Kan jag ge arvet till barnbarnen?
Jag är en änka med tre barn och sex barnbarn i åldern 15–25 år. Då alla mina barn har egen bostad och god ekonomi har jag på senare tid tänkt mig att vid ett senare arv hoppa över en generation och testamentera allt till barnbarnen. Barnen fick ut sitt farsarv då min man dog. Ifall barnbarnen skulle fördela sig jämnt mellan barnen skulle det vara enkelt, men två av barnen har endast ett barn. Om allt delas lika mellan barnbarnen känner sig eventuellt två barn förfördelade? Hur brukar man göra i sådana fall? Och så sägs det att alla barn har rätt till sin laglott. Hur går det då?
Tacksam för svar Det enkla svaret är att frågeställaren i sitt testamente själv kan avgöra på vilket sätt hon vill fördela arvet (till exempel) mellan barnbarnen – lagen förutsätter ingen likabehandling. Barnbarnen har inget laglottsskydd, eftersom de inte står närmast i tur att ärva frågeställaren.
Frågeställaren kan alltså för det första fördela arvet enligt huvudtalet, varvid hon skriver in att varje barnbarn ska få en lika stor del (1/6) av arvet. Det andra alternativet är att hon skriver in att arvet ska skiftas mellan barnbarnen enligt släktleden, varvid varje gren får 1/3. Då får de två ensambarnen varsin tredjedel (1/3) medan de fyra syskonen får varsin tolftedel (1/12).
Rätt till laglott
Trots fadersarvet har frågeställarens tre barn en individuell rätt att kräva sin laglott efter sin mor. Förenklat är laglottens storlek hälften av det som varje barn skulle ha rätt till om det inte finns något testamente. Laglottens storlek är alltså i detta fall 1/6 per barn och sammanlagt ½ av hela kvarlåtenskapen.
Ett krav på laglott minskar fridelen som kan testamenteras till barnbarnen. Kräver alla tre barn sin laglott är fridelen, förenklat, ½ av kvarlåtenskapens värde. Fridelen kan frågeställaren alltså fritt bestämma över. Väljer barnen att godkänna testamentet till förmån för barnbarnen och inte yrkar på laglott fördelas hela kvarlåtenskapen mellan barnbarnen enligt testamentet.
Vill frågeställaren ordna att en så stor del av det totala arvet som möjligt går till barnbarnen (i stället för till barnen) kunde en lösning vara att hon väljer fördelningen enligt släktled. Rent mänskligt torde det nämligen kännas mer naturligt åtminstone för enbarnsföräldrarna att inte kräva sin laglott om värdet av deras laglott går vidare till varderas egen efterkommande.
”Barnbarnen har inget laglottsskydd, eftersom de inte står närmast i tur att ärva. Frågeställaren kan alltså fördela arvet enligt huvudtalet, varvid hon skriver in att varje barnbarn ska få en lika stor del av arvet.”