Kejsarens nya blodprover
HBO:s dokumentär The Inventor, som berättar den vansinniga historien om Elizabeth Holmes och Theranos, är en kejsarens nya kläder-berättelse för vår tid.
■ Företaget som skulle göra revolution i läkemedelsbranschen med sin mirakulösa nya blodprovsapparat visade sig falla samman som en total bluff, genomförd i en skala och med en grad av hänsynslös cynism som skulle komma att ge hela den optimistiska hjälteoch framgångsdyrkan som genomsyrar Silicon Valleys uppstartsekonomi en rejäl törn.
Tematiskt och till sin struktur påminner historien om Netflix Fyre Festival-dokumentär, fastän insatserna då det gäller teknologi som ska rädda liv naturligtvis är mycket högre än då det handlar om biljetter till en imaginär lyxbungalow.
Holmes var en hyperambitiös eldsjäl från en familj med bakgrund och kontakter i toppen av USA:s affärsliv (profetiskt nog var hennes far vice vd på skandalbolaget Enron innan dess konkurs) som skrev in sig på det berömda Stanford College med drömmen om att en dag förändra världen som sin idol Steve Jobs.
Fejka tills du lyckas
Redan under studieåren fanns det de bland professorerna som tyckte sig se föraningar av en växande konflikt mellan Holmes ambitioner och verkligheten. Men att sätta upp omöjliga mål för sig är samtidigt en grundläggande del av Silicon Valley-kulturens hyperoptimistiska världsförändraretos. Dokumentären beskriver hur redan den världsberömde amerikanske 1800-talsuppfinnaren Thomas Edison använde sig av taktiken “fake it ‘til you make it”, fejka tills du lyckas. Det vill säga, innan han fått sina revolutionerande uppfinningar att fungera upprätthöll han sina investerares förtroende genom att ljuga dem rätt upp i ansiktet och förfalska resultaten av sina experiment. Då han väl lyckats göra sitt riktiga vetenskapliga genombrott var det ingen som brydde sig om att gå tillbaka och verifiera de första experimenten och allt var glömt och förlåtet.
Holmes avbröt sin Stanfordutbildning endast nitton år gammal – också det enligt beprövad Silicon Valley-tradition. I stället skulle hon ägna all sin tid och uppmärksamhet åt sitt nygrundade hälsovårdsbolag som småningom skulle få namnet Theranos (en sammanslagning av de engelska orden “terapi” och “diagnos”). Redan nu hade Holmes börjat odla den unika publika personlighet som skulle utgöra en grundpelare i hennes bluff och också göra henne till en av Silicon Valley-mytologins mest fascinerande karaktärer, om än inte på det sätt hon trodde.
Svart polo som Jobs
Precis som sin idol Jobs började hon bära svart polotröja varje dag. Under en intervju från höjdpunkten av hennes karriär, då reportrarna som talar med henne fortfarande är för charmade av hennes kändisglans för att pressa henne hårdare på konstiga detaljer, finns ett talande ögonblick då hon, som svar på reporterns fråga om tröjan, till synes helt omedvetet kopierar ett citat av Jobs om hans garderob rakt av och framställer det som sitt eget. Då reportern, artigt och skämtsamt, påpekar att citatet är bekant, drar ett snabbt moln av osäkerhet över Holmes ansikte och hon stakar sig på orden innan hon återfår kontrollen.
Förutom klädseln som hon kopierade av Jobs lade sig Holmes också till med andra små egenheter för att förstärka sin image som excentriskt genialisk uppstartsguru, som en tefatsaktigt stirrande blick och en onaturligt djup röst. Att följa med henne som karaktär i intervjusnuttar och promotionfilmer och försöka grunna ut hur mycket av hennes konstighet som är äkta och hur mycket som är medvetet kalkylerat som ett försäljningstrick blir en intressant förströelse för tittaren. Samtidigt börjar man fundera på vad som egentligen kan klassas som mer underligt: att ens beteende naturligt innehåller ett visst mått av excentriska egenheter och tics, eller att man medvetet försöker fejka dessa för att göra sin affärsverksamhet mer trovärdig?
Excentriska manér
Oavsett hur mycket av den som var, eller är, äkta var Holmes excentricitet i alla fall tillräckligt trovärdig för att övertyga en hel hop av rika välgörare, mentorer och investerare att hon verkligen var ett geni som skulle kasta hela läkemedelsindustrin över ända. De vars förtroende hon lyckades vinna var främst äldre män som kände eller kände till hennes familj, bland dem den före detta utrikesministern och människorättsbrottslingen Henry Kissinger. Att se hur denna machiavelliskt onda figur, som för det monstruösa lidande han bidragit till i till exempel Sydostasien där han bisarrt nog belönats med en sorts motsägelsefull hjältegloria och mantel som respekterad äldre statsman, föll så platt och lät sig lindas runt lillfingret av Holmes lögner, hör också till dokumentärens komiska belöningar.
Mot slutet blir det mindre kul. I takt med att problemen hopar sig i företagens laboratorium och investerarna blir allt otåligare reagerar Holmes och hennes inre cirkel med ökad paranoia och hänsynslöshet mot de egna anställda. En laboratorieexpert som inte gick med på att manipulera fram de resultat Homes ville ha drevs till självmord, andra anställda och före detta anställda som till exempel talade med eller misstänktes ha talat med reportrar, hotades och förföljdes av Holmes fruktade stjärnadvokat David Boies som också belönats med aktier i företaget. Ändå blev undergången till slut oundviklig och i dag står Holmes iför rätta för bedrägeri trots att hon fortfarande vidhåller sin oskuld med samma monotona baryton och aldrig blinkande tefatsblick. HBO Nordic