Partierna ger varierande löften om jobb för att nå 75 procent
Expert är förvånad över att partierna verkar ha glömt bort att bostadspolitiken också påverkar sysselsättningen
Att sänka skatterna för att fler ska jobba är en åtgärd partierna är oeniga om.
Elina Pylkkänen, direktör för Löntagarnas forskningsinstitut, anser inte heller att det är en kostnadseffektiv åtgärd just för att höja sysselsättningsgraden.
Pylkkänen pekar på att det stora problemet är matchningen på arbetsmarknaden och den tillväxt som redan uteblivit på grund av brist på arbetskraft. Det gäller inte bara omskolning, utan också geografi och bostäder, säger hon.
– Bostadspolitiken har varit en hämmande faktor på tillväxten.
Ändå är det få partier som nämner den fysiska rörligheten och bostadspolitiken då HBL går igenom partiernas tre viktigaste åtgärder för att sysselsättningsgraden ska nå minst 75 procent, och för att det ska finnas ekonomiskt underlag för alla vallöften. Mer utbildning och omskolning är däremot så gott som alla överens om att hör till de viktigaste frågor där politiken kan påverka.
Nu är de ymniga vallöftenas vår. Också de partier som profilerar sig som ekonomiska kamrerer vill lova något – och för att ha råd med det krävs att sysselsättningen höjs till minst 75 procent, helst ännu mer.
Den gångna valperioden var målet 72 procent, och det uppnåddes enligt olika ekonomiska bedömningar både med hjälp av regeringen Sipiläs politik och via en förbättrad tillväxt.
Men nu då? HBL bad partierna lista sina tre viktigaste åtgärder för att få upp sysselsättningen till minst 75 procent.
Utbildningen var den klart mest nämnda åtgärden alla partierna – också de som inte explicit nämner det på sin lista driver i sina valprogram mer finansiering till utbildningen.
– Bland dem som enbart gått ut grundskola var sysselsättningsgraden drygt 41 procent år 2017, medan motsvarande tal bland högt utbildade var 85 procent. De kvinnor som bara gått grundskolan får i snitt ihop 21 verksamma yrkesår i livet, medan en mellanstadieutbildning höjer det till 33 år i arbetslivet och en högskoleutbildning till 36 år, svarar till exempel Vänsterförbundet i sin motivering till varför partiet föreslår längre läroplikt och kostnadsfritt andra stadium som första åtgärd.
”Bostadsbristen hämmande faktor”
Att öka lärandet genom hela yrkeslivet och satsa mer på omskolning och påbyggnad nämns också av flera partier.
– Det ökar den yrkesmässiga rörligheten när det gäller kunnande – men det behövs också fysisk rörlighet, säger Elina Pylkkänen, som leder Löntagarnas forskningsinstitut.
Hon förvånar sig därför över att inte fler än ett parti sett bostadspolitiken som en av de tre viktigaste åtgärderna.
Bara Sannfinländarna har lyft rörligheten till sin topp-tre-lista, och nämner där flyttstöd för dem som behöver byta ort. Ett exempel på flyttstöd är Vanda stad som ger 1 500 euro som flyttstöd åt nyanställda.
– Det är förvånande. Bostadspolitiken har varit en hämmande faktor på tillväxten. Man räknar med att det finns tiotusentals jobb som är utan rekryteringar, för att det rått bostadsbrist där jobben finns, eller för att bostäderna är så dyra jämfört med lönerna. Den professionella rörligheten via utbildning är viktig, men den fysiska rörligheten lika viktig, säger Pylkkänen.
En flaskhals är också företagens möjligheter, vilja eller resurser för att själva utbilda sina anställda eller omskola dem, säger hon.
– Det är talande att man använder ett uttryck som ”brist på kunnig arbetskraft” i stället för ”brist på kunnande”. Det är som om företagens synvinkel är att de ska kunna plocka in färdiga personer med kunnande, i stället för att utbilda dem själva. Jag skulle föreslå att man rekryterar och utbildar, i stället för att bara vänta på att samhället gör det.
Tveksam till skattepolitikens effekt
Att sänka skatter på arbetsinkomst ställer sig Pylkkänen tveksam till i egenskap av sysselsättningsåtgärd. De ekonomiska morötterna har redan ökat under de senaste åren då bland annat avdragen för arbetsinkomst blivit större, och det har införts en ”skyddsdel” på arbetslöshetsunderstödet, som gör att man kan tjäna 300 euro utan att mista stöd. Det ekonomiska incitamentet tycks inte i nämnvärd grad ha ökat sysselsättningen, enligt fjolårets utredning av statens ekonomiska forskningscentral Vatt.
– Skattesänkningar hjälper inte, för vi har sänkt skatterna på arbete under en längre tid. Om det ha
de hjälpt skulle vi redan se effekten. Också forskning visar att det har ganska liten påverkan på beslutet att söka jobb. Då är skattesänkningar dyra och inte så effektiva, säger Pylkkänen.
Att sänka tröskeln för att anställa folk, speciellt genom att förenkla regler och minska byråkrati anser Pylkkänen vara den mest effektiva åtgärden som underlättar vardagen för företagen. Samma säger hon gäller de arbetslösa – att byråkratifällor och informationsfällor är allvarligare är inkomstfällor.
Arbetshälsa och familjeledigheter
På partiernas listor finns också enskilda åtgärder som andra inte snappat upp. Bland dem finns SFP:s förslag att satsa på arbetshälsan.
– Man ska få trivas på jobbet. Genom att minska på sjukfrånvaro, arbetsolycksfall och sjukpensioneringar uppnår vi betydande besparingar och förbättrar vardagen för många finländare. Vår ekonomi förlorar årligen miljardbelopp på grund av sjukpensioner, sjukfrånvaro och arbetsolycksfall, skriver SFP i sin motivering.
Pylkkänen ser arbetshälsa som en möjlighet att knappa in på skillnaden till andra länder, där en större andel av sjukledigheterna är på deltid.
– Det är klokt. Vi har slösat bort stora mängder arbetskraft på att vi inte tagit hänsyn till det här. Det är tusentals årligen som förtidspensioneras på grund av mentala problem, säger Pylkkänen och riktar fokus på gott ledarskap och personalens påverkningsmöjligheter.
Finland har också vaknat sent till att utveckla arbetsmöjligheter för dem som är delvis arbetsföra, säger Pylkkänen och efterlyser en förändrad inställning.
– Vi har missat många år. I Sverige är det till exempel vanligare än i Finland att arbeta deltid om man är delvis arbetsför, vilket hjälper mot risken att tappa arbetsförmågan.
Skillnaden i deltidsarbete mellan Finland och Sverige syns också i en annan kategori, småbarnsföräldrarna. Pylkkänen klassar familjeledigheterna i Finland som mer oflexibla.
SDP, Vänsterförbundet och SFP räknar en familjeledighetsreform till en av de tre viktigaste åtgärderna, men också bland de partier som inte nämner det finns någon form av familjereform på valprogrammet.