundraden förtjänstfullt axlat sin roll som en världsstad. I boken Ten Cities that Made an Empire (2014) analyserar den brittiska historikern Tristram Hunt det globala arvet av den engelska kolonialismen. London var ett maktcentrum, vars inflytande strålade över hela världen: från Dublin till Mumbai och från Hongkong till Melbourne. I dag, enligt Hunt, kommer imperiets viktigaste spår fram i urbana kulturer.

Britterna utbredde inte bara sin maktpolitik till världens olika delar, utan förmedlade även sin livsstil och sina värderingar. Den koloniala staden var en skådeplats för modern brittisk stadsplanering och arkitektur, för en ny typ av administration, politisk retorik samt ritualer och klassmarkörer. Till och med de engelska fritidsaktiviteterna (afternoon tea, jakt, sport, tennis, cricket, ridning etcetera) blev populära i städerna.

Imperiet förmedlade dessutom sin mentalitet och livsåskådning. Det visade vägen för den globala ekonomin och dirigerade våra uppfattningar om good governance. Vid skolor och universitet utbildades ungdomar enligt förebilderna av en engelsk överklassgentleman. Självdisciplin, lojalitet, måttlighet och goda seder blev universella normer. I inramningen ingick en viss arrogans och uppfattning om den brittiska civilisationens överlägsenhet.

Efter 1945 hörde Storbritannien till de segrande länderna. Londons attraktion ökade bland finländarna. England var fortfarande det mest urbaniserade och industrialiserade landet i världen. Dess mångkulturella huvudstad, London, var en fascinerande upplevelse för nordbor. Många finska journalister, författare och forskare jämförde London med Paris – och insåg genast fördelarna.

Diplomaten Max Jakobsons första bok handlade om England (Englanti valinkauhassa, 1952). Han arbetade i London som redaktör för BBC:s finska utsändningar, och sedan som korrespondent för tidningen Uusi Suomi. Jakobson betonade att hans världsbild formades av denna erfarenhet. Centralt var frihet, ett karaktäristiskt begrepp och inslag i det brittiska samhället. Han älskade landets konversations- och skrivkultur. Den präglades av självironi och humor.

Londons multikulturalism beredde marken för tolerans och antifundamentalism. Mervärde kom från det brittiska konservativa sättet att leva. Traditioner och egna seder var viktiga, men samtidigt kunde man vara tolerant mot oliktänkare. Enligt Jakobson var ”britter vana vid exotiska utlänningar. En utbildad engelsman tog sin egen överlägsenhet på ett självklart sätt, och han hade råd att behandla en utlänning, till och med en finländare, som sin kamrat.” I London kunde en nordbo växa och bli en medlem av den globala världskulturen.

Yes sir: those were the days!