Från Antwerpen till Lappland
Belgisk-svensk-samiska Cloudboy gör sig bättre sedd med barnaögon än med vuxenblick.
Regi och manus: Meikeminne Clinckspoor. Foto: Christian Paulussen. I rollerna: Daan Roofthooft, Sara Sommerfeld, Geert Van Rampelberg.
Greta Thunberg-effekt eller ej så verkar det här med djur och natur vara på frammarsch i barn- och ungdomsfilmer. Fast lika harmoniskt som i Sjöjungfrun, en annan av veckans biopremiärer, blir det här ändå inte.
Vi talar om belgisk-svensk-samiska Cloudboy, en film där kärnfamiljen fallit samman och bonusfamiljstrulet pockar på uppmärksamhet. De facto bor tolvåriga Niilas (Daan Roofthooft) i Antwerpen med sin pappa och har gjort det så länge han minns.
Så när det blir tal om att på sommarlovet åka till sin mor bosatt i svenska Lappland är det bara sura miner. Det blir inte mycket bättre på plats och ställe, trots att Niilas mamma (Sara Sommerfeld) och hans bonussyskon Sunna (Ayla Garén Audhild Nutti) och Pontus (Joakim Trägårdh) bjuder till.
Bråken avlöser varandra och när Niilas i samband med den förestående renmärkningen bidrar till att skingra hjorden ser det ut som om det inte finns någon återvändo.
Med barnets ögon
Cloudboy hör till de filmer som gör sig bäst sedd med barnets ögon. Där
man som vuxen kan tycka att det blir lite väl mycket tjurande och frågar sig vad som gått snett mellan Niilas mamma och pappa, kan det hända att barnen gillar de raka rören, att känslorna är på ytan.
Det oaktat drar det så småningom ihop sig till ett lite större äventyr, när Niilas utrustad med diverse mackapärer ger sig ut för att leta efter lillebrors favoritren. I det här skedet visar svenska Lappland upp sina vattenfall, sin midnattssol och annat grönt och skönt.
På den punkten är det svårt att tacka nej, låt sen vara att det ibland blir lite väl tvära kast. Men med tanke på att filmen bara är 78 minuter lång blir det kanske lätt så.