Rätta gester och talande kroppsspråk
En av Händels bästa operor – Alcina – sätts up av den internationella operaklassen vid Sibelius-Akademin.
OPERA
G.F. Händel: Alcina. Regi Vilppu Kiljunen, dirigent Sebastian Zinca. I rollerna Réka Bata, Minna-Leena Lahti, Rachel McIntosh, Isabella Shaw, Topias Lundell och Henri Tikkanen. Musikhuset 5.4.
Ludvico Ariostos renässansepos Orlando furioso var ett ymnighetshorn som anlitades flitigt av kompositörer som Lully, Haydn, Rossini samt även Riccardo Broschi, bror till den berömda kastraten Farinelli. Händel snodde dennes färdiga libretto och bearbetade det för sin Londonpublik. Det blev en av hans bästa operor.
Huvudpersonen är trollkvinnan Alcina, som lockar till sig sköna riddare. Då hon tröttnat på dem, förvandlar hon dem till stenar eller djur. Musiken strålar i aria efter aria men också texten har sitt intresse med sin varierande analys av hur man kan förtrollas av en annan person.
Den internationella operaklassens elever vid Sibelius-Akademin har själva gjort detaljerade analyser av sina roller som man kan och bör läsa på nätet och i programbladet. Det blir så mycket mer givande, då man hela tiden har full koll på vem personen i fråga älskar och vem hen är utklädd till.
Ensemblen har verkligen fått bästa tänkbara vägledning i instrumental (Aapo Häkkinen) och vokal (Tuuli Lindeberg) barockstil. Jag är beredd att slänga min gamla Alcinainspelning med Richard Bonynge i papperskorgen efter att ha hört denna mycket mera tidsenliga tolkning.
Talande kroppsspråk
Alcina och hennes förtrollade ö sattes en gång upp i London med största tänkbara scenisk prakt. Akademins tolkning är rena motsatsen men fungerar utomordentligt med sparsam rekvisita. Vilppu Kiljunens regi lyckas servera den långa raden dacapoarior genom att både blåsa liv i dem och lämna dem i fred. Rätta gester på rätta platser, inga överdrifter men ändå starkt uttryck med ett talande kroppsspråk, så går budskapet hem.
De sex solisterna har kommit långt i sina studier och bjöd på en ytterst njutbar operahelhet. Ungerska sopranen Réka Bata var en varmt glänsande Alcina, bevekande ångerköpt i slutet. Systern Morgana gjordes rent av briljant av livliga Minna-Leena Lahti och Ruggiero, mannen som Alcina förtrollat, fick en kraftfull tolkning av Rachel McIntosh lite beroende på i vilket register hon sjöng.
Bradamante som kommer för att rädda sin Ruggiero sjöngs slankt och elegant av sprakande amerikanska mezzon Isabella Shaw. Henri Tikkanens klangfulla baryton satt bra i rollen som parets lärare Melisso. Topias Lundell tecknade den ambivalente Oronte med skön tenoral klang. Alla solister fick den svåra figursången att fungera som en levande del av spelet.
Barockorkestern med sina inte så lättspelade periodinstrument var väl trimmad av Minna Kangas och vid premiären dirigerade amerikanen Sebastian Zinca med utmärkt grepp om helheten.
Operan spelas upp i en obestämd epok, utan ett enda tråkigt ögonblick. Det slutar med en smäll, då Alcinas talisman slås i bitar. Alla förtrollade tidigare älskare vaknar till liv och får som belöning påsar med skräpmat och plastkläder för engångsbruk.
Alcina ges ytterligare på lördag kl. 16, söndag kl 16 och tisdag kl. 18.30 i Musikhuset och tisdag 14.4 kl. 1830 i Träskändahuset.