Bekräftelse mot möte!
ETIK I biskop Björn Vikströms I dag-kolumn ”Att bli bekräftad” (HBL 29.3) lyser reflexionen kring Emmanuel Levinas etik till på ett sätt som manar mig till kommentarer kring dess betydelse och vikt.
Vikström för i sin text en värdediskussion om olika slag av grupper och minoriteter i vårt samhälle och deras strävan att bli bekräftade och accepterade som de är. Han talar för respekten för andra, bekräftelsen av den andra som lika värd som jag och ett ömsesidigt erkännande av att det som förenar oss är mer grundläggande än det som skiljer. I samma textväv öppnar han också för en större diskussion när han skriver: ”Den litauisk-franska filosofen Emmanuel Levinas talar om att en annan människas ansikte ställer oss inför ett absolut etiskt krav”.
Levinas etik skiljer sig radikalt
från den traditionella moral som vi lärt oss inom filosofin från Sokrates till Kant – gemensam moralkodex och en gemensam rättslig grund – i att vi i grunden är olika, skilda från varandra, att den andra bär på en Annanhet som vi aldrig kan uppfatta helt och som direkt ställer krav på oss, det absoluta etiska ansvaret! Det här innebär att det som förenar oss är en, asymmetrisk, olikhet.
Den Andra kan aldrig i mötet ansikte mot ansikte reduceras till Den Samma.
Då uppstår frågor som: vad är då lika värde, hur är det som förenar oss mer grundläggande än det som skiljer oss åt, vad innebär att bekräfta och vad är respekt för andra? Är det respekt för Annanhet?
I mötet med Den Andra, ansikte mot ansikte, väcks enligt Levinas mitt ansvar. Och detta ansvar sträcker sig intill döden och innefattar utöver vad jag själv har gjort även
allt vad den andra har gjort nu, då och i framtiden.
I vår tid av ångest och farhågor kunde en etisk diskussion av detta slag skänka ett sätt att handskas med de frågor vi ställs inför som ger förtröstan och styrka och uppmuntrar till personligt ansvarstagande för tillvaron i alla dess dimensioner.
Och med Vikströms ord ur kolumntexten om att bli bekräftad: ”Men strävan att se varandra skall vi inte ge avkall på”. CA CEDERCREUTZ-BäCK filosofie magister, filosof, Helsingfors SVAR Ett varmt tack till Ca Cedercreutz-Bäck för att hon utvecklar, fördjupar och preciserar mitt resonemang i kolumnen. Det är alldeles rätt att Lévinas i sin radikala betoning av det etiska kravet ser olikheten, inte likheten, som ett fundamentalt förenande element mellan människor. Det här etiskt motiverade försvaret av den andres rätt att vara annorlunda torde var både styrkan och en potentiell riskfaktor i hans etiska tänkande.
Lévinas driver respekten för det andres alteritet så långt att möjligheten till ömsesidighet och inlevelse i den andres situation riskerar att försvinna. Därmed tenderar alla försök att rationellt förklara och anse sig förstå den andre framstå som otillbörliga försök att kontrollera och bemästra sin medmänniska. Här tror jag att empatin och fantasin kan ha en viktigare funktion än vad Lévinas tillstår.
Men just genom att utveckla vårt radikala ansvar för varandra utan att försöka härleda det tillbaka till en gemensam grund utmanar Lévinas oss att bära ansvar utan att kunna gömma oss bakom teorier och låsta normer.