Nytt verk väcker oro för svenskan i rätten
Direktionen för det nya Domstolsverket som ska styra de finländska domstolarna får inte en enda svensk- eller tvåspråkig medlem
Direktionens sammansättning väcker farhågor hos Fackförbundet Pros chefsjurist Patrik Stenholm som oroar sig svenskan i rätten.
– Obegripligt. Det visar att den svenskspråkiga sidan är bortglömd i den nya domstolslagen, säger Stenholm.
Stenholm ser en hotbild mot rättssäkerheten för svenskspråkiga medborgare.
– Utvecklingen ger vid handen att det såväl aktivt som med stöd av tyst konsensus sker en nedmontering av den svenskspråkiga sidan inom domstolsväsendet, säger han.
Kanslichef Pekka Timonen vid Justitieministeriet svarar att det är beklagligt att ingen av de personer som nominerats till Domstolsverkets direktion är tvåspråkig, men att språket inte varit en avgörande faktor vid tillsättandet av direktionen.
– Direktionsledamöterna ska se till att de svenskspråkiga medborgarnas grundläggande rättigheter beaktas, även om ingen av ledamöterna skulle vara tvåspråkig.
Domstolsverket, det nya och oberoende organet som ska styra och utveckla de finländska domstolarna, inleder sitt arbete den 1 januari 2020. Den högsta beslutsmakten sitter hos en åtta medlemmar stark direktion, vars kandidater nominerats av chefsdomare för de olika domstolarna.
Bland de nominerade finns inte en enda med svensk- eller tvåspråkig bakgrund. Det här oroar Patrik Stenholm, chefsjurist vid Fackförbundet Pro.
– Det visar att den svenskspråkiga sidan är bortglömd i den nya domstolslagen. Säkerställandet av medborgarnas rättssäkerhet förutsätter konsekvent beaktande av de språkliga frågorna vid utvecklandet av domstolsväsendet, säger Stenholm.
I den nya domstolslagen finns inga språkkrav på direktionsmedlemmarna. Därför är det inte regelvidrigt att utnämna enbart finskspråkiga medlemmar. Det fanns svenskspråkiga jurister bland dem som anmälde intresse, men ingen av dem nominerades.
– Obegripligt att språket inte tas i beaktande. Utvecklingen ger vid handen att det såväl aktivt som med stöd av tyst konsensus sker en nedmontering av den svenskspråkiga sidan inom domstolsväsendet, säger Stenholm.
”Saknar förståelse”
Han ser en koppling till den omtvistade tingsrättsreformen, som bland annat innebar att tre av landets tvåspråkiga tingsrätter, i Borgå, Raseborg och Karleby, lades ned. Stenholm fruktar att en direktion utan svenskspråkiga sakkunniga kan få fler negativa konsekvenser då Domstolsverket bland annat ska fatta beslut om vad man satsar resurser på och var man vill spara.
– Eftersom sammansättningen är enspråkig befarar jag att det saknas naturlig förståelse för svenskans betydelse. Då man skött många rättegångar med svenska inslag på olika håll i landet är det lätt att förstå att det krävs specialarrangemang för att garantera de svenskspråkiga medborgarnas rättssäkerhet. Det krävs domare och åklagare som kan flytande svenska, någon som översätter handlingarna till god svenska och så vidare.
Domstolarnas arbetsbörda är stor och domarna ofta under press.
– Folk kan börja fråga sig om de vågar begära att få använda sitt modersmål, eller om det kan göra en överarbetad domare förnärmad, säger Stenholm.
Direktionen står ovanför den praktiska verksamheten, men drar upp de stora linjerna för rättsväsendets utveckling.
– Det är klart att de som har den bästa sakkunskapen ska väljas in i direktionen, men direktionens sammanlagda expertis borde även inbegripa sakkunskap om de språkliga aspekterna och konsekvenserna av beslut som fattas, säger Stenholm.
– Det här är väldigt långt en politisk fråga som borde diskuteras i lagberedningsskedet.
”Beklagligt, men inte avgörande”
Fackförbundet Pro har krävt Justitieministeriet på svar i ett skriftligt spörsmål. I svaret skriver kanslichef Pekka Timonen att det är beklagligt att ingen av de personer som nominerats är tvåspråkig, men att språket inte varit en avgörande faktor vid beredningen av lagen eller tillsättandet av direktionen.
– Direktionsledamöterna ska se till att de svenskspråkiga medborgarnas grundläggande rättigheter beaktas, även om ingen av ledamöterna skulle vara tvåspråkig, skriver Timonen.
Anu Koivuluoma, specialsakkunnig vid Justitieministeriet, tror inte heller att farhågorna är befogade.
– Jag tvivlar inte alls på att de som nu nominerats beaktar rättsväsendets tvåspråkighet. Det är Domstolsverkets operativa rekryteringar som är viktigast ur språksynvinkel. Den vanliga medborgaren sköter inga ärenden hos direktionen, säger Koivuluoma.
Men finns här en tillräcklig förståelse för tvåspråkighet i rätten? – Jo, kompetensen är hög inom den här gruppen.
Svårbedömt
Mika Illman, tingsdomare vid Västra Nylands tingsrätt, håller delvis med Stenholm om att det finns riskfaktorer. Men han vill inte måla fan på väggen.
– Bland finskspråkiga domare finns det många som tycker att tvåspråkigheten är viktig, så man kan inte automatiskt säga att risken är konkret utifrån direktionens sammansättning. Men visst kan det få konsekvenser om ingen i direktionen tycker att svensk service är viktig.
Illman bedömer att konsekvenserna i så fall skulle kunna märkas i resursfördelningen och vid införandet av nya sakbehandlingssystem i rätterna.
– När man fattar beslut om nya dataprogram kan det hända att språkaspekten faller i skymundan. Inför man program som i praktiken gör det mycket lättare att skriva handlingar och domslut på finska kan det leda till en utveckling där man bortser från svenskan i rätten av rent praktiska orsaker, säger Illman.
Obegripligt att språket inte tas i beaktande. Folk kan börja fråga sig om de vågar begära att få använda sitt modersmål, eller om det kan göra en överarbetad domare förnärmad.
Patrik Stenholm
chefsjurist vid Fackförbundet Pro